Så här trodde jag det skulle vara:
Barnet kommer hem från skola, kompisar eller aktivitet. Sprudlar av lust att berätta målande precis vad som har hänt. Glad mamma känner sig delaktig och nöjd över att barnet vill berätta.
Så här är det:
- Sluta tjata mamma. Jag har ju sagt att jag inte vill berätta.
Svårt för en mamma som vill veta allt. Det har tagit mig sju år att förstå att för dotterns del innebär det inte alls att något är fel. Snarare tvärtom. Nu har lillebror börjat ta efter och det återstår att se om det innebär samma sak eller inte. Och jag har mina knep för att få veta lite. Ibland.
Barnen var hos kompisar igår eftermiddag/kväll. Vad de gjorde, om det var trevligt, vad de åt har jag absolut ingen aning om. Men nöjda verkade de. 7-åringen är tillbaka hos samma familj för att sova över i natt (att det kanske innebär att vi inte ses i morgon var nog värre för mig än för henne). 5-åringen har varit på Mulle, OCH berättade efteråt vad de hade gjort!
I morgon: Au revoir La Suède. Bonjour Bruxelles.
Eller: Har jag verkligen läst A-kursen i franska?
