Alla hjärtans dag
Jag har levt i den tron att vi hos oss tycker att Alla hjärtans dag, Mors Dag, Fars Dag och liknande bara är kommersiella jippon. Har något svagt minne av någon blombukett för länge sen, men det är säkert preskriberat. Så på jobbet deklarerade jag förstås att vi inte firade det.
Igår hade bägge barnen producerat Alla hjärtans dag material på dagis och skola. Korten var till hela familjen, medan dottern fått några kort av kompisar på skolan. Hon vittjade brevlådan när vi kom hem och blev besviken över att där inte låg något. Jag muttrade lite om indoktrinering. Men det trodde jag var allt av firande.
På kvällen var dottern och tränade innebandy, och med henne följde pappan i familjen. När de kom hem så var det ett väldigt viskande i hallen och så kommer barnen in och ska ge en Alla Hjärtans Dag present till mig. Då hade maken varit på affären och handlat… glass. Närmare bestämt den här! Alldeles passande till vår familj tyckte jag.
Sen kommer då maken intassande och överlämnar en till present, en bok (den här) till mig. Också lika passande till mig. Men hjälp - jag hade ju inget till honom! Hans kommentar var "det räcker att du finns till" vilket naturligtvis var precis rätt sak att säga.
Men jag anar att jag på något vis bör överraska honom någon dag 
. Planer att smida!
