På jullovet har det blivit en hel del filmer. Vi är gammaldags nog att ha en hel del DVD-filmer liggande i hyllorna, och fler blev det till jul. Men de vi sett är en blandning. Av någon anledning känns det festligare och mera som lov att plocka fram en DVD än att sätta på TVn och se något direktsänt.
Under själva julhelgen plöjde vi, tillsammans med den äldre generationen, en filmatisering av Anne på Grönkulla. Det handlar om den föräldralösa flickan Anne som kommer till Grönkulla. Vi tre kvinnor i sällskapet hade förstås läst dessa böcker som unga, även om vi mindes dem i varierande grad. Men även maken, som inte läst böckerna, tyckte filmerna var OK. Det är sammanlagt tre filmer, som var uppdelade i avsnitt på skivorna. Den första var bra och följde böckerna bra. Den andra filmen var också OK men i den tredje filmen hade de helt frångått böckerna och introducerade saker som jag tyckte var helt onödiga, och dessutom inte särskilt bra filmade.
Från tomten fick sonen alla sex Star Warsfilmerna, dvs originalen. De handlar om striden mellan de goda och de onda, hur goda blir onda, om jediriddare och den mörka sidan… Vi har tidigare sett nr I och nr IV, men har nu sett alla i ordningsföljd under flera kvällar i jul. Mer än tolv timmars film totalt… Och jo - vi har sett dem med barnen. De kan dem utan och innan efter att ha spelat Lego Star Wars i ett år, och det var egentligen bara när Anakin blir Darth Vader i III:an som de (i synnerhet dottern) tyckte var läskigt. Jag såg dem aldrig när det "begav sig" trots att jag då var i rätt ålder. De är egentligen en rätt fantastisk blandning av olika myter från folktro och religion - en episk saga. När vi såg utställningen i Ö-vik i somras så framgick det att de som gjort dem haft rätt roligt ihop, och det kan jag förstå. De tekniska lösningarna är också mycket fantastifulla.
Årets julfilm till barnen var Wall-E som vi missade på bio. Den handlar om en förstörd jord som ska rensas av robotar. Den sista fungerande roboten Wall-E får besök av en rymdkapsel som släpper av sonden Eva. Barnen älskade filmen, och dottern grät floder när Wall-E var skadad och Eva försöker återuppliva honom. Själv tyckte jag filmen var OK, men det var lite för mycket blippande och pipande och robotar för min smak. Jag föredrar animerade människor, och den delen av filmen tyckte jag var behållningen i stort sett.
Vi plockade också fram filmatiseringen av Åsa Larssons Solstorm. Den handlar om en mordet på en frikyrkopastor. Advokaten Rebecka ombeds av pastorns syster, mordmisstänkt, att återvända till Kiruna, till sin uppväxtmiljö, för att hjälpa systern. Det var ett bra tag sen jag läste boken, men filmatiseringen kändes som den följde boken relativt bra. Jag var inte överväldigad av rollprestationerna, trots den imponerande uppsättning skådespelare de fått tag på, men jag har nog en svaghet för filmer som utspelar sig i de norra delarna av vårt land (i det här fallet Kiruna med omnejd).
Min julfilm var Flyga Drake, som jag önskat mig efter att ha läst boken. Den handlar om en pojke som växer upp i Afganistan, och hans komplicerade förhållande till sin kompis, men det framgår också en hel del om de politiska omvälvningar som landet genomgått sen 70-talet. Mer om handlingen vill jag inte säga… för jag tycker ni ska se filmen. Filmen var faktiskt mycket bra. Men boken var ändå bättre.
I sluttampen så plockade vi fram en film som maken inhandlade i London i våras: This is England. Den handlar om en pojke, Shaun, som har det jobbigt efter att hans pappa dött i Falklandskrigen. Han tas upp i ett gäng av ungdomar, och dras sedan i en spiral av frustration och missnöje som gror i 80-talets Thatcher-England. Filmen var mörk, men oerhört bra gjord tyckte jag. Musiken, bilderna och skådespelarna vävdes ihop på ett sätt som fångade uppmärksamheten. Tror också man får extra behållning om man vistats i England och kan en del nutidshistoria.
