När jag hittar formen
Jag har formulerat inlägg efter inlägg i huvudet. Jag har gjort utkast som jag börjat skriva på. Men alla blir ratade. När jag började bloggen var min ambition att hålla den lite "lagom personlig", inte för utlämnande, utan skriva om mer övergripande saker, om glimtar från vardagslivet.
Föga anade jag då hur allt skulle kännas vid årets slut. Jag inser att även för mig har orden tagit slut när det gäller att formulera vad som försigår i våra liv just nu. Det tar också all vår energi, och vad jag än vill skriva här så blir det negativt. Och det är inte alls vad jag vill. Idag och igår ställdes situationen på sin spets och nu har vår ork tagit slut. Men lösningen har vi inte hittat än. Maken har tagit en minisemester och jag ska till företagshälsovården. Såsmåningom antar jag att det vänder. Men just nu känns det inte så.
Så snart jag finner formen igen, på alla plan, inte minst skrivformen så kommer jag att skriva igen. Det finns mycket annat att skriva om, som våra solstrålar (eller yrväder?), om allergier, om handarbete, om böcker, om filmer, om saker som händer i samhället. Så snart jag hittar formen så kommer inläggen igen!
Nu på kvällen så försöker jag tänka på annat och på allmän begäran har barnen och jag satt upp vår julkrubba. Vi sätter upp den, och sen får de sätta ett djur eller en figur där varje dag. Vi började idag så jag fuskar och avslutar inlägget med bilden på förra årets krubba "man tager vad man haver" när den stod färdig. Vi har samma princip i år, med basen som är ett av sonens leksakshus, ett fint tyg i bakgrunden och snö-bomull. Men dottern tycker vi ska ha färre änglar "där uppe" i år
Ja, eller om köttfärs. Ordet på allas läppar här i Stockholmstrakten åtminstone.
Kram och omtanke till er. Skall försöka finna ork att skriva till dig i helgen.
Comment by Marie — December 6, 2007 @ 10:17 pm
Jag har förstått att det är jobbigt för er. Jag hoppas verkligen att det ordnar sig. Är det risk att ni blir utan jobb? Eller är det omstruktureringar så ni får “byta” jobb? Jag har nog inte rikigt förstått… Men jag håller mina tummar att det ska reda ut sig.
Det ÄR helt okej att känna sig ledsen Lotten. Tillåt dig vara det. Det här en period i livet, och det kommer att gå över. Men det är NU det känns jobbigt och det ska inte förringas!
Sköt om dig gumman!
Kram Stina
ps. Vi åker idag så jag vill, trots allt, önska dig och familjen en GOD JUL.
Comment by Sttina — December 8, 2007 @ 7:59 am
Nämen åh! Skickar alla mina kramar till er och hoppas att det löser sig.
Kram Mams
Psst! Du skrev inne hos mig att dina barn inte uppskattade paketkalendern i år. Var det något speciellt som var orsaken till det?
Comment by Mams — December 10, 2007 @ 11:11 am
Kram Lotten!
Hoppas att vindarna vänder för er snart och att allt ordnar sig till det bästa. Ibland är den största hjälpen att bara få prata sv sig med någon, kanske kan du passa på att göra det när du besöker läkaren.
Ta så lång paus ifrån bloggandet som du behöver. Jag kommer att vänta.
Sköt om er!
Comment by Mira — December 11, 2007 @ 9:14 pm
När det stormar och blåser snålt i livet så är det tryggt att ändå låta vardagen fortsätta sin lunk. Och julkrubbor är nog bra vardagslunk! Hoppas att det reder ut sig för Dig och Din familj. Jag håller tummarna och hoppas att Du kommer tillbaka med inlägg och de behöver inte vara glada alltid, men Du kanske inte vill lämna ut Dig och de Dina genom att skriva om det som känns svårt.
Comment by Inga M — December 12, 2007 @ 6:45 am
Tack alla ni som kommenterar! Vi letar fotfästet här, och jag funderar på vad som blir bra här på bloggen. Fortsätter läsa hos er i alla fall.
Kram.
Comment by Administrator — December 12, 2007 @ 9:12 pm
Kikar in och skickar varma kramar, hoppas att allt ordnar sig för er.
Krya på er kramar kommer oxå, läste här ovan att ni är magsjuka, usch!
Hoppas att ni får en trevlig Lucia!
Kram
Comment by Sandra — December 13, 2007 @ 12:28 pm