Aktivitetshysteri
Den här tiden på året verkar det som om alla får fnatt, det ska organiseras extra saker och man ska vara social hit och dit. Samtidigt så trappas saker på jobbet upp för allt ska ju slutföras innan semestrarna. Som jag skrivit om förut så klarar jag inte riktigt alla dessa extra sakerna. Och denna hets med matsäckar och picknickkorgar hit och dit? Som tur är har vi några andra familjer som vi brukar prata med så vi ligger på ungefär samma (läs icke-ambitiösa) nivå. Men det måste ju planeras!
Så här ser det ut just nu.
Förra veckan: Heldagsutflykt med klassen - vi ska skicka med matsäck. Kvällsaktivitet med alla barn plus föräldrar i skolan - vi ska ha med picknick.
Den här veckan: Avslutning med kören. Heldagsutflykt med dagisgruppen. Kvällsaktivitet med skolklassen plus föräldrar - vi ska ha med matsäck. Konsert med kören.
Nästa vecka: Heldagsutflykt med klassen - vi ska skicka med matsäck. Kvällsaktivitet med dagisgruppen plus föräldrar - vi ska ha med picknick. Festival på skolan - vi förväntas baka till den.
Dessutom lite läkarbesök, tjänsteresor, en middag på kvällen med jobbet, avslutningsfest med jobbet och så en del andra självpåtagna saker så blir det lite mycket. Man kan vara glad att skidskola, skridskoskola, pärlkurs och annat redan är avslutat för året…
Jag kan fortfarande få darrningar i själen av den där lappen som kom veckan innan sommarfesten i Pojkens klass i ettan. “Vi ses klockan 17;30 på… Alla familjer tar med sig en rykande varm paj som vi dukar upp på ett gemensamt bord.”
Vi kom flängande fem minuter för sent med upptinade färdigköpta minipizzor som vi verkligen inte dukade upp på den gemensamma duken i gröngräset. Ett par andra smusslade också skuldmedvetet med sina hoprafsade matsäckar. Men de andra bullade upp, oj vad det rök. Och sura kommentarer fick vi som inte hade något att ställa upp på duken.
Året därpå meddelade Pojken; “vi ska ha sån där picknick igen men jag har redan sagt till P:s mamma att vi måste gå på S avslutning i musikskolan så vi inte kan komma”.
I Göteborg var man ju alltid tvungen att spela brännboll också till alla de där matsäckarna!
Comment by Annaa M — May 30, 2008 @ 1:01 pm
Hmmm är det så man upplever det som förälder? Som en press på att delta och engagera sig? Kan man inte se det som att man går om man vill och gillar att baka pajer och annat som förväntas? Nej det kan man kanske inte eftersom det upplevs som ett svek mot det egna barnet och att frånvaro inte ses med blida ögon av andra föräldrar? Detta är värt en diskussion på skolor och på föräldramöten. Och i god tid innan det är dags så inte någon känner sig stukad.
Comment by Inga M — May 31, 2008 @ 9:31 am
Jo, det är mycket nu… Sommarfest på både skola o dagis, avslutning på musiken, fest på min egen skola, samt avslutningar som krockar… Nåja, det är tur manhar vanan att klona sig!
Kram
Comment by Stina — June 1, 2008 @ 9:10 am
Ja…det är mkt med barnens aktiviteter och skolor och dagis nu, men jag ÄLSKAR det! Inga “måsten” är så välkomna som dessa, det finns nog inget jag hellre lägger min tid på faktiskt. Jag kan inte tycka att det är varken jobbigt eller tidkrävande att fixa picknick korg och träffa barnens kamrater, föräldrar och fröknar. Det finns så mkt annan skit jag lägger tid på, tvätt och städ t.ex…det här är ett välkommet avbrott
Kram Anni
Comment by Anniz — June 1, 2008 @ 8:24 pm
Jovisst är det så! Och visst är det som Inga säger att man känner press på sig att delta! Det blir mycket extra vid denna tid!
Comment by Noemi — June 3, 2008 @ 12:11 pm