Bloggpaus
Nu tar jag en bloggpaus på obestämd tid av personliga skäl.
Nu tar jag en bloggpaus på obestämd tid av personliga skäl.
Måndag: Betydligt lugnare dag än jag förväntat mig, både på jobbet och på kvällen. Sonen hos en kompis och dottern på scouterna. Underbar sommarvärme! Kom hem till ett hem i kaos, där alla lister och element i köket och hallen var borttagna. Åkte och simmade på kvällen, trots rejält ryggont.
Tisdag: Ytterligare en dag med härligt väder. Inga aktiviteter, och tiden behövdes för läxor. Hela kvällen (när sonens kompis åkt hem)!
Onsdag: 11-åringen hade konsert med kören på kvällen, och 8-åringen skulle få skjuts till judon med en kompis. När jag hämtade på skolan beklagade sig 8-åringen över att han mådde dåligt, men jag bedömde det som oro. När vi kom hem kunde vi inte gå in i huset, då golvet var spacklat i hallen. Så vi fick åka iväg och äta ute, så allt blev ställt på ända. 8-åringen klarade judon jättebra, och 11-åringen inledde konserten fint med en dikt.
Torsdag: 8-åringen återigen diffust "dålig", förmodligen mest trött (?) så jag fick hämta lite tidigare. Han orkade med scouterna på kvällen. 11-åringen bågskytte igen. Vi vuxna plastade in nedervåningen och röjde köket inför golvslipningen.
Fredag: Var på skolan med 11-åringens klass. (se nedan) När vi kom hem så höll golvläggarna på att lägga matta i köket så det blev en tur på stan.
Lördag: Regn och fem grader. Bra väder för att skura och organisera i köket, och samtidigt njuta av ny matta. På kvällen ESC såklart!
Söndag: Grått och kallt. Väder efter humör.
I dag så tillbringade jag min lediga fredag i 11-åringens klass, en fyra. Hon bytte ju klass förra året, dvs de splittrade hennes klass och hälften av barnen gick till en parallellklass, andra hälften till en annan klass. Så det här var första besöket i den här klassen, men flera av barnen har jag träffat förut. När några av tjejerna förstod att jag skulle vara där så sa det "ååååh, vad kul" och så fick jag en kram… Det visade sig att jag var den första föräldern som varit med i klassen en dag, och jag hade frågat 11-åringen om det skulle bli pinsamt. Hennes svar var "nä, varför skulle det vara det?".
Fredagar i maj är inte den bästa dagen att komma på besök, det är sällan som vanligt. På morgonen började de med samling och läxförhör, vilket var som vanligt. Sen var det uteidrott. Brrrr…. 11-åringen ville inte vara med i stafetten så jag ägnade mig åt henne och två andra barn och fick dem att springa 60 m några vändor i stället. Inte helt oväntat att hon undviker ett moment där misslyckande innebär att man gör andra ledsna. Mer oväntat var att hon deltog i fotboll med de andra tjejerna. Det har jag aldrig sett henne göra tidigare! Efter idrotten var det bild, som hon har viss begåvning för och gillar. Sen fick de tillbaka en diagnos i engelska. Trots resultat under medel så tycktes 11-åringen ta det med gott mod (sådant skulle hon mycket väl kunna gråta över). Stavning är svårt för henne. Sen lunch. Skolmaten är verkligen en sorglig historia, i synnerhet grönsaksutbudet. Efter lunch så hade de fika. Alla i klassen hade fått i läxa i praktisk matematik att baka. De skulle baka helt själva, och även städa upp och diska efteråt. Sen skulle hälften av satsen bjudas på hemma, och hälften tas med till skolan. I dag var det bjudningsdags, och inbjudna gäster var parallellklassen. Det var trevligt och gott! Sen blev det en extra rast, då de inte hunnit med lunchrasten. Och sen var skoldagen slut.
Det kändes positivt! På mitt besök för två år sedan så satt dottern och grät tyst stora delar av dagen, och sa ingenting. Det var när det var som värst turbulent. För ett år sedan så var hon försiktigt aktiv, lite tillbakadragen men vid bättre mod. I dag kändes hon trygg och väl med. Ibland bara med en kompis, ibland med ingen, men ofta med eller runt omkring en grupp. Det verkar vara en positiv grupp, pratig men ambitiös, och inga elakheter barnen emellan (som för två år sedan). Och skolmässigt så verkade hon trygg, även om det inte var matematik… I pausen satt jag i lärarrummet, och slöjdlärarna (den ena har också en del matematik) öste beröm över henne. Och sånt är alltid trevligt
Måndag: Årets tårtbakningstävling på scouterna. En tävling där man i lag löser uppgifter, tjänar låtsaspengar och köper tårtingredienser. Sen gör man tårta och tävlar om smak och utseende. En övning i lagarbete, med en härlig belöning efteråt. En familjeaktivitet som vi faktiskt tycker är skoj.
Tisdag: Heldagsmöte på jobbet. Verkligen HELdag! Puh…
Onsdag: Logistik. Pappan jobbade till kl 19. 11-åringen kör 18.00-20.00. 8-åringen judo 17.30-18.30. Mamman simning 20.30-21.30. Men med lite skjutsningshjälp så gick det bra.
Torsdag: Ett möte på jobbet föregicks av en mycket laddad diskussion om det verkligen är "fritt val" att prioritera bort ett möte. Men alla kom till slut… På kvällen provade 11-åringen bågskytte och var mycket nöjd efteråt.
Fredag: Ledig. Gräsänka. Hann en del av det jag tänkt, inte minst hann jag pärla och ta det lugnt.
Lördag: Gräsänka större delen av dagen. Barnen tog hem kompisar så till lunch hade jag fem barn att utfodra. Prioriterade pärlande framför annat och det kändes också bra. Sonen presterade sin värsta cykelvurpa hittills, dock endast med rejäla skrapsår och trasiga byxor som följd.
Söndag: Stod hela dagen på en mässa, tre mil härifrån, och sålde smycken. Eftersom jag dessutom vaknade kl 6 på morgonen med magont, så lär jag somna ovaggad ikväll.
Maj månad är fylld av logistiska problem pga alla "extra saker" och de tar också tid. Tid från bloggen. Så den lär vara ännu tråkigare än vanligt…
Igår fick jag anledning, igen, att reflektera över barns inlärning. Den 8-åriga sonen (snart 9!) går på scouterna (f.ö. den första aktiviteten han verkligen gillar jättemycket). I ett av märkena de ska ta ingick uppgiften att de ska kunna ett telefonnummer, antingen hem eller till någon förälders mobil. När de tog upp det på ett möte för någon månad sedan så kunde han inte alls numret. Så jag sa det till honom. Sen har han då och då påmint mig, och vi har försökt igen, med nedslående resultat. Det har förvånat mig eftersom han har ett gott matematiskt sinne. Igår, strax innan vi skulle gå till scouterna så provade vi igen. När det återigen blev helt fel så skrev jag ner det. Vårt nummer har nämligen en viss logik, och det trodde jag han skulle se. Matematiskt uttryck så är numret uppbyggt så här: xy xz (x+1)y. Sen förhörde jag honom några gånger. Och han sa rätt varje gång. Sista gången, på väg till scouterna, så frågade jag vad som fick honom att kunna det nu. "Jamen, när jag såg det nedskrivet så kommer jag ihåg det".
Och det stämmer med hans inlärningskapacitet överhuvudtaget. Han har ofta svårt att omsätta en muntlig instruktion till praktik. Det är särskilt tydligt i fysiska aktiviteter. En muntlig instruktion om hur man simmar, cyklar, slår kullerbytta osv har aldrig funkat. Men om man handgripligen visar honom så lär han sig. I matematiken är han snabb på nedskrivna matteproblem, men inte lika snabb som sin storasyster (i samma ålder) på muntliga (fast nåja - han är nog snabbare än en del av sina kompisar…). En sak som jag inte vet om det stämmer i inlärningsmönstret är att han är utmärkt duktig på att komma ihåg naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga fakta, där slår han ofta mig på fingrarna.
Sånt här känns viktigt för oss att reflektera över, i synnerhet när vi ska hjälpa honom att lära sig saker.
Trevlig helg!
Måndag: Annandag påsk. Vi tillbringade större delen av dan med att uträtta ärenden. Bl.a. åkte vi för att handla skor till hela familjen. Kom ut från affären med åtta par. Tror expediten blev lite chockad… Fick veta att min fd chef förlorat sin son i en tragisk olycka. Ofattbart sorgligt!
Tisdag: Påsklov för barnen och de fick (igen) vara ensamma hemma. Vi jobbade som vanligt även om det på avsaknaden av möten märks att det är en ovanlig vecka! Fläktarna borttagna ur huset! Maken och jag avslutade dagen med att åka ut och titta på tapeter. Puh!
Onsdag: Jobbade hemma och sonen var hemma (dottern hos en kompis). Hantverkare kom förbi, mätte och donade, och la sen golvet i köket.
Torsdag: Dottern hemma själv, sonen nästan hela dan hos en kompis. Sonen och kompisen satt tydligen och spelade nästan hela dan, det blev till slut för mycket så han bad att bli hemskjutsad! Hantverkare la golvet i våtutrymmet. Själv jobbade jag. Och kollade på tapeter på lunchen…
Fredag: Ledig (som vanligt). En lång cykeltur på förmiddagen med barnen och goda vänner. Sonen hade två kompisar hemma resten av dan. Full rulle.
Lördag: En kall men lyckad Valborg. Knytkalas hos goda vänner på kvällen, trevligt och fullt av barn. Och så en tur till brasan förstås.
Söndag: En kall 1 maj. Utöver en rask promenad så ägnades dagen åt att organisera i skåpen i tvättstugan som ska renoveras. Behövligt och ganska tillfredställande resultat.
Måndag: Bägge barnen följde med kompisar hem efter skolan. Kvar var vi. På jobbet. Hade ambitionen att passa på att jobba över men tappade snart fokus och åkte hem. Blev mer än en timme hemma utan barn.
Tisdag: Lång arbetsdag, men eftersom 11-åringen tog med 8-åringen hem så var det lugnt. Kvällen? Läxor, läxor, läxor. 11-åringens.
Onsdag: Å hej, vad det stormade på jobbet. Lönebeskeden har kommit och har upprört en del. Min höjning var minimal, men det hade jag räknat med. Sonen ringde från skolan och sa att han var varm, yr och hade blött näsblod. När jag hämtade var han trött. Ingen tillstymmelse till feber.
Torsdag: Hela dagen hade vi avdelningsmöte. Bra! Vid 15-tiden var det helt tomt på jobbet, bara jag och chefen kvar. Jag sparade in den här veckans lediga 20% till en annan vecka. På kvällen försvann jag in i renoveringsträsket. Velar.
Fredag: Långfredag. Traditionsenligt besök av några goda vänner.
Lördag: Påskafton. Nä, den här dagen blev fel från början till slut. Humöret i botten. Avslutades med en förkyld 11-åring med lätt feber. Höjdpunkter? Tja, godiset och vädret då kanske.
Söndag: Påskdagen. 11-åringens förkylning blev ursäkten för en stilla hemmadag med vackert väder. Det mest ansträngande blev en totalt genomgång av skor, med skoputsning på trappen och undanställande av vinterskor. Resultatet blev i alla fall tillfredställande.
När man nu tvingats in i inredningsträsket så konstaterar jag snabbt att vi tycks vara ufon. Naturligtvis visar det sig att detta är en het fråga i fikarummet på jobbet, hos vänner och bekanta. När vi nu ändå ska göra en del så väcks funderingar på om vi skulle fräscha upp köket. Vitvarorna är tämligen nya, där har vi köpt efter hand, men resten av inredningen är som när vi flyttade in för 10 år sedan.
När man går runt i kretsen av arbetskamrater och vänner så visar det sig att var och annan har renoverat. Helst själv. Bekanta som är inne på fjärde vändan med sitt kök och gör allt själv. Mänähä - det var nog inte vår grej. Vänner som just anlitat en firma för att helt gå igenom köket och nu landat i ett kök med ekluckor, vita detaljer och en stor granitskiva. Jodå, låter snyggt. Men skulle inte passa i vårt hus. En annan vän som lånat ut flera årgångar av Allt i hemmet. Förvisso kul att bläddra i, men det finns (ännu) inget exempel som liknar vårt hus.
För vårt hus går i … furu. Japp. Det är furutak i vartenda rum. Det är furudörrar och furulister i vartenda rum. Detaljerna kring fönstren, och fönsterbräderna … jo, furu. Skåpen i köket och det stora badrummet? Furu! Klädhängarna i hallen och alla gardinstänger - furu. Och trappen är förstås i furu.
Och nej - vi tycker INTE det känns som en gigantisk bastu! Och nej, vi tänker inte sätta igång och måla varenda dörr, list och tak i hela huset. Då skulle vi köpt ett annat hus.
Men varenda en som jag pratar med om detta för att få lite tips och inspiration svarar "vitmåla furun". Och på inredningssajter på nätet hittar man, om man söker på ordet "furu", enbart negativa ord och tips om hur man vitmålar eller betsar för att dölja den hemska furun.
Just nu är utgångspunkten att även om vi ska göra något i köket så ska vi behålla furudörren och furulisterna och taket som det är. Sen får vi se om vi har orken att göra mer än bara byta golvet, vilket är det som försäkringen betalar. Men tillsvidare står vi där som ufon. För vi tycker det är helt OK med furu.
PS Jag tycker inte alls det är fult med vitmålad furu. Det kan vara jättesnyggt. Men jag vill inte ha det. Just nu. I vårt hus.
Måndag: Möten större delen av dagen. Mötet där jag skulle vara "besvärlig" blev ganska bra ändå. Mest beroende på att vi är ute i god tid. Än så länge. På simträningen så fick jag lite coachning, vilket alltid är givande.
Tisdag: I väg med tåg ner till Stockholm. På tåget träffade jag Lissento som sökte upp mig. Kul! Träffen i Stockholm började med lunch och varade resten av dagen. På kvällen på hotellrummet blev jag så där osannolikt trött igen. Men det var skönt att slippa torkfläktarna.
Onsdag: Träffen i Stockholm varade till lunch. Sen passade jag på att besöka en pärlaffär som hade 50% rea. Hoppsan… På tåget hem jobbade jag hela tiden. Fantastiskt med mobilt bredband, ‘även om täckningen är si och så på vissa sträckor. Skönt att komma hem till familjen!
Torsdag: En förmiddag utan möten, men hann förstås ingenting då. På eftermiddagen var jag på ett möte med kommunfolk i regionen. Intressant. På kvällen huvudvärk. Första på ett tag faktiskt.
Fredag: Ledig fredag. Som jag beskrivit nedan…
Lördag: Det vackra vädret lockade ut de flesta i grannskapet. Vi åkte iväg och köpte en 24-tumscykel till 8-åringen, sen var det cykelträning. Vi vuxna sopade gatan tillsammans med grannarna.
Söndag: Ännu en vacker vårdag. Lugnt hemmatempo, försöker hålla stressen på avstånd. Solen och värmefläktarna ger en innetemperatur på 28 grader…
Nu är det några veckor sedan jag hade en "riktig" ledig fredag, och idag när jag har det så inser jag hur mycket de här lediga fredagarna är värda.
Det här har jag hunnit med idag (och då är klockan bara 15 på eftermiddagen).
Och nu stundar mellis på trappen tillsammans med barnen!
Det bästa av allt är att ha hela helgen kvar för att göra ännu fler saker, både roliga och nyttiga. Eller inte göra någonting…
Get free blog up and running in minutes with Blogsome
Theme designed by Viewfinder Design