Verkligen sommarlov?
Sedan ett par timmar har barnen sommarlov. Vi har sagt hej då och på återseende till fritidspersonalen. På dagis har vi fått sonens pärm med material sen han började för nästan fem år sedan (han var 13 månader när han började på dagis), vi har tömt lådan med extra kläder, plockat med oss kudde och handduk och gett personalen avskedspresenter och rejäla kramar. Sonen konstaterar krasst att de ses igen i höst på "hemvändardagen" medan dottern blev riktigt nostalgisk.
Sen har vi suttit ute i pangvädret och ätit glass. I morgon ska vi fira midsommar med vänner och sen ser barnen fram mot att bara slappa. Jag och maken ska omväxlande ha ledigt och jobba ett tag till. Tänk vad tiden går fort! Och är det verkligen sommarlov? Varför är det så svårt att hänga med och inse att det faktiskt är sommar?
Trevlig midsommar allihopa!
