6-åringar och julstress
6-åringar och en julstressad familj (läs mamma i synnerhet) går inte ihop. Den här helgen har 6-åringens humör varit något i särklass vilket hela familjen tagit stryk av. Konserten i kyrkan klarade 8-åringen galant medan 6-åringen helt bröt ihop och utmärkte sig i en grupp på 50 barn genom att storgråta, tjuta och skrika. Han fick komma till mig, men det hela fortsatte rätt igenom. Till slut blev vi väldigt frustrerade hela familjen.
I bilen på väg från kyrkan somnade han. När vi kom fram och han vaknade så sa han:
- Mamma, jag somnade en pytteliten stund. Märkte du det mamma? Du märkte väl att jag slutade gnälla och då förstod du att jag somnat mamma? Och så kunde inte ni gnälla på mig heller, det var väl bra mamma?
Det är inte lätt att vara 6 år alla gånger…Tänk vad mycket som måste röra sig i deras huvuden.
Hoppas ni hade en skön kväll hela familjen!
Kram
Cina
Comment by Cina — December 14, 2008 @ 9:54 pm
Ja du, får 6-åring rymde ju först från sitt lussefirande i kyrkan, sen stod han på plats jättesur, blängde på mig och vägrade ta en ton.
Ena sekunden är han min “gamla” mysiga omtänksamma kille och nästa är han helt förbytt! Vad hände liksom?
Många kramar!
Comment by Sandra — December 15, 2008 @ 2:59 pm
Ja… det låter inte helt obekant…
Hoppas ni hade en fin helg trots allt!
Kram
Comment by Stina — December 15, 2008 @ 5:47 pm
Såna är de 6-åringarna, men även 11-åringarna och 14-åringarna
! Den som väntar på nåt gott…hihi.
Comment by Anna — December 16, 2008 @ 4:52 pm
Julen är pressande för många barn. All uppståndelse i skola och dagis, kanske också kulturskola och föreningar de är med i. Jag har full förståelse om det blir ett och annat hopbryt. Jag minns min stackars systerson. Han led i flera år av så högt uppskruvade förväntingar och sånt julstress att när julafton väl kom orkade han inte med. Ibland blev han helt enkelt sjuk, ibland fick han konstiga spel, uppförde sig illa, var arg och sur, missnöjd med alla julklappar, slet upp paketen och slängde omkring sig innehållet. Jag tror nästan att han upp i medelåldern fortfarande lider av sviterna för numera väljer han i stort sett alltid att jobba julafton.
Comment by Annaa M — December 17, 2008 @ 8:19 am
Visst kan det bli mycket för en del barn med Lucia och jul och så. De mår helt enkelt bättre när allt går sin gilla gång i rutiner.
Själv har jag svårt för julen. Drömmer fortfarande om en kravlös jul på pensionat. Fast samtidigt vill jag ju ha barnen med mig dit och barnbarn. Det är kluvet det hela. Och visst finns det en tjusning i traditioner.
Numera tycka min kropp rädda mig undan genom att bli sjuk varje jul, det är ju också en variant.
Comment by Inga M — December 18, 2008 @ 6:05 am
Jag minns de stora tjejernas 6-årsperiod…och det är bara ett år kvar innan Mini är där…jag bävar redan
Comment by Marie — December 18, 2008 @ 9:50 pm
Visst är det så. Jag tror både pressen och stressen blev för mycket för honom. Samt alla intryck med alla människor. Tydligen hade samma sak hänt i skolan dagen efter.
Comment by blottenblogg — December 20, 2008 @ 7:02 pm