Chefskap
I år är det 20 år sedan jag gick ut min grundutbildning från universitetet. Det innebär också 20 år av olika chefer. Jag roade mig med att räkna ihop dem och kom fram till att jag jobbat för minst 10 olika chefer. Vilket också innebär 10 olika sorters ledarskapsstilar. Majoriteten av de chefer jag arbetat för har varit framgångsika yrkesmänniskor med utmärkta teoretiska kompetenser. De som har haft ledaregenskaper har mera haft det som naturbegåvning än för att arbetsplatsen har hjälpt till att utbilda dem.
Här är några exempel:
Lotsen och lyssnaren
Min första chef var en försiktig lotsare. Han stod i bakgrunden, lät oss jobba mycket självständigt, men tog tag i rodret när han tyckte det behövdes och försökte lyssna på oss. Vi fick de resultat som behövdes till slut. Han blev också en vän och en person jag uppskattade mycket. Ibland hade jag som ny i branschen behövt lite mer styrning, det var sällan han var på plats.
Kappvändaren
Chef nummer två var min chef endast tre månader även om jag delvis jobbat för honom tidigare. Det starkaste minnet är hur han först lovade guld och gröna skogar för att kort därefter inför andra hävda "något sådant har jag aldrig sagt". Jag blev besviken!
Arbetsnarkomanen
Chef nummer tre hade jag under en period i mitten av 90-talet då jag arbetade i USA. Det var ett brutalt uppvaknande. Han var mycket framgångsrik och intelligent, men också en skitstövel. Han var på jobbet 8-17, men på kvällarna hemma löste han ändå en del problem. När han kom på morgonen efter så förväntade han sig att vi skulle ha hunnit lika långt, och gav oss nya arbetsuppgifter. Vi arbetade därför 8-22 i stort sett varje dag, plus helger. Som svensk så tog jag en vecka ledigt över jul för att min fästman kom på besök. När jag sen i mars återigen vill träffa min fästman fick jag världens utskällning, där han talade om hur usel jag var och oseriös. Så dåligt har jag nog aldrig mått på jobbet… Såsmåningom så vände han, tyckte jag hade visat vad jag kunde, att jag gjort rätt val (jag valde mot hans rekommendation) och han skrev mycket bra rekommendationsbrev.
Känslomänniskan
Chef nummer fyra tillhörde också de framgångsrikas skara och liknade chef nummer tre. Han fick otroliga utbrott och flera av hans närmsta medarbetare var skräckslagna för honom. Min närmsta medarbetare blev lite som mentor för mig och det tror jag innebar en viss buffert mot chefen. Jag hade också kommit till den nivån i min karriär så jag ifrågasattes inte lika mycket. Rekommendationerna från nummer tre var också ett plus i hans ögon.
Kompetensutvecklaren
I slutet av 90-talet ville jag byta arbetsplats och sökte en annan typ av jobb som jag också fick. Här fick jag för första gången, efter 10 år, en chef som använde verktyg som kompetensutveckling, utvecklingssamtal, ledarskapsutbildning, och andra begrepp som jag aldrig hört talas om. Hon använde utvecklingssamtalen för att ge oss en verklig chans till kompetensutveckling och försökte se till våra behov. Förutsatt att vi presterade vad hon förväntade sig förstås. Under vårt första lönesamtal tyckte hon att jag begärde för låg lön…
Mysfarbrorn
Chef nummer sex tillhörde de här godhjärtade personerna som egentligen inte är skickade att vara chefer annat än i förvaltande syfte. Han var en oerhört god lyssnare, försökte lösa problemen, men ville helst inte komma i konflikt. Återigen en trevlig person men han verkade aldrig vara riktigt komfortabel i chefssitsen.
Osynlig och beslutslös
Omorganisation och försök att styra upp verksamhet som inte gick bra föranledde en ny chef. Han verkade bra i början, han målade upp visioner. Gradvis såg vi mindre och mindre av honom, och genom att vara chef för flera enheter kunde han gömma sig bra, vi trodde ofta han var på ett annat ställe. Hans arbetsrum låg inte i närheten av hans medarbetare. Vad värre var var att han inte var kompetent att fatta några beslut. Under flera år fattades inga beslut, och det resulterade i katastrof och flera avskedande, som han inte heller kunde sköta.
Arbetsmiljöförespråkaren, som svek
Efter det här så var organisationen i stort behov av en person som brydde sig om personalen. Det fick vi också, en chef med stor social kompetens, som satsade allt på arbetsmiljön. Jag var själv imponerad av hur han hjälpte mig och andra. Därför blev chocken extra stor när denna empatiska människa under hösten var den person som ljög och gick bakom ryggen och plötsligt inte längre lyssnade.
Noll koll
Mina två senaste chefer tillhör kategorin med "noll koll". Bristfällig koll på vad vi borde göra, och noll koll på vad jag och mina arbetskamrater gör egentligen och ingen speciell koll på hur vi mår. När jag häromdagen försökte förklara för min chef hur jag egentligen mår och hur jag känner inför mina arbetsuppgifter så fick jag till svar "jamen du har ju haft så himla mycket att göra, så det kan väl vara skönt om det blir lite lugnare". Då gav jag upp.
När jag var på anställningsintervju för ett jobb för några år sedan så ställde de frågan "hur vill du att en chef ska vara". Behöver jag säga att det inte var så svårt att svara på den! Kunde se på minspelet att chefen dock inte alltid uppskattade mina svar.
Vilken dag som helst nu kan vi få reda på vem vår nya högsta chef blir. Vi går i väntans tider… Men som en i vår ledning sa i en tidningsintervju "det kan ju inte bli värre än det är".
PS Nyårsinlägget är uppdaterat med recept…
Wow, där har du en gedigen lista! Har en liten utmaning till dig hos mig..
Comment by Anna — January 8, 2008 @ 6:47 pm
Jag har med stort intresse läst
Din analys av Dina chefer. Jag känner ju ibland hur de rycker i mungiporna och jag ler igenkännande. Det är nog svårt att vara chef och vara bra på allt. Mina chefer har ju alltid i stort sett varit rektorer och det är nog ett speciellt chefsskap. Det är väldigt utsatt eftersom de tvingas arbeta så nära barnen också; exempelvis skyldiga att delta i och hålla i alla elevvårdskonferenser. De har också ett huvudansvar för att en del undervisning kommer till stånd. Sedan ska de göra budget som passar kommunens skolnämnd och det håller de oftast på med hela året tror jag för det går aldrig att få pengarna att räcka till och samtidigt uppfylla kraven från staten (Skolverket). Det är ett av få jobb som jag vet att jag aldrig vill ha. Och de flesta erfarna lärare vill inte ha det jobbet heller. Hos oss är det inte många lärare som söker rektorsjobb alls. Den bästa rektor vi har haft någonsin slutade som rektor eftersom han sa att han aldrig skulle kunna göra ett bra jobb, ett jobb som han kunde känna sig nöjd med. Numera är han målare i Oslo. Du får ha lycka till med nästa chef!
Comment by Inga M — January 8, 2008 @ 7:38 pm
Inga - jag tror också att rektor måste vara ett av de mer komplicerade jobb man kan ha. Alla föräldrar som har åsikter om ens jobb också… Egentligen tror jag många lärare skulle passa bra som rektorer, fast inte på sin “egen” skola kanske.
Sen kanske jag ska lägga till att jag själv också en period varit chef… Det vore mer intressant att höra de som jag jobbade med kategorisera mig men jag vet själv hur jag skulle beskriva mig. För chefsskap är då verkligen en enkel match!
Comment by Administrator — January 8, 2008 @ 9:35 pm
Är det så, att din hittills bästa chef var en kvinna? Att jag noterade det, var kanske p g a att jag för några år sedan insåg att det var så för mig. Sedan har jag också läst en del utredningar om att kvinnliga chefer i stort sett fungerar bättre än manliga.
Comment by Amanda — January 9, 2008 @ 11:05 am
Hej Amanda,
Ja, kompetensutvecklaren, som satsade på sin personal på ett genomtänkt sätt var en kvinna. Hon var inte helt poppis hon heller, men för mig funkade det mycket bra. Om kvinnor är bättre chefer än manliga vet jag inte, min nuvarande chef är kvinna och hon tillhör de som inte har chefsegenskaper tyvärr. Och jag själv är nog inget lysande exempel heller;-) Men det tål att tänka på ändå!
Comment by Administrator — January 9, 2008 @ 6:48 pm
Intressant och träffsäker analys. Det är inte utan att man känner igen de olika typerna.
)
Hoppas att chefsbytet gör att allt blir till det bättre. Att man trivs på jobbet är så oerhört viktigt för ens mående. Lycka till!
(Själv sitter jag nu i sitsen att jag efter att ha haft fast anställning i 11 år funderar på att säga upp mig vind för våg. (Absolut inte likt mig.) Efter en omorganisation, inklusive chefsbyte, mår jag inte bra på jobbet längre. Får inget gehör utav chefen när jag har synpunkter på min situation,liksom flera utav mina arbetskamrater. Det tar för mycket energi känner jag. Till och med nu när jag är föräldraledig har jag svårt att släppa tanken på det arbete jag i höst ska återgå till.
Kram o tack för receptet nedan!
Comment by Mira — January 9, 2008 @ 8:20 pm
Läser med intresse men har tyvärr inte så mycket att tillföra. Inte haft så mycket chefer. Pluggat länge, bara jobbat i 10 år faktiskt - och under den tiden skaffat 4 barn!
Comment by Noemi — January 10, 2008 @ 7:48 pm
Jodå, känner igen allihop. Saknar möjligen mysauktoritären som jag träffat på en del framförallt i media. En gammal god vänsterman som är så trevlig och kan så många fina ord - och förutsätter att han ska bestämma allt själv och andra göra som han säger.
Comment by Annaa M — January 10, 2008 @ 9:02 pm
Tack för kommentarer.
Mira - jag tycker det är modigt av dig och helt riktigt att ta steget att flytta på dig. Jag har inte kommit dit riktigt än, men kanske…
Noemi - jag pluggade också mera i fem år till, men jag hade anställningar samtidigt. Under tiden med barnen har jag hunnit med de senaste fem cheferna… Det har dock varit positivt med de cheferna, alla har varit stöttande vad gäller VAB och föräldraledighet.
Anna - just det, den känner jag igen! Inte som egen chef men i organisationen på andra ställen. Underligt nog också män;-) Jag har utelämnat en del andra typer också, t.ex. “kompisen” som ska vara kompis med alla istället för att chefa. Fast det draget finns hos en del av de ovanstående också.
Comment by Administrator — January 11, 2008 @ 2:18 pm
Vilken intressant läsning. Jag läser och nickar igenkännande åt mina alla chefer som jag har haft genom åren.
Hoppas att ni har en fin helg.
Kram Mams
Comment by Mams — January 12, 2008 @ 6:52 pm