BLott en blogg…?

Kan ju lika gärna skriva några rader om veckan som gått. Det har jag ju gjort de senaste veckorna. Inga stora händelser att rapportera. Jag har varit enormt trött hela veckan, och idag har jag varit helt borta. Ingen lust med någonting, vill bara sova…

Vardagarna har rullat på med jobb och barnens aktiviteter. Skolrådsmöte i måndags med häftiga diskussioner som har sitt ursprung i 9-åringens klass. Sånt dränerar energin för alla närvarande. Tisdag dotterns kör, onsdag sonens kör, torsdag dotterns scouter. På fredagen slappande framför Let’s Dance. Igår var barnen och jag en sväng till det lokala shoppingcentrat och kikade på Darth Vader och Darth Maul som besökte leksaksaffären. Bägge barnen ville innan men i vanlig ordning blev de skraja. På eftermiddagen pärlade jag för första gången på länge och dottern var hos en kompis på kvällen. Idag söndag har vi varit och simmat. Sonen övade på benspark och att plocka upp saker från botten. Dottern övade på ryggsim och tog efter en del slit ett nytt märke. På eftermiddagen har jag och sonen varit och handlat mat medan dottern var på kör och spelade in en CD-skiva medan maken jobbade. Och så har vi tvättat förstås

I veckan som kommer så ska jag jobba på onsdag kväll (suck) och i morgon är det föräldramöte i 9-åringens klass. Fast det kanske maken får gå på… Fast det börjar kl 17 och han jobbar till kl 17… Hmmm…Och ingen barnvakt har vi att ta till. Nej, jag är för trött för att klura på det nu.

Jodå, vi släckte ner. Mest för att 9-åringens kompisar pratat om i skolan att de skulle delta, och hon tyckte det verkade spännande. Hon gillar ju allt som är miljövänligt också. Sen var hon på kvällen och lekte med en kompis, vars mamma är informationschef på den lokala energibolaget, och de skulle ju förstås släcka ner. Så då blev det väldigt påtagligt. Men tydligen var ju TV och dator OK. Underligt tycker jag. Det är väl apparater på standby som drar el i smyg? Fast så ska man kanske inte tänka för en manifestation? Nåväl, vi satt till stearinljus och såg Babben. Ingen dum lördagskväll det heller.

Vi har troget följt Let’s Dance hela säsongen. Det är 9-åringens älsklingsprogram och hon sitter och tittar varje vecka. Hennes favorit hela säsongen har varit Laila Bagge. Jag gillade själv Morgan Alling, men igår måste jag säga att Laila var hela familjens favorit. T.o.m. 6-åringen, som inte brukar titta, ville rösta. Varför då? Jo, pga den här dansen som fick vår familj att jubla:

Ni kan också se den här: http://www.youtube.com/watch?v=kHdh_K_XgHA (lyckades inte inkludera den i inlägget…).

Fast att en god (Leila) dansar med en ond (Darth Vader) som blir god (Anakin) och det dessutom är far och dotter som dansar skapade en del diskussion här hemma.

Igår tyckte jag också att deras showdans var otroligt vacker.

Vi väntar tillökning.

Nej då, inget sånt.

Det här är vad vi väntar på:

I morgon kommer han… eller hon? Hoppas vi!

Nu sägs det i pressen att forskning visar att man inte blir lyckligare av att ha barn.

Det finns nog en hel del att säga om det. Hur kan man forska på hur lyckliga folk är? Vad har intervjufrågorna varit? "Hur många minuter var du lycklig idag?". Hur definieras lycka? Hur kan han dra slutsatserna? Jag blir himla nyfiken på vad forskarna egentligen kommit fram till! För erfarenheten säger att en sådan kort sammanfattning knappast blir rättvisande.

Men det jag egentligen ville säga är att för min del har jag blivit lyckligare av att ha barn. Visst oroar jag mig väldigt mycket, men det som jag får igen uppväger det tusenfalt. Mitt liv var inte komplett innan barnen kom. Inte var jag speciellt olycklig innan, men det var inte samma kaliber på lyckan. Att bara se på dem i vardagen kan få mig att känna den där varma känslan av att jag har en sån oerhörd tur att få vara deras mamma.  Och det är oberoende av skrik, bråk, vaknätter, sjukdomar och alla andra problem som kommer med att ha barn.

Veckan som gått har handlat rätt mycket om jobbet. Alla de projektgrupper jag är med i har en intensiv fas. Fredagen blev ju helstressig som jag skrev om tidigare. Lyckades också klämma in ett möte med några som varit inblandad i en arbetsuppgift som jag nu vill avsluta. Men nu vill de ändra förutsättningarna. Igen. Jag blev rätt trött och var nog ovanligt kort i tonen. Var ju också så stressad… Men mitt tålamod börjar ta slut!

Tisdagar har 9-åringen kör som jag skjutsade till (hennes kompis föräldrar skjutsade därifrån).
Onsdagar har 6-åringen kör. Där stannade jag och pratade med andra mammor. Brukar inte komma in i sådana grupper, men det är rätt få föräldrar som stannar så just de här mammorna börjar jag kunna prata med rätt bra. Blir nästan som avkoppling.
På torsdagen har 9-åringen scouter. Jag lämnade och maken hämtade.
På fredagkvällen var jag verkligen urtrött men åkte ändå och veckohandlade mat för att slippa göra det i helgen.
På lördagen var vi och badade hela familjen. 9-åringen både simmade 25 meter och dök i från kanten så hon fick Guldfisken. 6-åringen kämpade på men har en bit till nästa märke. Sen lyxade vi till med lunch på McDonalds… På eftermiddagen var jag en sväng på stan och handlade.
Idag på söndagen så har maken fyllt år så vi har ägnat dagen åt det. Började med att han fick sovmorgon, och sen frukost på sängen och presenter. Sen kom två kompisar till barnen en stund, så de fick leka av sig. Maken klinkade mest på gitarren han fick i present. Jag klämde in toalettstädning och annat kul… - not. Sen var det fika, PS3-spel och vi avslutade dagen med en familjefilm. "Otecknat" som barnen säger.

Veckan som kommer är det skolråd, kör, scouter och förstås jobb. Önskar helgerna kunde dra ut på tiden lite mer! Dessutom måste vi skaffa ny tvättmaskin. Vår som krånglat ett tag verkar nu helt ha gett upp. Med fulla lådor av smutstvätt… Det lär inte vara brist på saker att göra i veckan!

På jobbet så ska det vara ett stort "event" med en massa inbjudningar. Idéen har kommit med ganska kort varsel och det organiseras av två stycken projektgrupper. Det gör att det hamnar utanför den vanliga organisationen och mycket har fått lösas lite ad hoc. Men båda projektgrupperna har ett uppdrag från högsta ledningen. Jag sitter i den ena gruppen och jobbar på samma avdelning som projektledaren för den andra gruppen. Nu blev det jättebråttom med allting kring detta "event", det skulle vara färdigt i dag, och bägge projektledarna har ledigt i dag. Så hur det nu är så hamnar allt på mitt bord. Hur det blev så krävs ett helt inlägg om…., t.ex. min oförmåga att säga nej.

Men när de runt omkring mig insåg i vilken knipa som jag satt i så ställde de upp. Det var personer i hela organisationen, men främst de som jag ofta arbetar med. Och de gjorde det med glatt humör och arbetsvilja. Så t.ex. hade jag fyra arbetskamrater som tog en del av sin lunch för att klistra kuvert.

Jag blev jätteglad över detta men det som värmde mest var arbetskamraternas kommentar:
"Det lönar sig att vara snäll mot andra. Det här är för att du ställer upp så mycket för oss hela tiden!"

Så nu är jag värd att ta helg! Trevlig helg.

Har helt snöat in på det här Choklad och Chili teet. Fantastiskt gott att dricka och luktar smaskens

Som jag skrev om i förra inlägget stormar det i dotterns klass (en årskurs 2). Jag har skrivit ganska utförligt om det tidigare. Nu har det hela eskalerat i och med att det blivit offentligt att 3-4 av barnen i klassen har behov av extra stöd för att klara vardagen i skolan. Enligt skolan är klassen en "problemklass". Trots detta har ledningen inte sagt ett ord till oss andra föräldrar om detta.

Det har blivit en intensiv mejldiskussion mellan föräldrarna till barnen i den klassen där jag tror vi nästan är de enda som inte deltagit (jag känner att jag inte vill delta i en sådan förrän jag har något konkret att bidra med). Däremot har vi talat muntligen med flera av föräldrarna.

Så idag så kommer en ny bomb. Den lärare som började för bara ett par veckor sedan har hoppat av. Pga sjukdom och lov har hon haft klassen sammanlagt sex dagar. Från och med i dag har klassen två helt nya lärare, bägge med kompetens i specialpedagogik. Detta kom per mejl från rektorn för en timme sedan.

Förra veckan hade de vikarier hela veckan. Det fick vi reda på genom veckobrevet på fredagen. Jag frågade dottern då, och hon bekräftade. Jag undrade varför hon inte sagt något. Hon undrade varför hon skulle ha gjort det. Vad svarar man då? Sen framgick det att de lärare som de haft förra veckan var sådana personer hon kände sen tidigare, så förmodligen tyckte hon inte det var en stor sak.

Jag ser framför mig en vikariecirkus. En klass på skolan hade för några år sedan 21 vikarier på ett år! Där vill jag inte hamna! De fick den första läxan på fyra veckor i torsdags. Det känns som om dottern inte alls verkar ha gått framåt i inlärningen den senaste tiden. Det oroar mig! Nu har vi kapacitet att hjälpa henne, men så ska det inte vara. Och dessutom måste vi ju från skolan få reda på vad som är problemen med klassen och hur vi var och en kan hjälpa vårt barn.

Föräldramötet är satt till om två veckor. Just nu känns det alldeles för sent…