Musik och text
Jag älskar filmer som får mig att sitta med ett fånigt leende på läpparna bara för att de är mysiga och småroliga och handlar om kärlek. I kväll har vi sett en sådan: "Music and Lyrics" med Hugh Grant och Drew Barrymore.
Den här filmen var tillräckligt bra för att distrahera mig, få mig att mysa, så mig att glömma att den förstås inte var ett dugg realistisk, eller att Hugh Grant börjar bli lite väl till åren för en sån här film, fast han ska spela en "föredetting". Sen är jag nog svag för smörig 80-talsmusik, det får mig att förflyttas tillbaka i tiden.
Se den om du gillar romantiska småmysiga förutsägbara filmer!
