Stormar på skolan
Som jag skrev om i förra inlägget stormar det i dotterns klass (en årskurs 2). Jag har skrivit ganska utförligt om det tidigare. Nu har det hela eskalerat i och med att det blivit offentligt att 3-4 av barnen i klassen har behov av extra stöd för att klara vardagen i skolan. Enligt skolan är klassen en "problemklass". Trots detta har ledningen inte sagt ett ord till oss andra föräldrar om detta.
Det har blivit en intensiv mejldiskussion mellan föräldrarna till barnen i den klassen där jag tror vi nästan är de enda som inte deltagit (jag känner att jag inte vill delta i en sådan förrän jag har något konkret att bidra med). Däremot har vi talat muntligen med flera av föräldrarna.
Så idag så kommer en ny bomb. Den lärare som började för bara ett par veckor sedan har hoppat av. Pga sjukdom och lov har hon haft klassen sammanlagt sex dagar. Från och med i dag har klassen två helt nya lärare, bägge med kompetens i specialpedagogik. Detta kom per mejl från rektorn för en timme sedan.
Förra veckan hade de vikarier hela veckan. Det fick vi reda på genom veckobrevet på fredagen. Jag frågade dottern då, och hon bekräftade. Jag undrade varför hon inte sagt något. Hon undrade varför hon skulle ha gjort det. Vad svarar man då? Sen framgick det att de lärare som de haft förra veckan var sådana personer hon kände sen tidigare, så förmodligen tyckte hon inte det var en stor sak.
Jag ser framför mig en vikariecirkus. En klass på skolan hade för några år sedan 21 vikarier på ett år! Där vill jag inte hamna! De fick den första läxan på fyra veckor i torsdags. Det känns som om dottern inte alls verkar ha gått framåt i inlärningen den senaste tiden. Det oroar mig! Nu har vi kapacitet att hjälpa henne, men så ska det inte vara. Och dessutom måste vi ju från skolan få reda på vad som är problemen med klassen och hur vi var och en kan hjälpa vårt barn.
Föräldramötet är satt till om två veckor. Just nu känns det alldeles för sent…
