BLott en blogg…?

Igår var en sån där riktigt bra dag som behövdes efter den arbetsveckan. För en gångs skull så fokuserade vi på familjen. Barnens kompisar som ringde på förmiddagen blev det inget av med för vi var inbokade.

Först var vi på familjeteater en bit utanför stan. Riktigt bra! Dessutom var det en underbart vacker dag så vi kunde efteråt sitta ute på ett café och fika i solen, och prata med bekanta. På eftermiddagen så tog vi det lugnt hemma tillsammans. På kvällen så grillade vi och åt (utomhus) tills magen stod i fyra hörn. Sen avrundade vi med hela familjen framför Eurovision.

Alltså, jag älskar när barnen har kompisar hemma men gårdagen var just vad vi behövde. Ägna oss åt Familjen. Och idag tar vi andra delen - kompisarna!

Ja, nu är äventyret över för det här året då, och med ett sorgligt svenskt resultat. Familjen var bänkade framför händelsen och här är kvällens summering.

Båda barnen gick omkring och sjöng Hero hela dagen.
5-åringen dansade till Storbritanniens låt och somnade i låt nummer 13.
8-åringen tyckte den polska sångerskan var vacker och somnade i låt nummer 16.
Föräldrarna höll ut till slutet och röstade oberoende av varandra på Norge och Ukraina (och mamman slängde till en röst på Danmark).
Röstningen blev lika deprimerande som de senaste åren. Men så kom Björn Gustafsson. Vi skrattade så tårarna rann, förvissade om att ingen utanför Sverige fattade någonting. Att han vågade! Genialt! Och det räddade kvällen.

Jag hade inga förhoppningar om svensk vinst men tyckte numret var tillräckligt proffsigt för en topp tio placering. Inget direkt fel på Rysslands låt men själv hade jag helst sett Norge som vinnare. Och det inte bara av grannlandssolidaritet