Helgerna
Helgerna är mitt andningshål från jobbet, en chans att göra annat och ägna mig åt familjen. Jag älskar kreativa saker som att sy och pyssla, men den senaste tiden har jobbet sugit allt ur mig och det är jobbigt. Det kreativa får stå tillbaka och jag blir ännu tröttare. Nu har jag i alla fall två saker att se fram mot. Till helgen ska jag på sykurs här där jag bor, både lördag och söndag. Och helgen efter ska jag ha tjejträff med en kompis som jag inte träffat på länge.
Den här helgen har familjen gjort rätt mycket tillsammans men jag märker att barnen, i alla fall 7-åringen, egentligen har stort behov av att bara mysa med oss. Hon som är en mycket självständig tjej, som älskar att vara med kompisar och kan sova över hos dem, har plötsligt blivit mammig. Jag försöker tillgodose hennes behov, men samtidigt är det en svår balansgång när hon ringer från skolan och säger att hon är sjuk, men det visar sig "bara" vara att hon är trött och gärna är med mig istället. Under skridskoskolan var hon också tvungen att åka till kanten och kramas, vilket hon inte gjorde förra säsongen. Själv har hon ingen förklaring utom att det "bara blir så". Jag spekulerar förstås i orsakerna, men förutom att krama henne när hon behöver det så har jag ingen lösning. Det kompliceras också av att hon stundvis får minitonårsutbrott.
I fredags kväll var vi på Mulleutflykt och grillade korv och pinnbröd över öppen eld i en kolmörk skog. Mysigt och inte alls vad vi brukar göra en fredagkväll
I går, på lördagen, så var vi hela familjen till köpcentret och jag och maken slog till och beställde ny soffa. Vår soffa har väl hängt med 10-15 år, och varit trasig större delen av tiden, men den är så himla skön! Nu hittade vi på webben att Mio har "bygg din egen soffa" så vi mätte hemma och provade oss fram, så väl i affären var det bara att provsitta, känna på tygerna och beställa. Vi får väl se hur det blir… Barnen var måttligt roade av besöket, i alla fall 5-åringen. Rop som "ska vi gå nu?", "jag är hungrig" ekade genom affären.
Utöver skridskoskolan så var 5-åringen med pappa på simskola idag medan jag och 7-åringen åkte och handlade. Faktiskt hann vi en del lek och mys också. Men till symaskinen kom jag aldrig tyvärr 
Känner igen det där! Allt från jobbet som tar kraft till dotterns behov av hemmatid!
De är faktiskt ändå rätt små ändå, vare sig de är 7 eller snart 10 år. Det händer så otroligt mycket i skolan. Nu talar jag inte om lärandet utan socialt. Är nog rätt töttande och hela tiden nya saker att förhålla sig till. Min har också gjort så att hon känt sig “sjuk” men det har egentligen bara varit annat…
Dagislivet är så enkelt så enkelt, ändå är det det de flesta lägger krut på, ska hämta tidigt och allt och det månas hit och dit, de ska knappt vara på dagis helst…Sen ska de plötsligt bli stora då de börjar skolan och klara av så mycket!
Måste erkänna att jag är otroligt glad över att våra kan vara lediga varje skolhelg, som höstlovet om en vecka, att Stora slipper då fritids (tidigare, nu finns det ett privat alternativ) och de små dagis. Speciellt den stora tror jag behöver time out från skolans värdl. Det händer så mycket! Tycker de behöver föräldrar än mer NU när de är i skolan än när de går på dagis. Visst, det är inga nattvak eller trots, det är inte svårt för FÖRÄLDERN då de är i skolåldern, men desto jobbigare kan det vara för barnet. Naturligtvis kan det vara olika barn till barn, en del är väldigt anpassningsbara, precis som vuxna.
Känner igen det du skriver om i alla fall!
Comment by Manon — October 21, 2007 @ 10:51 pm
Barn har ju säkert perioder då det är mer pjoskigt och mer mammabehov än annars utan att det behöver vara något speciellt, men det skadar kanske inte heller att kolla upp med barnets lärare om det har hänt något på skolan. Min erfarenhet är att en del barn är väldigt omtänksamma mot sina föräldrar och försöker skona dem från egna bekymmer. Då kan det vara bra att ta en extra koll då och då hur det egentligen är.
Som lärare träffar jag på de här barnen som gör sig sjuka för att få chansen att åka hem och mysa lite med en förälder och få lite tid med den utan syskon och andra plikter.
Ibland smittar det också i klassen! Om de andra ser att en av klasskamraterna får gå hem med sin förälder till en dag med idel ompyssling så har jag ofelbart ett antal andra barn med diverse krämpor och de behöver ringa hem direkt!
)
Comment by Inga M — October 22, 2007 @ 6:13 am
Hejsan!
Det är så trist när något suger energin ur en och det som normalt känns så roligt får stå åt sidan. Jag hoppas att du snart hittar motivation, ork och inspiration. Man behöver det verkligen!
Dina två timmar av ego-tid låter helt ljuvliga! Jag var själv hos frisören häromdagen och genomgick en maratonklippning “ifall lillstrumpan skulle vakna och ville ammas”…*s* Ljuvliga småbarnsår.
Du har blivit utmanad på min blogg vännen!
Kram
Linda
Comment by Linda med grabbar & tjej — October 22, 2007 @ 7:37 pm
Tack för era kommentarer! Jag läser och begrundar. Intressant att höra från en lärare Inga. Dottern har inte satt det i system ännu att ringa hem, men jag märker att hon vill prova gränserna lite.
Ang. utmaning funderar jag;-)
Comment by Administrator — October 22, 2007 @ 8:58 pm