BLott en blogg…?

Idag går allt på halvfart på jobbet.

Halva styrkan eller mer är lediga. Hälften av hälften har gått hem efter lunch. Vi är en tapper skara kvar.

Mina arbetsuppgifter går tyvärr inte på halvfart. Men det gör min hjärna.

På fredag ska vi ha ett sista projektmöte i ett projekt som inte alls varit lyckat. Men avslutas ska det. Då måste min hjärna gå på helfart eller mer.

I kväll ska vi gå och se en brasa har vi tänkt. Eftersom cyklarna inte är i ordningställda ska vi gå. 8-åringen hatar att gå och kommer att gå på halvfart hela vägen.

I morgon blir det också halvfart. Men en skön sådan! Ha en trevlig Valborg/Första maj/Kristi Himmelsfärd!

Inne hos Noemi hittade jag en länk hit.

Jag fick det här resultatet:

 Your Dominant Intelligence is Linguistic Intelligence
       

You would make a fantastic poet, journalist, writer, teacher, lawyer, politician, or translator.

Intressant med tanke på att det inte riktigt är det jag pysslar med. Men det stämmer väl med mina drömmar när jag var yngre…

Jag tycker om

- att ha barnens kompisar här som fritt delar med sig av sina funderingar när vi sitter vi middagsbordet

- när barnens kompisar ringer och frågar om barnen kan komma och leka

- att fritt kunna säga "ja visst" när en kompis ringer och frågar om hon kan sova på vår gästsäng en natt, att hon tas emot som en kär vän av barnen och att hon känner sig som hemma

- att granntjejen, 5 år,  kommer springande över när hon hör att vi är ute, och sen springer barnen mellan tomterna och leker spontant och självklart

- att en annan granne, en kille på 3 år, kommer traskande när han hör att vi är ute och placerar sig med självklarhet i vår sandlåda tillsammans med våra barn

- att kunna säga ja och ha "öppet hus" för både våra vänner och barnens vänner och veta att hela vår familj tycker det är lika roligt

Och tänk så mycket enklare det är den här årstiden!

Om den nuvarande regeringen får som den vill så kommer skolan att genomgå en mängd reformer under de närmsta åren. På utbildningsdepartementets hemsida kan man kika på de remisser som ligger ute just nu. Det är över tjugo stycken, varav ganska många berör skolan. Dessutom är några förändringar redan genomförda och några är flera är på gång.

Den största är nog den om en refomerad gymnasieskola. Utredningen är på över 600 sidor, men jag hoppas på filmen före boken Utredaren gör turné i Sverige och om det funkar så kommer jag att lyssna på henne på en "plats nära mig" i maj. Ska bli intressant!

Det finns några andra intressanta om ny rektorsutbildning, nya kunskapskrav i skolan, individuella utvecklingsplaner osv. En remiss handlar om en ny betygsskala. Man föreslår en skala som är A-E (A högst) för de godkända plus F för underkänt. Jag har kikat i den och förundras över att man inte motiverar förändringen starkare. Man säger att " Ett från elever och lärare ofta framfört önskemål är att det bör finnas fler betygssteg för att kunna skilja elever åt och göra det meningsfullt att anstränga sig". Men det saknas helt referenser till forskning eller ens undersökningar/enkäter. Vad tror ni? Är det ett uttalat önskemål? Och framförallt - skulle det få till effekt att eleverna "anstränger sig mer"?

Ett som är säkert är att våra barn kommer att möta en helt ny skola om allt genomförs. Eftersom en del av detta ska genomföras från 2010 så innebär det att de kommer att få ändrade förutsättningar mitt under skolgången. Därför känns det viktigt att hålla sig à jour och informera sig om vad som är på gång! Fast jag antar att politiska företrädare kommer att ha ett och annat och säga till om innan det blir verklighet.

Egentligen borde jag nog inte skriva om jobbet, det finns ju trots allt en risk att någon som känner mig där hittar hit… Och dessutom har jag ju beklagat mig ett antal gånger förut.

Förra veckan avslutade jag mina besök hos företagshälsovården efter turbulensen i höstas, och det kändes som om jag är på rätt väg, dvs uppåt. Samtidigt så försöker jag på ganska mycket egen hand baxa en hel del arbetsuppgifter, och leder en del större projekt. När jag får nya arbetsuppgifter utan att något tas bort eller avslutas hanterar jag det inte särskilt väl, för det finns helt enkelt inga marginaler. Så i måndags smällde det till. Med råge. Jag gick från ett möte med tårar i ögonen och kvällen var inte munter. Jag kan bara säga att det har med chefsskap att göra. Och brist på respekt och kunskap om min arbetsbörda. Igen.

Men den här gången tänker jag vägra. Jag tänker inte jobba utanför ordinarie arbetstid. Jag tänker inte offra semestern. Jag tänker inte offra tiden med barnen. Jag tänker hämta barnen som vanligt på eftermiddagarna. Jag tänker vara med på deras aktiviteter. Jag tänker fortsätta med våra familjesaker. Så må det bära eller brista. Stöd från arbetskamraterna har jag till 110% i alla fall. Och familjen förstås.

Så känner jag idag. Men i morgon har vi avdelningsmöte. Antingen kommer det här på bordet igen eller så kommer frågan att ignoreras helt. Oavsett så ser jag inte fram mot det. Jag vill bara utföra mina arbetsuppgifter bra. På arbetstid.

Vid middagen igår diskuterade vi tillsammans med några gäster vad som är manligt.

8-åringen kom med den bästa definitionen när hon sa:

- Det är manligt att vara barnslig.

Idag var det en riktig vårdag. Kallt i skuggan, härligt varmt i solen. Ytterdörren stod vidöppen, barnen sprang ut och in. Jag sopade hela gården och garaget rent från vinterns ofantliga mängder av grus. Plockade undan motorvärmaren och skidorna. Barnen lekte i sandlådan. Granntjejen kom springande över. En kompis till 5-åringen kom förbi. Fyra barn som leker tafatt på gräsmattan, skojar och skrattar. Fika i solen på trappan. Precis en riktig vårdag.

Blommorna är livskraftiga och kämpar mot elementen. Så här ser det ut i vår stökiga rabatt i skuggan just nu. Blommorna sticker upp genom små hål i isen. Naturens under och kraft!

PS Mer om Köpenhamn blir det såsmåningom!

Det här har jag hittat inne hos Anna, Snäckan och Stina

Detta gjorde jag…

för 15 år sedan (1993):
Bodde i Uppsala med min sambo (numera man).
Disputerade, dvs jobbade jobbade och jobbade morgon middag kväll.
Min semester det året var ett par dagar i Knalleland med en kompis. Vi shoppade tyg och garn…

för 10 år sedan (1998)
Pendlade varje dag tre timmar till och från jobbet.
Sökte och fick jobb på den arbetsplats jag har nu.
Jobbade en månad i Wien, var på konferens i Sienna och semester i Paris.

för 5 år sedan (2003)
Var deltid föräldraledig med andra barnet.
Fick reda på att sonen var allergisk mot bl.a. mjölk.
Sommaren var en massa badutflykter med barnen, en vecka i Stockholm och en vecka i Norge.

för 3 år sedan (2005)
Hade återupptagit min quiltning.
Bodde i stuga i Jönköping och besökte Astrid Lindgrens värld på semestern.
Började halvtid på det jobbet jag har nu.

för 1 år sedan (2007)
Firade barnens sjuårs- respektive femårsdagar, vår sjätte bröllopsdag, tjugo år tillsammans och min egen 40-årsdag.
Skaffade blogg och facebook.
Började "pärla".

för 3 månader sedan (januari 2008)
Mådde pyton på jobbet, fast bättre än en månad tidigare.
Tog barnen på skidskola och väntade förgäves på en riktig vinter.
Fyllde år.

igår
Såg lilla sjöjungfrun och Amalienborg.
Shoppade på Ströget och Langelinien.
Åkte flyg och tåg i sex timmar.

idag
Fick sovmorgon.
Suttit ute på trappen i solen och fikat.
Sopat hela uppfarten och garaget, plockat undan skidor och andra vintersaker, plockat fram vårkläder.

i morgon
Möte 10-12.
Samtidigt ett annat möte 10-16.
Samtidigt ett annat möte 15-17.

om 1 år (2009)
Trivs på jobbet.
Umgås med maken och med barnen en massa.
Pärlar och syr för fullt.
(behöver jag säga att detta är önskelistan…?)

Nu är jag nyfiken på hur din lista ser ut

I söndags och måndags snöade det. I går och i dag är det plötsligt vår. Folk sitter längs husväggen och lapar sol. Själv häckar jag inne och när vi går på lunch blinkar man och kisar och undrar vad det är för stor blaffa på himlen. Och hur klär man sig när man är frusen som jag?

Jobbet slukar all min energi, både psykisk och fysisk, och min tid just nu. Men mer om det en annan gång. I morgon åker jag med arbetskamrater på tjänsteresa, till Köpenhamn, tre dagar. Kl 6.15 kommer flygtaxin. Och sen är det en tidig morgon på fredag också. Jag är verkligen inte morgonmänniska så jag tycker tiden är rent omänsklig… 

Nu ska jag gå och packa för det har jag inte hunnit. Så vad är det för väder i Köpenhamn? Vinter, vår eller vårvinter. +8 grader låter inte så mycket… långärmat eller kortärmat…? Svåra frågor Lagom svåra efter en intensiv period. En annan fråga är om jag ska ta med jobbdatorn eller inte. Funderar på att lämna den hemma och ta "mejlledigt". Vi ska ju jobba förstås men det vore bra skönt att slippa mejlstressen. Ännu en svår fråga…  Nu ska jag i alla fall ta och säga godnatt till barnen. Det är definitivt ingen svår fråga! Vi läses!

Dagens flöde av nyheter i media är enormt och jag märker att det kan vara svårt att sålla. De senaste veckorna har jag blivit medveten om att jag tar in nyheter på ett sätt som är färgat av tidigare tragiska händelser som blivit nyheter. Under ett par år i mitten av -90 talet bodde jag i USA och några händelser som blev stora då i amerikansk media har bitit sig fast och jag märker nu hur de påverkar hur jag läser nyheter och min tolkning av dem.

OJ Simpson. I juni 1994 så hittades en man och en kvinna knivhuggna. Kvinnans ex-man, en känd amerikansk fotbollsspelare, anklagades för mordet och genast blev det en nationell angelägenhet. Rättegången blev känd på många sätt även internationellt. På stället där vi jobbade så slog vi vad om utgången, och jag fick det som ingen trodde på, en s.k. "hung jury". Och det blev utslaget. För mig blev det första introduktionen till det amerikanska rättssystemet och även medias oerhörda inflytande.

Susan Smith.  I oktober 1994 så kom en ung vit amerikansk kvinna till polisen och anmälde att en afroamerikansk man hade stoppat hennes bil, tagit den och kört iväg med hennes två söner (3 år resp 1 år). Nyheten blev snart nationell och internationell, kvinnan - Susan Smith - och hennes ex-man uppträdde tårfyllt på TV och vädjade till kidnapparen. Drygt en vecka senare erkände Susan Smith att hon tagit bilen med barnen i sina bilstolar, kört till en sjö och rullat ner bilen med barnen i. Media kunde inte få nog av spekulationer varför och hur och vilket monster hon var.  För mig blev det ett plågsamt uppvaknande, jag hade aldrig kunnat föreställa mig att hon hittat på alltihopa och medvetet dödat sina barn. Jag gick på historien och tyvärr märker jag att det påverkat mig starkt.

Oklahama Bombningen. I april 1995 bombades en statlig byggnad i Oklahama. I amerikansk media så las skulden omedelbart på terrorister från mellanöstern och alla amerikaner förfasades. När man till slut hittade de skyldiga och det visade sig vara en tre amerikaner som slutat lita på staten så verkade det bli ett brutalt uppvaknande. För mig som svensk var det ett snabbkurs i hur man snabbt skyller på "andra", och helst någon från ett annat land.

JonBenet Ramsey. En flicka på sex år rapporterades saknad på annandag jul 1996. Media slog upp det stor, med bilder från hennes skönhetstävlingar. Några timmar senare hittades hon mördad i källaren. Den här nyheten rullade länge länge i amerikansk media och är fortfarande olöst tror jag. För mig blev det återigen en inblick i amerikansk kultur och hur en familjetragedi blir allmängods.

Även nyheter som jag inte "upplevt" har färgat mig. Estoniakatastrofen var 2 minuter på nyheterna i USA med en stillbild av ett fartyg. Anna Lindh-mordet var ingen nyhet alls i Kanada där jag var då. Och att 11 september 2001 befinna sig på flyg till Spanien och sen följa händelseutvecklingen på spansk TV var helt bisarrt!

Vilka nyheter har etsat sig fast hos er?