Matematikens hemligheter
Idag så skulle 7-åringen göra klart sin läxa, som ska redovisas på fredagar. Svenskaläxan är en ramsa som ska läras in och illustreras. Ramsan fokuserar på en bokstav (en per vecka). Matteläxan är mer varierad. Den här veckan var det siffran 4 som de skulle räkna tal med, öva på att skriva och illustrera. Matteläxan väljer hon alltid att göra först så det mesta gjordes i måndags, men en del var kvar, vi skulle göra talkort.
När läxan var färdig ville hon fortsätta att leka med talkorten och jag la upp 6+4=. Hon funderade ganska kort stund och la dit 10. Jag frågade "hur tänkte du?". Hennes svar var "Jag tänkte att 4+4=8 och sen la jag till 2".
Hon var tidigt intresserad av tal och vi har tidigare "lekt skola" då hon fått tal som hon ska lösa, och vi har visat hur vi tänker när vi hanterar stora tal. Så hon kan vara färgad av det, men jag tycker ändå det är intressant att höra hur hon som håller på att lära sig utvecklar metoder för inlärning både i matematik och svenska.
Ramsan som hon skulle lära sig var "Apan Appe han är söt, äter inte gärna gröt". Hon envisades med att säga "inte äter", tills jag sa att hon skulle tänka på att "gärna" och "gröt" börjar på "g" och skulle vara bredvid varandra. Knappast en grammatisk regel men det hjälpte henne.
För några år sedan en dag så låg de här broschyrerna om barn och matematik på fikabordet på jobbet. Det är råd och tips till föräldrar för att stimulera barns matematikinlärning. Maken och jag bläddrade i dem, och hittade bl.a. ett exempel på hur man skulle räkna köttbullarna på tallriken tillsammans med barnen. Vi tittade på varandra med frågande blickar och undrade "gör inte alla det?". Så är det naturligtvis inte, men för mig gav det en tankeställare om vad vi ger våra barn omedvetet och vilket "försprång" det olika familjer ger sina barn an skapa redan när innan barnen börjar skolan.
Och nej - vi har inte på långa vägar gjort allt som står i broschyrerna…
