Som jag skrivit tidigare följer maken och jag Idol och varje fredag kväll (utom förra veckan förstås!) sitter vi framför TVn. Och för varje vecka så undrar jag mer och mer varför vi sitter där i år igen. Idag åkte en av de givna finalisterna, Daniel, och även om storleken på aftontidningarnas rubriker är lite väl överdrivna så tycker jag det är en stor förlust för tävlingen. För mig har han varit en av höjdpunkterna. Men ser man på tidigare år är det ju inget karriärlyft precis att stå som vinnare.
Vi skulle ha en familjekväll och se på Idol, men en efter en troppade vi av. 5-åringen slocknade i soffan efter bara en halvtimme. 7-åringen älskar musikprogram men fick lägga sig efter första passet. För en gångs skull var vi som höll oss vakna eniga och en och samma person fick våra röster, nämligen Marie. 7-åringen snappar förstås åt sig alla kommentarer, och lär sig nya uttryck som "go girl"
Hennes bästa expertkommentar var om Andreas. "Pappa - han måste rocka mer!".
