BLott en blogg…?

För några år sedan när jag var väldigt stressad så var det främst över det allmänna livspusslet, att få ihop vardagen med ett stressigt jobb, hämtning och lämning av barn, tid för familjen osv. Jag tog med mig jobb hem, kunde aldrig släppa och hade dåligt samvete för barnen. Så känner jag inte riktigt längre. Jag kan vara extremt stressad, men när vardagen flyter i sina vanliga banor så känns det ganska harmoniskt här hemma. Mycket har det att göra med att barnen blivit större och mer självständiga, men också att jobbet inte känns lika viktigt.

Men det som får mig stressad nu är när det till vardagsrutinen läggs en massa "extra" saker, som dessutom ofta har ett sista datum. Det kan jag inte riktigt hantera och blir väldigt ur gängor och stressad.

Vad menar jag då? Jo, saker som: Tandläkartider, läkartider, allergitesttider, logopedtider, BVC-tider, skolskötersketider som ska passas och det ska tas ledigt för. Ärenden som måste uträttas som apoteksbesök. Inhandling av kläder, skor som barnen växer ur på löpande band (8-åringen har två storlekar för små regnkläder!). Insförskaffning av utrustning för skidåkning, skridskor, innebandy i tid för aktiviteterna. En toalett som inte spolar ordentligt, en glödlampa som pajat, en lampa som är halvtrasig, ett avlopp som luktar skumt, allt sånt kan stå ofixat länge hos oss. Inte för att vi inte klarar av att fixa det, utan bara för att vi inte orkar ta itu med det. Lån som ska skrivas om, besked om skolplats som ska bekräftas, utvärderingar av skolan, utvärderingar av dagis, besked om sommarledigheter, ska det vara fritids på loven, var ska barnen vara på planeringsdagarna som skola och dagis har - allt det görs i sista minuten. Läxläsning, utvecklingssamtal på skolan, utvecklingssamtal på dagis och utvecklingssamtal på jobbet (inte så ofta!). Bilbesiktning, bilservice, någon som måste vara hemma och ta emot sotaren, kolla elmätarställningarna, betala räkningarna i tid. Ja, det som behöver fixas på huset men som inte är akut ska vi inte tala om.

Alltså, allt det här är ju sånt som varje familj måste hantera och hinna med, men det är också sådant som inte går på rutin varje dag. Så då blir det extra stressmoment i ett pressat schema. Jag antar att ni känner igen er!

Idag på jobbet så åt jag lunch med en av mina chefer. Hon frågade hur jag mådde på jobbet. Jag svarade att jag var mycket stressad (hon borde veta det, men ser inte sånt). Hon frågade "stressar jag dig?". "Ja" svarade jag spontant. Har inte ork att linda in det, och jag tror det var bra att säga det!

PS Tack för alla frågor om magsjukan. För andra gången på två veckor så var det bara 5-åringen som drabbades. Kraftigt! Mysko… En till dagiskompis hade också reagerat, annars hade vi funderat på om han ätit något han inte tålde. Nu är 8-åringen och jag förkylda, men för egen del så tar jag hellre en förkylning!