BLott en blogg…?

Man kan ju inte packa hela tiden, eller hur?

Igår var jag på tjejkväll. Vi var fyra tjejer (jo, det får man väl kalla sig även om man är över 40?) som först var på bio och sen tog en matbit på stan och surrade. Det var en bra kväll!

Vad såg vi då? Givetvis valde vi en "chicks movie". Och den givna just nu är ju "Sex and the city"! Biosalongen var nästan fylld. Av ett par hundra damer/kvinnor/tjejer. Totalt såg jag två män!

Jag har inte följt serien annat än i enstaka avsnitt. Tillräckligt för att känna till rollfigurerna, men jag hade nog haft större behållning av filmen om jag följt serien. Håller inte alls med om den manliga kritikern som tyckte filmen var fördummande. Det är amerikansk underhållning, något annat ska man inte förvänta sig. Men det handlar om kärlek och  starka kvinnor och så en hel del konsumtion förstås. Men om man inte tar den på blodigt allvar så var den underhållande (utan att vara årets bästa film på långa vägar).

Idag ska jag göra undan det sista på jobbet innan resan i morgon. Svalbard - here i come!

Kul att ni vågade gissa!

En av er hade rätt dessutom

Längre ner i instruktionerna står det:
"Hvis du skal bevege deg utenfor Longyearbyen anbefales du å ta med våpen. På organiserte turer vil turleder alltid stå for sikkerheten med våpen og annet nödvändig utstyr".
Låter inte det spännande?

Japp - det rätta svaret är Svalbard. Precis som Annaa hade gissat! Och nej, jag tänker inte bege mig ut i isbjörnsland på egen hand men däremot ska vi ut på en exkursion med guide.

Så nu återstår bara att lista ut hur jag ska få ner vinterjackan i handbagaget…

På fredag reser jag på tjänsteresa.

I instruktionerna vi fått inför resan står så här: "Under sommarsäsongen (juni-september) är det nödvändigt att ta med varma och vindtäta kläder, grova skor, samt mössa, halsduk och vantar. Vi har en snittemperatur på +6 grader om sommaren, men man får räka med temperaturer ned mot 0 grader."

Vart tror ni jag ska resa?

Sedan ett par timmar har barnen sommarlov. Vi har sagt hej då och på återseende till fritidspersonalen. På dagis har vi fått sonens pärm med material sen han började för nästan fem år sedan (han var 13 månader när han började på dagis), vi har tömt lådan med extra kläder, plockat med oss kudde och handduk och gett personalen avskedspresenter och rejäla kramar. Sonen konstaterar krasst att de ses igen i höst på "hemvändardagen" medan dottern blev riktigt nostalgisk.

Sen har vi suttit ute i pangvädret och ätit glass. I morgon ska vi fira midsommar med vänner och sen ser barnen fram mot att bara slappa. Jag och maken ska omväxlande ha ledigt och jobba ett tag till. Tänk vad tiden går fort! Och är det verkligen sommarlov? Varför är det så svårt att hänga med och inse att det faktiskt är sommar?

Trevlig midsommar allihopa!

Känslosvallet som bara en blivande 6-åring kan ha (nåja, jag har ju inga tonåringar än ).

5-årige sonen har varit gnällig och lättstött i ett par veckor nu. Minsta motgång har blivit ett oöverstigligt hinder. I fredags morse vaknade han vid halv fem, ledsen. Kom in till mig och kramades, gick tillbaka till sängen. Klockan fem storgrät han igen av någon okänd anledning (och väckte storasyster av det) och kom in till mig. Då slog det mig plötsligt - han är snart 6 år!

Trots att detta är andra gången så tog det flera veckor att inse vad det är frågan om. Dottern slog som blivande sexåring i dörrar, skrek och gormade och blev sen ledsen. Sonen tar illa vid sig för allt, är lättstött och gråter floder.

Det knepigaste är nästan de nya syskonkontroverserna. I går i bilen när vi varit och handlat present till en kompis:
Sonen: - Du får inte se vad vi köpt förrän vi kommer hem.
Dottern: - Nu blir jag nyfiken. (Tittar på påsen och ser texten genom påsen). Nu ser jag vad det är!
Sonen: - SLUTA! Det gör du inte alls. SLUTA RETAS! *gråter*
Dottern: - SLUTA! Det gör jag inte alls. Jag retas inte alls. *gråter*
Mamman sitter tyst och låter stormen bedarra och försöker sen förklara varför alla blev ledsna.

Vi ser fram emot den harmoniska sju-åttaårsperioden. Själv funderar jag på ett sexårsutbrott på mötet idag. Ska jag ta dotterns eller sonens variant måntro…?

Nu är det sommarlov. Eller som rektorn sa på skolavslutningen "Nu så här sista dagen på sommarlovet"… Hoppsan… Fast det är ju jobb och fritids/dagis nästa vecka också.

Här är det kyligt i luften och omväxlande sol och regnskurar. Helt OK för en skolavslutning ändå. Så det blev lite sommarlovskänsla.

Det roligaste var nog presenten barnen i klassen fick. Det var en teckning som de själva ritat. Runt om teckningen hade deras klasskamrater fått skriva (enbart snälla) saker om den som ritat teckningen. Runt dotterns teckning stod t.ex. "Du är snell", Du är cool", "Du äger fett", "Du är kanon", "Du är smat", "Söt", "Fin", "Du ritar bra" och så lärarens "Du är ambitiös, kamratlig och ansvarsfull". Dottern var jätteglad över kommentarerna. En toppenidé i den här åldern (när alla verkligen skriver snällt om läraren säger det…) tycker jag!

Sommarlovskänsla!

I veckan har jag varit riktigt kreativ, men eftersom det är presenter så väntar jag tills de är överlämnade

Tillsvidare lägger jag ut två bilder.

Det första är en 70-årspresent:

Det andra smycket är min personliga favorit just nu:

När presenterna är färdiga så har jag faktiskt tre beställningar som ska göras, plus att några till kan tänka sig att beställa!

var det i morse när vi gick upp. Regnet öste ner igår och idag. Välbehövligt för naturen. Men skolavslutning i regnkläder och gummistövlar? Dottern har fått nya "examenskläder" och sandaler…

Tack ni sex som kommenterat nedan! Det är inget krav på att kommentera här inne men jag skulle verkligen vilja veta vilka som läser här! I alla fall de som läser regelbundet men av någon anledning inte vill/orkar/kan kommentera. Ni övriga har jag ganska god koll på

Jag har några saker som jag vill skriva om här, men tiden rinner iväg. Jag återkommer!

För vem bloggar jag egentligen?

Med över 100 träffar per dag (och inte bara från sökmotorer…) men en handfull kommentarer den senaste veckan vore det skoj att veta vilka ni är som läser här inne. Skriv en rad - gärna även ni som aldrig ger er till känna annars! Även ni som IRL har talat om att ni kollar här ibland…

Ha en fortsatt trevlig varm helg.

Sju dagar. Det är allt som sonen har kvar på förskolan (eller dagis om vi envisas med att kalla det). Efter nästan sju år med barn på samma förskola så lämnar vi nu den. För det är så det känns. Det är "vi" som lämnar den.

Sonen funderar en hel del över det just nu. Hur många dagar är det kvar? Ska jag aldrig tillbaka? Hur är det med de två bästa kompisarna som är ett år yngre? Häromkvällen reflekterade han "Jag kan väl fortfarande ringa E om jag vill leka?".

Dottern, som slutade där för två år sen, har fortfarande ett varmt förhållande till personalen och pratar ofta om dagiset. Men hon har ju haft tid att vänja sig gradvis.

Vi föräldrar är nöjda på det stora hela. Det har varit några incidenter kring sonens allergi som vi varit upprörda över (det är dock inte ett allergi-dagis utan ett vanligt kommunalt) och som kunde ha fått allvarliga konsekvenser. Vid ytterligare några tillfällen har det varit några småsaker. Men i övrigt har personalen tagit hand om barnen exemplariskt och bemött oss föräldrar med respekt. De har också en pedagogisk verksamhet, t.o.m. i nedskärningstider, som varit imponerande. De följer läroplanen för förskolan aktivt och har nya infallsvinklar varje år. Det är det mest attraktiva dagiset i kommunen med en mycket lång kö. Vi hade mer tur än vi förstod när vi kom in där.

Kl 7.30 på måndag har vi vårt livs sista utvecklingssamtal på dagis. Sen lämnar vi förskolans värld!