Resursanvändning
Igår åkte jag nästan 40 mil i jobbet. Fram och tillbaka över dan. Ena vägen tåg, andra vägen samåkning i bil. Idag åkte jag 20 mil i jobbet. Fram och tillbaka över dagen. Bil och samåkning. Det får mig att tänka resurser på flera sätt.
Miljömässigt så är det naturligtvis fördelaktigt med tåg. Men tidsmässigt inte. Jag hade varit borta minst två timmar längre om jag tagit tåget båda vägarna igår. Idag kunde jag inte ta tåg. Hade jag tagit buss hade jag tillbringat minst fyra-fem timmar längre tid pga bussförbindelserna. Så förutsatt att jag skulle göra detta så var kommunikationerna optimalt valda för mig.
Sen kan man fråga sig om resorna var nödvändiga överhuvudtaget. Igår så reste jag 2,5 timme dit, var närvarande knappt 2 h, drog mitt ärende och sen var det drygt 2 h resa tillbaka. När jag dragit mitt ärende blev det en diskussion och i slutändan så återremitterades ärendet dit därifrån det kommit och de sa att de bad om ursäkt för att jag kommit helt i onödan. Så illa kanske det inte var, för diskussionen gav mig en del, men i princip hade de rätt. Mötet idag hade både sina för- och sina nackdelar. Men tidsmässigt har dessa två dagar inte varit resursutnyttjande. Varken för mig personligen eller för organisationen.
Det jag upplever vi slösar mest med är resursen människor. Både tid och ork. Det blir förstås extra tydligt i en organisation som saknar ledning med ledaregenskaper. Men jag tycker det är en genomgående trend i hela samhället.
Arbetsdagen för mig avslutades med att jag fick tillbaka ett ärende på mitt bord som valsat runt i flera månader och som inte är löst ännu. Det börjar bli kris och man har inte kommit närmare en lösning. Det kallar jag resursslöseri!
Dagen avslutades med dotterns kör. Det vi blivit lite bättre på här hemma är att försöka hitta samordning vad gäller barnens aktiviteter. Igår så samåkte vi till sonens kör, och idag skjutsade jag dottern+kompis till kören och hem skjutsade den andra familjen. Såsmåningom får barnen ta sig själva till aktiviteter men än så länge är det skjutsande pga avståndet.
Spridda tankar om resurser…
Jag vet!!! Jag cyklar fortfarande faktsikt! Maken åker kommunalt. Bilen använder vi sparsamt. Håller helt med om resursslöseriet!
Skönt att du verkar må bättre!
Du har en utmaning hos mig också!
Comment by Manon — October 17, 2007 @ 7:55 pm
Jag tänker nog mest på resursslöseriet med oss människor och vår arbetskraft. Det går åt så mycket till spel för gallerierna, sånt som är betydelselöst egentligen, medan en massa meningsfullt jobb inte hinns med. Undrar ofta vem som har bestämt att det ska vara så? Varför ska det ödas så mycket kraft och energi på hyllvärmare medan det står ett antal barn där som behövde någon som ser dem.?
Jag kommer inte att förstå det om jag så blir 100 år, men jag tränar mig på att acceptera eländet.
Comment by Inga M — October 17, 2007 @ 10:52 pm
Jag tror det har blivit värre sedan jag jobbade på riktiga arbetsplatser. Träffade en kompis igår som jobbar så samma ställe som jag själv gjorde för 20 år sedan. Han var så nöjd för att han haft en hel dag utan avbrott för diverse möten. Så var det inte alls på min tid, två korta möten per nummer av tidningen det var allt. Sen jobbade vi…
Det är lustigt för resten, trots avancerad teknik så minskar inte allt mötande i jobbsammanhang. Är detkanske en konsekvens av flata strukturer, samarbetsprojekt, över huvud taget projektarbete osv.
Comment by Annaa M — October 18, 2007 @ 4:39 pm
Ja det där med resursslöseri är inte kul, ibland tycker jag att det dessutom går troll i det hela, vi har ofta skjutsningar kvällstid då vår tonåring har olika aktiviteter, men vi har börjat att få honom att åka buss vissa vändor just för att dra ned på det onödiga körandet!
Hoppas att ni har en fin helg?
Kram
Nettan
Comment by Nettan — October 20, 2007 @ 12:27 am