BLott en blogg…?

Vill tillönska er alla ett

GOTT NYTT ÅR!!!

och vi ses nästa år!

Så var det då bara att acceptera sin ålder.

Idag var jag till optikern eftersom jag tycker att jag fått svårare att läsa liten text.

Och ut därifrån kom jag med en beställning på läsglasögon.

Så om drygt en vecka så har jag då en ny accessoar. Eller hur man nu ska se det. Jag har inga problem med att använda glasögon, men det kommer nog att ta ett tag innan jag ser det som en del av mig, eftersom jag hittills haft mycket bra syn. Men så är jag ju nästan 42 också

Tror jag har kommit in i någon slags efter-jul-koma då jag har svårt att få någonting gjort. Sorteringen i klädkammaren, nyordningen i barnens rum, smyckebeställningarna osv får allt stå tillbaka för sömn, goda böcker och resterna av julgodiset.

Sen knappt tjugo år tillbaka firar jag och maken gemensam jul. I början kändes den otraditionell eftersom vi skippade en del måsten som andra familjer har men nu är den ju i sig en tradition och det har inkommit fler och fler traditionsbundna element. Vi har alltid firat hemma hos oss, vilket aldrig varit något problem för resten av släkten heller. Så det är inget flängande! Barnens farmor har under flera år firat med oss och sen några år tillbaka är även barnens mormor med. Vilket i sig innebär att vi får helt ledigt från hushållet också. Idag styr de kosan hem till sig igen efter en vecka här.

Den första veckan på jullovet har varit bra. Vädret har varit fantastiskt och vintrigt så vi har åkt snowracer och skidor. På annandagen var vi och badade, och vi var helt ensamma i bassängen! Resten av stans befolkning var väl i skidbacken eller på rean antar jag. Barnen har haft kompisar här på besök och jag och maken var en hel eftermiddag och frossade i rean på köpcentret.

Att gå i ide så här efter en lång och jobbig höst (när är höstarna inte jobbiga?) är nästan nödvändigt för att vi ska ladda batterierna. Att "åka till fjälls" som flera bekanta gör känns inte ens attraktivt. Kommer energin tillbaka innan vi ska till jobbet igen så får den nog kanaliseras mot att organisera ett kaotiskt hem. Och kanske skriva de där mejlen som jag inte skrivit under året…

Släkten är på plats. Pepparkakorna är bakade. Knäcken, ischokladen och marsipangodiset tillverkade. Sillen är inlagd. Köttbullarna, revbensspjällen och skinkan tillagade. Granen och resten av huset är pyntat.  Nu återstår bara:

GOD JUL!

till er som läser här!

Idag gjorde jag sista ansträngningen på jobbet och det var med lätta steg jag gick därifrån. Äntligen ledigt! Jag är väldigt less på jobbet just nu, men det är väl inget ovanligt decemberfenomen. Barnen gjorde sista dagen på skolan, fast det var visst mest lek och fika. Åter till jobb och skola den 7 januari. Mitt "nyårslöfte" är att inte läsa jobbmejl förrän den 7 igen…

En uppdaterad version av listan här

• Barnen ska ut och handla julklappar till varandra.
• Resten av julmaten ska inhandlas.
• Dammsugning.
• Inslagning av julklappar.  (några kvar som kom med posten idag)
• De sista egenproducerade klapparna ska vi lägga sista handen på. (en kvar)
• Pepparkaksbaket.
• Sillen ska förberedas.
• Julgran ska inhandlas (och pyntas den 23).
• Orkar vi så kanske det blir julgodis också.

I morgon är det mest maten som återstår. Skinka, köttbullar och pepparkakor i alla fall.

I går kväll så blev det en dramatisk inledning på julen och vi fick en påminnelse om hur lätt en olycka kan hända. Pappan i familjen skar inte bara bröd utan lyckades skära ett snitt i handen. Blod över golvet lite varstans och ett ganska djupt snitt. Snabbt "förband", in i bilen, till sjukhuset i snöoväder. Han fick komma in på akuten omedelbart och en timme efter att det hände var han sydd och klar. "Ett fint snitt. En bra och vass kniv." tyckte läkaren… Tur i oturen så var mormor på plats och kunde ta hand om barnen (och torka blod). Lite chockade blev vi allihopa.

Nej nu känns det att man bara vill hojta "Äntligen ledigt!!!"

Vår 8-åriga dotter har två bästisar, två killar (A och L) som hon leker med varje dag. Häromdagen så följde A med oss hem efter skolan och följande konversation hade vi vid matbordet.

Dottern: - Mamma, vet du jag är snällast och bäst i klassen.
Jag: - Jaså, vem säger det?
Dottern:- Det gör A och L.
A: -Japp!
Dottern: -Men världens smartaste, det är Håkin.
Jag: - Vem?
Dottern: - Ja, Stephen Hawking. Han är världens smartaste man.
A: - Glöm världens smartaste man. Här har du världens smartaste kvinna (pekar på dottern).
Dottern: (ler generat): - Kanske världens smartaste barn. Men inte världens smartaste kvinna. För min mamma är mycket smartare än jag.

Det var väl smart sagt?

Så här på sluttampen med fyra dagar kvar till julafton är det bara att erkänna att bloggen inte stått högt på prioriteringslistan den senaste tiden. Inte heller andras bloggar. Trots att det har varit en bra mycket bättre decembermånad än förra året, då både jag och maken var oerhört ledsna och besvikna, så har jag ett par saker och personer på jobbet som tagit väldigt mycket på krafterna. Även julförberedelserna, eller snarare julklapparna, har stressat. Det har märkts både på sömnbrist och humör (där jag och 6-åringen väl turats om att svänga ).

Nu är det en arbetsdag kvar för mig, och en skoldag för barnen, sen tar vi gemensamt julllov. Maken har redan börjat…

Gjort:

• Alla julklappar inhandlade för oss vuxna.
• En del av julmaten fixad.
• Krubban ställde vi upp idag.
• Paketen till släkten i Norge ivägskickade.
• Alla julkort färdiga och ivägsända.

Kvar:

• Barnen ska ut och handla julklappar till varandra.
• Resten av julmaten ska inhandlas.
• Dammsugning.
• Inslagning av julklappar.
• De sista egenproducerade klapparna ska vi lägga sista handen på.
• Pepparkaksbaket.
• Sillen ska förberedas.
• Julgran ska inhandlas (och pyntas den 23).
• Orkar vi så kanske det blir julgodis också.

Någon lista för vad som ska göras på jobbet på måndag ska jag inte göra - då blir jag bara på dåligt humör

6-åringar och en julstressad familj (läs mamma i synnerhet) går inte ihop. Den här helgen har 6-åringens humör varit något i särklass vilket hela familjen tagit stryk av. Konserten i kyrkan klarade 8-åringen galant medan 6-åringen helt bröt ihop och utmärkte sig i en grupp på 50 barn genom att storgråta, tjuta och skrika. Han fick komma till mig, men det hela fortsatte rätt igenom. Till slut blev vi väldigt frustrerade hela familjen.

I bilen på väg från kyrkan somnade han. När vi kom fram och han vaknade så sa han:
- Mamma, jag somnade en pytteliten stund. Märkte du det mamma? Du märkte väl att jag slutade gnälla och då förstod du att jag somnat mamma? Och så kunde inte ni gnälla på mig heller, det var väl bra mamma?

December tycker jag är extremt på flera sätt. Det händer så otroligt mycket, både privat och på jobbet just den här månaden. Det är som om allt ska hända… Vi har haft lussefirande på skolan (förskoleklassen) med otroligt duktiga barn. Vår 6-åring var också med och uppträdde och spelade! Dotterns kör hade två julkonserter förra söndagen och i morgon ska bägge körerna sjunga i kyrkan. Det är adventsfika och middagar med kompisar. I torsdags var jag och maken på årets julfest på jobbet (och jag repeterar vad jag sagt förut: jag är för gammal för att festa på vardagar!). Därutöver hade jag två stora redovisningar på jobbet den här veckan.

Vårt schema är förstås inte ett dugg annorlunda mot andra svenskar med familj och arbete den här årstiden, men jag slås varje år av att så mycket ska hända. Samtidigt så tycker jag om den förväntan som finns hos alla inför julen. Klapparna för barnen och ledigheten för de vuxna. Just nu har vi dessutom hur mycket snö som helst och jag hoppas innerligt att den ligger kvar till jul - då blir det fantastiskt! Idag ska jag ut och trängas i affärerna och handla julklappar

Enligt den här namngeneratorn skulle våra barn hetat Irmelin och Jesus.

En sån tur att vi inte visste det