En bitter kvinna?
På den elva timmar långa resan till Svalbard i somras så sträckläste jag den här boken:
Jag vill starkt rekommendera den! Även om man inte gillar den så tror jag den väcker många tankar. Positiva eller negativa.
Sara är en 30-årig kvinna som förtvivlat vill ha en paus från vardagslivet och åker utan man och barn på en resa till Teneriffa. Under sin resa reflekterar hon över sitt liv som kvinna, fru och mamma. Samtidigt innehåller boken en form av reportage och samhälleliga reflektioner kring 60-70 tals generationens kvinnor. Den handlar om den strävan efter jämlikhet som är vårt arv från 70-talet, men det handlar också om det samhälle som vuxit fram därefter.
Vissa passager i boken, t.ex. kring huvudpersonens uppväxt och föräldrarna väckte ingen genklang hos mig men var ändå intressanta. Men det var framförallt skildringarna av hur hon upplever att vara mamma och de förväntningar hon har på livet som väckte många av mina känslor. En beskrivning av hur hon kan få tröst av sin lilla nyfödda bebis väckte starka känslor pga en egen upplevelse.
Vissa tycker att boken visar ett manshat. Det tyckte jag inte, jag tyckte hon gick förbi det och kom ut som mer accepterande och mindre bitter. Slutet gillade jag. Det stämde bra med mina egna känslor och utveckling efter att ha blivit mamma och barnen vuxit. Att man kan acceptera kärleken utan att för den skull släppa idealen om ett jämlikt samhälle. För mig slutade hon att vara så bitter, eller kunde acceptera sin egen bitterhet utan att vända den utåt. Men - det är min tolkning!
Alltså - det är svårt att skriva för mycket som boken utan att avslöja för mycket. Och gör jag det så förtar det lite av nöjet…
Är det någon av er som också läst den? Skriv gärna i så fall vad ni tyckte!
Har tänkt läsa den, men inte “haft tid”. Men jag ska, snart! *s*
Ser här nedan att du är trött, vill bara hälsa att du är långt ifrån ensam…
Kram Stina
Comment by Stina — September 16, 2008 @ 6:02 am
bra! rolig! överdirven ibland ( t ex besöket hos familjerådgivningen)…men minns böcker jag läst så dåligt…
Comment by S — September 16, 2008 @ 10:40 am
Har stått och hållt i den boken många gånger men det har aldrig blvit av att jag köpt den. Nu får det bli min nästa bok.
Comment by Snäckan — September 16, 2008 @ 11:13 am
Minns den! Hin kändes lite naiv i sina tankar om föräldraskap men om jag rannsakar mig själv så var det väl så….men inte som hos henne! Det finns många poänger även om de skruvades till OCH hon har ett speciellt jobb dvs journalist, det blir mer skruvat där om jag förstått det rätt. Svårare än för oss andra med mer “vanliga” jobb.
Ibland tyckte jag att hon hade lika svårt att förstå sin mans belägenhet som han hade hennes. MEN, sådant brukar ju ändras med tiden då man bytt roller och motparten varit hemma också?
Det är säkert en bra bok att läsa då man är ny förälder och saker att tänka på. När man inte är det kan den kännas lite naiv samtidigt. Men det finns poänger!
Comment by Noemi — September 17, 2008 @ 3:30 pm
Jag läste den för en tid sedan och tyckte mycket bra om den. Ganska förvånad över att jag gjorde det med tanke på att jag är pensionär och tiden med småbarn är passerad. Den är tillräckligt allmängiltig och rör frågor bl a om jämlikhet som alltid har intresserat mig. Dessutom är det ett njutbart språk.
Comment by Amanda — September 23, 2008 @ 10:46 am