Svalbard var ett annorlunda ställe. Första blogginlägget får handla om de starkaste intrycken:

  • Ljuset. Det blir något underligt och overkligt över att ständigt se solen stå ganska högt på himlen. Kroppen tror att det är dag hela tiden, och det är svårt att komma till ro samtidigt som man är trött. Dygnsrytmen blir satt ur spel.
  • Det karga landskapet. Med permafrosten så är det inte mycket som växer. Det finns mycket småväxter, men hela landskapet var mest grågrönt. Där det inte låg snö. Eller var svart av kol.
  • Skolöst. På såväl hotell som restauranger tog man av sig skorna innan man gick in. En rest från det gamla gruvsamhället. Det är svårt att vara auktoritär i kostym när man tassar omkring i strumplästen eftersom man glömde att ta med sig inneskorna…
  • Låg brottslighet. Enligt invånarna i Longyearbyen förekommer nästan ingen brottslighet. Ibland några ungdomar som blir stökiga. Men inte mycket annat. Det är klart att när det är ett relativt litet samhälle med god grannkontroll och dessutom är det omöjligt att snabbt ta sig därifrån eftersom all in- och utfart är noggrannt kontrollerad.
  • Kylan och blåsten. Det var +2 - +6 grader när vi var där. Men en ständig blåst gjorde att vi var klädda i såväl vinterjacka som mössa och vantar. På båtutflykten var det vinterjacka, fleecetröja, långkalsonger, byxor och skidbyxor och det var verkligen inte för varmt!
  • Livsvillkoren. I stort sett all mat importeras. Alla vet hur man hanterar ett gevär, hur man åker skoter och hur man skyddar sig mot både naturens nyckfullhet och rovdjuren. Utanför Longyearbyen beger man sig inte utan vapen om man är förståndig.

Nästa inlägg om Svalbard kommer att innehålla bilder också!