Det finns förstås en hel del information om Svalbard på nätet och i böcker. Men här får ni ett axplock av vad vi inhämtade under resan. Jag kan också rekommendera "Svalbards historie" av Thor B Arlov.
Ögruppen heter Svalbard, som betyder ungefär "iskant", och den största ön heter Spitsbergen (Spetsbergen). Enligt Svalbardtraktaten från 1920 har Norge full suveränitet över Svalbard. Andra stater har dock rätt att bedriva ekonomisk verksamhet där, vilket bl.a. Ryssland utnyttjar. Allt ska godkännas av en "Sysselman" som är norska regeringens representant på Svalbard. Man får inte födas eller dö på Svalbard. Ingen kan uppbära pension, a-kassa, socialbidrag eller liknande, vilket innebär att alla som bor där är anställda eller är barn till anställda. Tre veckor innan man ska föda barn så får man åka till fastlandet. Begravningar kan inte ske på Svalbard, eftersom det är permafrost.
Alla hus är byggda på pålar, också beroende på permafrosten, som gör att om man bygger direkt på marken så värms den upp av huset och kan börja röra på sig (och skapa sättningar i huset). De senaste husen, t.ex. universitetscentret, är byggt så att snön blåser under den, dvs det kan inte bli snödrivor där. Luften är mycket torr och det är relativt lite nederbörd per år.
En tidigare huvudnäring var kolbrytningen men i dagsläget finns det två aktiva kolgruvor kvar. En i Longyearbyen och en i Barentsburg (som är en rysk bosättning). Både turismen och universitetet växer kraftigt och är numera huvudnäringarna. Forskningen kring Svalbard och Arktis är en växande verksamhet. Tidigare i år så inrättade man ett frövalv där 4,5 miljoner fröer från hela världen förvaras i ett gigantiskt förvaringsrum, nerkylt av permafrosten. En förväntan (och orsaken att ryssarna fortfarande befinner sig på Svalbard) är att man ska kunna utvinna olja i området.
Det finns en rikligt djurliv på Svalbard, där kanske den mest spektakulära "innevånaren" är isbjörnen. Fram till 70-talet så var det tillåtet att jaga isbjörn, vilket gör att den generation isbjörnar som nu finns inte är lika rädda för människor och de har börjat dyka upp i bebyggda områden. Det senaste dödstillbudet var i mitten av 90-talet strax utanför Longyearbyen då två studenter blev attackerade av en isbjörn. Den senaste gången en isbjörn sågs i Longyearbyen var förra sommaren. I Pyramiden (som jag beskriver nedan) vandrade isbjörnar omkring en vecka innan vårt besök. En vanligare förekommande dödsorsak är att man går genom isen med sin skoter.
På Svalbard finns världens nordligaste av mycket, t.ex. bibliotek, flygplats, skola, kyrka, bank.
Detta var ett axplock… Nedan visar jag några bilder och beskriver lite kring vad jag visar.
Ljuset… Bilden nedan är utsikt från Longyearbyen vid midnatt.
Två bilder från Longyearbyen:
En ren i centrala Longyearbyen.
Båtutflykt på Isfjorden:
Typiska klippformationer:
På båten stannade vi 500 meter från en glaciärkant och åt lunch. Inget dåligt lunchställe…
"Pyramiden" grundades av svenskar och såldes till Ryssland. Från 1927 fram till 1998 så var Pyramiden en sovjetisk/rysk bosättning där man bröt kol. Det var ett samhälle med drygt 1000 invånare som var självförsörjande med boskap, växthus, badhus med två pooler, bostadshus, kulturhus, biograf osv. I dag är det fem personer som bor där, en guide och fyra arbetare som håller på att städa upp. Vi blev guidade runt där. Det var något tragiskt över det hela, med övergivna förfallna hus, som en spökstad. Här är "paradgatan" med Leninstatyn:
Det var några axplock från Svalbardresan!
