Nu är vi halvvägs genom vår ledighet och först nu börjar det kännas som om vi är riktigt nervarvade. Vi tar det just nu lugnt, spelar mycket Playstation och datorspel, barnen leker med granntjejen, jag och maken rensar i skåpen och garaget. Två turer till soptippen har det blivit. Känns befriande. Tänk om man lika enkelt kunde göra sig av med det känslomässiga skräpet?
Så här kommer lite "hissande och dissande".
Jag vill dissa stressen från jobbet som späddes på av att vi innan den 21 nästan inte hade handlat en enda julklapp så ni kan gissa vad vi gjorde den 21 och 22… Jag vill också dissa magsjukan som däckade farmor natten innan julafton och mormor på juldagens eftermiddag. Efter ett dygn var de på benen igen och det verkar (peppar peppar) som det var samma som vi hade för två veckor sen, men det var trist ändå. Jag vill också dissa att jag själv har så lätt att stressa upp mig… Till sist vill jag dissa vädret med plusgrader.
Jag vill hissa att julen verkligen är en familjehögtid och vi från den 23 och framåt haft det riktigt mysigt ihop. Jag vill hissa möjligheten att titta på filmer, spela spel och umgås. Jag vill hissa den perfekta julgranen vi fick tag på, julgodiset vi fick och gjorde (tack till barnens morbror som enligt 7-åringen gör den bästa knäcken), pepparkakorna vi bakade och julmaten som blev helt lagom för alla smaker. Jag vill hissa familjemusikalen Snövit som vi var på i torsdags. Jag vill också hissa möjligheten att strosa lite ensam på stan, att hinna sy och pärla. Jag vill också hissa Singstar som jag tyckte var riktigt kul och Lego Star Wars som 5-åringen och pappan i familjen älskar. Och så vill jag hissa Scooby Doo å barnens vägnar