Så kom det då…
Känslosvallet som bara en blivande 6-åring kan ha (nåja, jag har ju inga tonåringar än 
).
5-årige sonen har varit gnällig och lättstött i ett par veckor nu. Minsta motgång har blivit ett oöverstigligt hinder. I fredags morse vaknade han vid halv fem, ledsen. Kom in till mig och kramades, gick tillbaka till sängen. Klockan fem storgrät han igen av någon okänd anledning (och väckte storasyster av det) och kom in till mig. Då slog det mig plötsligt - han är snart 6 år!
Trots att detta är andra gången så tog det flera veckor att inse vad det är frågan om. Dottern slog som blivande sexåring i dörrar, skrek och gormade och blev sen ledsen. Sonen tar illa vid sig för allt, är lättstött och gråter floder.
Det knepigaste är nästan de nya syskonkontroverserna. I går i bilen när vi varit och handlat present till en kompis:
Sonen: - Du får inte se vad vi köpt förrän vi kommer hem.
Dottern: - Nu blir jag nyfiken. (Tittar på påsen och ser texten genom påsen). Nu ser jag vad det är!
Sonen: - SLUTA! Det gör du inte alls. SLUTA RETAS! *gråter*
Dottern: - SLUTA! Det gör jag inte alls. Jag retas inte alls. *gråter*
Mamman sitter tyst och låter stormen bedarra och försöker sen förklara varför alla blev ledsna.
Vi ser fram emot den harmoniska sju-åttaårsperioden
. Själv funderar jag på ett sexårsutbrott på mötet idag. Ska jag ta dotterns eller sonens variant måntro…?
Så väl jag känner igen mönstret från vår grannfamilj.
Hade ingen aning om att det fanns något som kallades för tidiga tonåren förrän för ett par veckor sedan.
Kram
Comment by Snäckan — June 17, 2008 @ 8:49 am
Ha ha ha….det där känns igen vill jag lova! 6-årsperioden är en period som är helt hopplös ibland. Vad man än gör eller säger så framkallar det gråt, ilska eller andra känsloutbrott.
Edith har dock lugnat sig betydligt. Hon var nästan värst strax före hon fyllde 6 år. Nu är det skapligt harmoniskt här hemma - fast det är 1 st 6-åring och 2 tonåringar *peppar, peppar*
Comment by Susanne — June 17, 2008 @ 6:34 pm
Det är en känslig ålder, på något sätt otryggt när man ska ta klivet från småbarnstidens här och nu till att börja förstå långa tidsbegrepp bakåt och framåt exempelvis. Det handlar dels om mognadsfas tror jag, dels om hormoner om jag inte minns fel.
Comment by Inga M — June 18, 2008 @ 8:42 am
Hej!
*s* Ta lite av varje vet jag.
Vi har märkt tendenser till det vi med - O kan t.ex. säga “nu hoppar jag ut genom balkongen!!” - när han inte får som han vill. Det gäller att ta i från tårna och upp. Gråtmild har han inte blivit än, men däremot så strular han enormt mycket med maten. Jag tror att det också kan härledas till de magiska sex åren.
Hoppas att ni får en härlig Midsommar!
Kram
Linda
Comment by Linda med barnaskaran — June 18, 2008 @ 2:58 pm
HAhahah.. alla åldrar har sin tjusning och sina “problem”. ,-).
Ha en glad midsommar!
Comment by Anna — June 18, 2008 @ 8:34 pm
Måste säga att vi inte haft just sådant, åldersbestämda trotsåldrar e.d.:))! Jag tror att det är för att våra är skrikiga hopplösa bebisar, sedan blir de allt bättre och bättre och mer resonabla ju mer de kan uttrycka sig! Ingen treårstrots heller. Min son fyller 6 om ca 2 veckor har varit tvärtom, jätteharmonisk:)!
Men jag tror det beror på starten, att de varit envisa från början så vi har kä,pat med så länge redan….tror jag!
Comment by Noemi — June 19, 2008 @ 10:21 am
Detta känner jag igen från min äldsta som är 6 år.
Såg längre ner att du frågade efter vem som läser din blogg. Jag är en av dem som är inne ibland men skriver tyvärr alldeles för sällan kommentarer.
Trevlig midsommar!
Kramk
Comment by Jessica m 3 små — June 19, 2008 @ 1:56 pm
Tack för era kommentarer! Det är i alla fall enklare att hantera den här gången *peppar peppar*.
Välkommen Jessica! Kul att du lämnar en rad.
Comment by blottenblogg — June 19, 2008 @ 7:19 pm