Fyrtal. I böcker.
Sen jag sist skrev om en bok har jag hunnit med att läsa fyra böcker av mycket olika slag. Fast allihopa deckare. Tre av dem läste jag på drygt 10 dar var, en av dem på 5 dar.
The fallen, av Jefferson Parker
Det här är en amerikansk bok, och det är ingen tvekan om det. Huvudpersonen är en detektiv i San Diego som efter en olycka kan se folks sinnesstämningar när de pratar i former och färger. En känslostämning kan vara svarta fyrkanter, en annan orangea trekanter osv. Det låter helknäppt men författaren låter det vara en extra krydda, utan att helt dominera boken. Jag förflyttas tillbaka till USA med beskrivningar av miljöer, av bilarna, av små detaljer. Boken är lättläst och som enkel underhållning värd att läsa.
Livstid, av Liza Marklund
Jag har läst Liza Marklunds samtliga böcker i deckargenren, och tyckt de flesta av dem varit mycket underhållande som sådana. Men nu är jag tveksam om det blir någon mer bok av henne. Redan den förra (Nobels Testamente) tyckte jag gick på tomgång och tyvärr vänder hon inte trenden. Jag retar mig till vansinne på Annika, huvudpersonen, och det finns väldigt få saker som lyfter boken. Utom precis på slutet… men mer ordar jag inte om detta. Men tyckte ni Nobels testamente var toppen ska ni läsa den här också.
Aftermath, av Peter Robinson
Peter Robinson har jag skrivit om tidigare, och rekommenderar fortfarande hans böcker, helst från början i serien. Men denna var lite av en besvikelse, för den var just det jag gillat att hans böcker inte är: makaber. Så börja inte med den här!
Bones to ashes av Kathy Reichs
Kathy Reichs är en författare som skriver böcker om Temperance Brennan som är amerikan och arbetar i Kanada som "forensic anthropologist" specialiserad på gamla fall. Precis som författaren själv. Första boken i serien heter "Déjà dead". Den här boken (nummer tio i serien) var mycket bra och borde nog gå att läsa fristående (fast jag gillar att följa serier från början). Den uppfyllde mina förväntningar, åter en bok i klass med de första i serien.
Författaren har ett intressant språk. När hon beskriver Tempes känslor är meningarna på ett-tre ord. En form av staccato. När hon sen skriver om vad andra säger, beskriver analysen osv så är det ett annat sätt att skriva med långa meningar. Till skillnad från andra böcker med obducenter är dessa inte groteska, utan ofta fokuserar hon på någon av de tekniker som används för analysen, och på köpet kan man lära sig såväl lite biologi som kemi… Och förstås antropologi.
Någon av er har kanske sett serien "Bones". Det är en lite urvattnad version, där huvudpesonen heter Temperance Brennan och hon skriver böcker med huvudpersonen Kathy Reichs!
Som ni har förstått är läsning ett av mina stora intressen och då blir det en del av det i bloggen också
