BLott en blogg…?

Den här tiden på året verkar det som om alla får fnatt, det ska organiseras extra saker och man ska vara social hit och dit. Samtidigt så trappas saker på jobbet upp för allt ska ju slutföras innan semestrarna. Som jag skrivit om förut så klarar jag inte riktigt alla dessa extra sakerna. Och denna hets med matsäckar och picknickkorgar hit och dit? Som tur är har vi några andra familjer som vi brukar prata med så vi ligger på ungefär samma (läs icke-ambitiösa) nivå. Men det måste ju planeras!

Så här ser det ut just nu.
Förra veckan: Heldagsutflykt med klassen - vi ska skicka med matsäck. Kvällsaktivitet med alla barn plus föräldrar i skolan - vi ska ha med picknick.

Den här veckan: Avslutning med kören. Heldagsutflykt med dagisgruppen. Kvällsaktivitet med skolklassen plus föräldrar - vi ska ha med matsäck. Konsert med kören.

Nästa vecka: Heldagsutflykt med klassen - vi ska skicka med matsäck. Kvällsaktivitet med dagisgruppen plus föräldrar - vi ska ha med picknick. Festival på skolan - vi förväntas baka till den.

Dessutom lite läkarbesök, tjänsteresor, en middag på kvällen med jobbet, avslutningsfest med jobbet och så en del andra självpåtagna saker så blir det lite mycket.  Man kan vara glad att skidskola, skridskoskola, pärlkurs och annat redan är avslutat för året…

Igår var jag på sykväll hos en kompis, och äntligen kändes det roligt att sy igen. Men dessa ljuvliga dagar och kvällar drar lusten från symaskinen och pärlandet. Men under de senaste veckorna har ju inte vädret varit perfekt hela tiden så nu är det dags igen att visa smyckeproduktion Ja, ni som läser här är ju vana!

Det här är en beställning av en arbetskamrat till hans frus födelsedag. Beställningen löd "Det ska vara brunt, det ska vara fint och hon ska gilla det." Det blev ett helt set med halsband, armband och örhängen.

Det här är en budgetvariant av ett halsband jag hittade i en amerikansk pärltidning. Kanske inte riktigt min stil, men kul att prova något nytt!

Det här är mer min nuvarande stil. Hänget fick jag av maken i födelsedagspresent, "klockan" köpte jag i Bryssel i höstas. Plötsligt kom jag på vad jag ville göra av det!

Förra veckans fest krävde förstås ny klänning. Ny klänning kräver också nytt halsband, eller hur? Något i den här stilen har jag länge velat göra, men inte vågat förrän nu. Den stora pärlan fick jag av en kompis som varit i pärlaffär i Norge.

Sen har jag ett alster till, men det har inte nått mottagaren än så det får vänta. Just nu så funderar jag på om jag ska våga försöka mig på att hitta en större kundkrets att sälja till. Någon med goda tips hur man gör det?

Igår var en sån där riktigt bra dag som behövdes efter den arbetsveckan. För en gångs skull så fokuserade vi på familjen. Barnens kompisar som ringde på förmiddagen blev det inget av med för vi var inbokade.

Först var vi på familjeteater en bit utanför stan. Riktigt bra! Dessutom var det en underbart vacker dag så vi kunde efteråt sitta ute på ett café och fika i solen, och prata med bekanta. På eftermiddagen så tog vi det lugnt hemma tillsammans. På kvällen så grillade vi och åt (utomhus) tills magen stod i fyra hörn. Sen avrundade vi med hela familjen framför Eurovision.

Alltså, jag älskar när barnen har kompisar hemma men gårdagen var just vad vi behövde. Ägna oss åt Familjen. Och idag tar vi andra delen - kompisarna!

Ja, nu är äventyret över för det här året då, och med ett sorgligt svenskt resultat. Familjen var bänkade framför händelsen och här är kvällens summering.

Båda barnen gick omkring och sjöng Hero hela dagen.
5-åringen dansade till Storbritanniens låt och somnade i låt nummer 13.
8-åringen tyckte den polska sångerskan var vacker och somnade i låt nummer 16.
Föräldrarna höll ut till slutet och röstade oberoende av varandra på Norge och Ukraina (och mamman slängde till en röst på Danmark).
Röstningen blev lika deprimerande som de senaste åren. Men så kom Björn Gustafsson. Vi skrattade så tårarna rann, förvissade om att ingen utanför Sverige fattade någonting. Att han vågade! Genialt! Och det räddade kvällen.

Jag hade inga förhoppningar om svensk vinst men tyckte numret var tillräckligt proffsigt för en topp tio placering. Inget direkt fel på Rysslands låt men själv hade jag helst sett Norge som vinnare. Och det inte bara av grannlandssolidaritet

Alltså, om jag ska vara helt ärlig så är det himla skönt att det är fredag!

Det här har inte varit en bra vecka. Många tunga stunder på jobbet, en mycket nedstämd organisation. Överhuvudtaget så är det en enorm uppförsbacke just nu. När jag fick lönebeskedet och insåg att min lönehöjning var 1,8% att jämföra med 4,6 % i medel för mitt fackförbund lokalt, så tappade jag lusten. Och så gick jag in på webben och shoppade. Det var väl logiskt?

Igår var jag och maken på fest och det är bara att inse. Man är för gammal för att festa en torsdagskväll Vi är mer eller mindre i koma idag. Men himla trevligt var det i alla fall! Och både barnen och barnvakten verkade ha haft det trevligt.

I helgen ska vi gå på familjeteater, vara "barnvakter", och se på Eurovision. Och bara slappa hoppas jag. Kanske göra några smycken till också förstås… För nu ska det bli himla skönt med helg!

Ja, det är väl bara att erkänna. Jag och maken var bänkade igår framför första semifinalen i Eurovision.

Positivt var formatet med två semifinaler där alla får tävla. Tidigare formatet när man baserade deltagandet på hur landet gjort ifrån sig året innan var bara förvirrande.

Men om startfältet kan man bara säga… uselt… Även för schlagernördar som vi… Den enda som fastnat är Belgiens trallande, och den var egentligen riktigt dålig. De enda jag tyckte nådde någon form av acceptabel nivå, och det med nöd och näppe, var Norge och Armenien.

Positivt med att det var så dåligt var också att jag kunde pärla samtidigt utan att missa så mycket.

På torsdag kväll när nästa semifinal går är vi inte hemma, men det finns ju alltid inspelningsmöjligheter Och på lördag sitter vi nog där… igen.

I morse ringde ett syskonpar som är kompisar med våra barn och vi gjorde ett utbyte. 8-åringen dit och deras 4-åring hit för att leka med vår 5-åring. Sen ringer en till kompis till 5-åringen och han kommer också hit. Sen ringer 8-åringen och undrar om hon och kompisen kan komma hit istället. Sen ringer granntjejen på. Så just nu har vi sex barn i huset. Jättekul! Ett enkelt sätt att föröka sig på. Ikväll borde det bli ganska lugnt med bara två barn. Om nu ingen ska sova över förstås…

Annars är här svinkallt och inte ett dugg vårlikt! Jag och tre av barnen var ute en stund. Buskarna fick lite blåkorn och blommorna lite vatten, men nu tror jag att jag stannar inne…

Ibland förundras jag hur man på en arbetsplats kan komma undan med minsta möjliga ansträngning och inte fullfölja vad man ska. Det är inte unikt, utan det finns sådana personer på de flesta arbetsplatser. Förutom att jag har svårt att förstå mig på den typen av personlighet, så är jag ännu mer förundrad över att det tillåts. Inte bara en gång, utan flera gånger. Misstförstå mig inte - jag är glad över att jobba i Sverige med vår rådande arbetslagsstiftning som ger arbetstagarna trygghet. Men ibland så kan en hel organisation skjutas i sank eftersom en person inte levererat. Igen. Det gynnar ingen, varken organisation eller individer. Inte heller städpatrullen som får rycka in. Igen.

Igår kväll hittade jag en almanacka med en del dagboksanteckningar från 1999. För skojs skull så läste jag lite vad jag gjorde i maj månad och blev faktiskt nostalgisk!

Det här hände i maj för nio år sedan:

På pingstafton så tog jag ett graviditetstest som visade svagt positivt. Några dagar senare var jag till läkare och gjorde ett nytt test som var definitivt positivt. Efter att ha varit "ofrivilligt barnlösa" ett bra tag så var vi överlyckliga. Det var vår dotter som var på väg!

Vi hade precis fått varsitt fast jobb, hade sagt upp vår lägenhet, höll på att packa både på våra jobb och hemma för att någon månad senare ta vårt pick och pack och flytta till en helt annan del av Sverige.

På mitt dåvarande jobb så hade de plötsligt insett att jag var på väg bort och den högste chefen i organisationen erbjöd mig en chefstjänst. Som jag inte tog, för vi hade ju faktiskt bestämt oss.

Jag simtränade två-tre gånger i veckan och deltog i mitt livs enda simtävling. Passen låg på 1500-2500 meter per gång. Jag hade planer på Vansbrosimningen men så blev det inte pga graviditeten. Numera simmar jag ungefär två gånger i veckan, och sällan mer än 1000 meter per gång och någon mer simtävling blir det nog inte

Ibland är det trevligt att vara nostalgisk!

Som ni som läser här redan förstått så gillar jag pyssel som avkoppling. Men den senaste tiden har jag inte riktigt haft inspirationen. Definitivt inte på sömnaden, och inte heller på pärlandet. Det sker så mycket annat den här årstiden. Men nu börjar jag längta igen. Och då insåg jag att det är länge sen jag la upp bilder här. Så nu blir det ett sånt inlägg igen

Här är ett halsband som matchar många av mina kläder. Blått och svart. Viras flera gånger kring halsen (har också gjort matchande armband och ring men det har jag visst inte på bild).

Det här är det enda jag sytt på länge. Mest för att jag bestämde tyget långt innan jag hittade mönstret. Det bara skulle vara det tyget till den "nya" soffan:

Ett kort halsband bland alla långa. Konstläder, organzaband och glashjärta.

Det här halsbandet har jag velat göra länge men inte kunnat tekniken förrän nu.

Det här halsbandet är det jag bär mest just nu. Ett långt halsband det med. Också kul att en tjej som såg det ville köpa ett likadant av mig (så det ska jag göra när jag får materialet jag beställt).

Viskar: … börjar nästan hålla med maken som undrar när jag ska hinna använda alla halsband… Men bara nästan…