Idag åkte dammsugaren fram, det var outhärdligt knastrigt på golvet. Golvmoppen fick ta sig en svängom i köket, ett skämt med barnen om att "om några år gör ni väl det här" fick till följd att 7-åringen ivrigt moppade sista biten.
Jag ogillar verkligen städning. Det tillhör inte mina favoritsysselsättningar alls, inte del av min bild av en avkopplande helg. Missförstå mig inte - när det är städat och rent omkring mig så är det underbart. Men vägen dit är jobbig, och vi städar först när det inte går längre. Dammänglarna trivs bra hos oss.
Påståendet kan verifieras genom två uttalanden av dottern.
Det ena utspelade sig när hon som 2-åring just lärt sig tala och forma tvåordsmeningar. Hon följde med mig ut i duschrummet där moppen stod på tork. Hon tittade på den, pekade och uttalade följande:
- Mamma - näää. Farmor - jaaa!
Det andra utspelade sig förra året, när hon nyss börjat på 6-årsverksamheten. Vi satt och åt en söndagslunch och småpratade när följande utspelar sig:
Dottern: "Mamma, varför städar mammor så mycket?"
Jag började en lång utläggning med pedagogiska förklaringar om varför mammor och pappor gillar att ha rent omkring sig när hon börjar skratta och avbryter mig med kommentaren: "Nej mamma - inte DU! ANDRA mammor!"
Vad skulle jag inte ge för den bild ni nu har framför ögonen hur det ser ut hemma hos oss…
