När jag hittar formen
Jag har formulerat inlägg efter inlägg i huvudet. Jag har gjort utkast som jag börjat skriva på. Men alla blir ratade. När jag började bloggen var min ambition att hålla den lite "lagom personlig", inte för utlämnande, utan skriva om mer övergripande saker, om glimtar från vardagslivet.
Föga anade jag då hur allt skulle kännas vid årets slut. Jag inser att även för mig har orden tagit slut när det gäller att formulera vad som försigår i våra liv just nu. Det tar också all vår energi, och vad jag än vill skriva här så blir det negativt. Och det är inte alls vad jag vill. Idag och igår ställdes situationen på sin spets och nu har vår ork tagit slut. Men lösningen har vi inte hittat än. Maken har tagit en minisemester och jag ska till företagshälsovården. Såsmåningom antar jag att det vänder. Men just nu känns det inte så.
Så snart jag finner formen igen, på alla plan, inte minst skrivformen så kommer jag att skriva igen. Det finns mycket annat att skriva om, som våra solstrålar (eller yrväder?), om allergier, om handarbete, om böcker, om filmer, om saker som händer i samhället. Så snart jag hittar formen så kommer inläggen igen!
Nu på kvällen så försöker jag tänka på annat och på allmän begäran har barnen och jag satt upp vår julkrubba. Vi sätter upp den, och sen får de sätta ett djur eller en figur där varje dag. Vi började idag så jag fuskar och avslutar inlägget med bilden på förra årets krubba "man tager vad man haver" när den stod färdig. Vi har samma princip i år, med basen som är ett av sonens leksakshus, ett fint tyg i bakgrunden och snö-bomull. Men dottern tycker vi ska ha färre änglar "där uppe" i år
