BLott en blogg…?

Just det - vi kom iväg på vår resa! Tack för alla tummar som hölls.

Nyheter blir ju snabbt gamla, inte minst melodifestivalen, men jag kan ändå inte låta bli att först rapportera om vårt äventyr i den stora staden. Det finns mycket att säga om mor-dotterresan, men först en del om just lördagens begivenhet. Genrepet av Melodifestivalen i Globen!

Efter en rejäl hotellfrukost klädde vi upp oss i lite glitter för det måste man ju göra. Jag var lite velig och funderade på vad som skulle och kunde följa med av väskor, kamera, kläder osv. Då är det tur att man kan SMSa en melodifestivalveteran som Susanne för råd! Sen gick vi till tunnelbanan och åkte ut till Globen, spända av förväntan. Vi var där redan vid 11-tiden för att äta och gå i affärer, men först tänkte jag att vi borde kolla vilken entre vi skulle till sen. Då slog det mig. Biljetterna låg kvar på hotellet! Fullfjädrad panik, men då dottern höll på att börja gråta så blev jag lugn istället. Vi var ju ändå i så god tid! Tillbaka till hotellet, hämtade biljetterna, och sedan till Globen igen. Vi var tillbaka redan vid 12 så det var gott om tid.

Köerna till matställena var jättelånga vid det laget så vi tog en varm korv, det råkar också vara en favoriträtt för dottern. Sen strosade vi runt lite i Globen City. När vi en stund före kl 13 kom ut igen så var köerna till entréerna enorma! Så vi köade en bra stund, men när de väl släppte in så gick det ganska fort. Utrustade med blinkande stavar och blinkande Melodifestivalmärke så slog vi oss ner på våra platser högt uppe på läktaren och satt i spänd förväntan. Genom att vifta med stavarna som en signalist så fick vi också över nästan hela arenan "kontakt" med Susanne!

Sen började äventyret och det var bra spännande. Några kommentarer från oss som satt ganska högt upp och långt ifrån:

• Först spelades Christer Björkmans intro in. Det var alls inte live på kvällen utan publiken i bakgrunden var vi!
• Signaturen och inmarschen - WOW det här är på riktigt!
• Charlotte Perrelli: Vilket ös! Fantastiskt framträdande tyckte jag.
• Sibel: Ljudet funkade inte. Balladerna gick alls inte fram i en helt upplyst arena där man sitter långt ifrån. Mycket bättre i TV.
• Rongedals: Publiken jublade och klappade händerna rätt igenom. Superbra.
• Linda Bengtzing: Nja, det var fart på scenen, men uppe hos oss var det inte så mycket fokus.
• Christer Sjögren: Gick inte hem. Spridda burop hördes, ingen fart alls på publiken.
• Amy Diamond: Bra fart, proffsigt!
• Sanna Nielsen: Var hes och det var playback. Gick alls inte fram, precis som Sibel
• Nordman: Jubel från publiken. För första gången tyckte jag låten var riktigt bra, den gick hem live. De brände inte "på riktigt" men dottern kunde spana in vart tjejen tog vägen när hon "brann upp" vilket diskuterats flitigt bland kompisarna.
• Frida: Låten var bra mycket bättre live, hon fick fart på publiken. Inte min stil direkt dock.
• BWO: Proffsigt framträdande och bra dansfaktor.
• Luuk: Mycket bra, improviserade när det gick galet, verkade aldrig nervös.
• Björn Gustafsson: Rev ned otroliga applåder så fort hans namn nämndes, men jag tyckte det var det svagaste framträdandet hittills. Tyvärr, jag gillar honom skarpt. 8-åringen fattade ingenting den här gången.
• Nour: Var inte ens med! Det var en stand-in som sa helt andra saker än sen på kvällen.
• Juryröstningen: Det var lottade röster, men kommentatorena övade. De rutinerade (som Peter Settman) drog helt andra skämt på kvällen än på repet, de mer ovana sa precis samma saker och det föll lika platt…
• Folkets röster. Luuk: "Och vi har registrerat…. 79 röster… Jo - det är 79 som sitter här i Globen och har börjat rösta!"
• The Ark: Vilken överraskning att se dem igen! Jättekul, de var proffsiga också (blev lite annorlunda direkt än på repet).
• Pausunderhållning av olika slag: Tyvärr så gick inte Maia Hirasawas finstämda version av The Worrying Kind hem uppe hos oss. Men både den och den introducerande underhållningen var bra.
• Greenroom: Övades också, men där satt kamerafolk, skivbolagsfolk etc, artisterna hade fått ledigt. Så det blev inte så mycket övning av det.
• Vinnaren. Den lottade vinnaren blev Amy men det övades genom att Maia Hirasawa sprang upp på scenen och sjöng en till låt.

Sammanfattningsvis så var det kul att se, men det var långt och stundvis (efter artisterna) lite tråkigt (8-åringen tappade fokus under den fejkade röstningen). Folk började också gå väldigt tidigt, när "vinnarlåten" spelades hade det tunnats ut rejält. Varför man måste ha helt tänt uppe på läktarna kan jag inte förstå, det blev noll stämning av det. Men vi är ändå nöjda och det var helt klart en upplevelse alltihopa!

På kvällen satt vi på hotellet och tittade och röstade. Dottern röstade på Amy Diamond och Linda Bengtzing, jag på Charlotte Perrelli och Rongedals och pappa hemma i TV-soffan på Sanna Nielsen. 5-åringen somnade efter BWO och ville inte rösta… 8-åringen var mäkta sur över att hennes låtar inte gick bättre!

Det blev en lång schlagerrapport!