BLott en blogg…?

8-åringen har under ett och ett halvt år haft en lärare som hon trivts fantastiskt bra med. Vi föräldrar har väl haft en OK kommunikation med läraren också, men främst har vi tyckt att det varit toppen att dottern stortrivts och lärt sig mycket.

Under det senaste året har jag då och då i olika sammanhang fått höra rapporter om samarbetssvårigheter mellan läraren och andra barn i klassen och deras föräldrar. Det är inget som vår dotter märkt av, eller i alla fall kan sätta ord på. Så i början av veckan fick vi ett mejl från skolans ledning som meddelade att från och med i morgon kommer klassen att ha en ny lärare. Alltså mindre än en vecka innan bytet ska ske. Jag blev rätt orolig att dottern skulle må dåligt av detta eftersom hon tidigare sagt flera gånger att hon vill ha kvar läraren ett år till. Hon verkar dock inte oroa sig så väldigt mycket. Jag hoppas nu att det kommer att fungera och att hon fortsatt får den uppmuntran hon behöver.

Idag efter ett barnkalas satt vi och fikade med en grupp föräldrar som har helt andra upplevelser än vi. Det visade sig att flera i klassen sökt friskola för sina barn till hösten. Det är flera barn som mått dåligt, och föräldrarna har mer eller mindre krävt av ledningen att något ska göras åt situationen (läs: läraren ska bort). Eftersom vi har ett barn som trivts och mått bra är det ju svårt att bedöma, men jag blir lite orolig när jag hör detta av många skäl.

När jag gick i 5:an så gick jag i en liten men rätt krävande klass. Vi hade en enormt sträng och gammaldags lärare. Några av föräldrarna gick ihop och drev igenom att läraren försvann från skolan. In kom en lång rad av vikarier. Klassen kände det som om man "segrat" och under resten av skolgången, fram till 9:an så var det lärare som fick utbrott och hade sönder saker framför klassen, lärare som började gråta pga elakheter från klassen, masskolkning från lektioner för "läraren är ju så äcklig" osv. Jag tror i efterhand att det hade varit bättre att ha kvar den stränga läraren ett år till (tills vi skulle byta skola). Nu vet jag inte om ett gäng 8-9 åringar skulle reagera så, men jag är lite orolig för vad som kommer att hända med klassen. Kommer de som grupp att kunna utvecklas bättre eller kommer de att försöka utnyttja en ny lärare. Det är också möjligt att de får ytterligare en ny lärare till hösten.

För mig är det också obehagligt att kritisera en annan person i dens yrkesutövning. En del av historierna vid fikabordet var förstås hårresande och ska inte hända kring barn. För mig är detta återigen en ledningsfråga. Och en fråga om vilka möjligheter och stöd lärarna erbjuds, liksom barnen. Det torde vara få yrken som man är så utsatt i som läraryrket. Det är i alla fall uppenbart att den här läraren inte fungerat i klassen i stort, även om vår dotter stortrivts.