BLott en blogg…?

… eller hur det nu var…

I dag har varit en sådan där helt sanslös dag på jobbet, som gör att fredagsmyset blir mycket lockande.

Två möten idag som båda krävde terapi efteråt.

Möte 1: En samling på 20 personer varav flera externa gäster. Energitjuven som jag berättat om tidigare var närvarande. Han var verkligen i sitt esse. Han passade på att attackera allt och alla, högt och lågt. Allt gick ut på att bevaka hans eget revir, allt som inte gynnade hans område var ointressant. Hälften gick ut på att inga förändringar var till det bättre. Om inte han hade föreslagit det. Dessutom så attackerade han andra internt, vilket gav en diskussion som var helt ointressant för de externa. Så gör man inte tycker jag, det är inte bra för organisationen. Jag och några till höll på att få krupp, och jag är rädd att jag visade det rätt tydligt på slutet…

Möte 2. Deltagare: Högsta chefen, min chef och en annan i motsvarande position för en annan enhet, tre mellanchefer, samt jag och två till i motsvarande position som jag på ett ungefär. Vi skulle förebereda ett viktigt möte med ett antal externa gäster. Jag har tidigare fått i uppdrag av min chef att vara föredragande på det här mötet, och det har också förankrats hos alla andra. Vi har jobbat ett tag på det här, och efter flera olika bud så ringde jag till högsta chefen häromveckan och bad om lite tydligare instruktioner, eftersom han är beställaren här. Jag hade förberett material och en presentation för vår enhet som jag skickat ut till alla.
Under hela mötet idag så riktade sig högsta chefen direkt till mig samt till chefen för den andra enheten. Den andra enheten hade inte presterat något material än. Han riktade sig i stort sett inte alls till min chef. Han hade mycket tydliga åsikter om hur presentationen skulle se ut, men jag hade också en åsikt som gick igenom. Under mötet kunde jag se på min chefs kroppsspråk hur hon blev argare och argare, hur hon blev alldeles stel. Jag försökte ge henne några passningar så hon skulle kunna komma in, men samtidigt var det förmodligen uppenbart att jag lyssnade mer på hans beställning än hennes… Ser inte fram mot måndagen… Fast frågan är om det är mig hon är arg på eller vår högsta chef.

Då är det skönt med en hemmakväll med barnen och ha ett resonemang kring köksbordet. Barnen, en kompis till 8-åringen och jag hade en diskussion om vad som var bäst - tonårsbarn eller små barn, vilka som bestämmer - föräldrar eller barn och vilka som är mest barnsliga. 8-åringen försökte med att pappan i familjen är som ett barn medan 8-åringens kompis hade följande resonemang:
- Jag är äldst av barnen här vid bordet Nej, näst äldst.
- Hur menar du då? Räknar du in mig?
- Ja, du är ett barn.
- Varför då?
- Ja, du trär pärlor.

Ha en bra helg!