Lycklig av barn?
Nu sägs det i pressen att forskning visar att man inte blir lyckligare av att ha barn.
Det finns nog en hel del att säga om det. Hur kan man forska på hur lyckliga folk är? Vad har intervjufrågorna varit? "Hur många minuter var du lycklig idag?". Hur definieras lycka? Hur kan han dra slutsatserna? Jag blir himla nyfiken på vad forskarna egentligen kommit fram till! För erfarenheten säger att en sådan kort sammanfattning knappast blir rättvisande.
Men det jag egentligen ville säga är att för min del har jag blivit lyckligare av att ha barn. Visst oroar jag mig väldigt mycket, men det som jag får igen uppväger det tusenfalt. Mitt liv var inte komplett innan barnen kom. Inte var jag speciellt olycklig innan, men det var inte samma kaliber på lyckan. Att bara se på dem i vardagen kan få mig att känna den där varma känslan av att jag har en sån oerhörd tur att få vara deras mamma. Och det är oberoende av skrik, bråk, vaknätter, sjukdomar och alla andra problem som kommer med att ha barn.
Efter den senaste tidens erfarenheter av forskning, bl.a. kaninenkäten så undrar jag om det finns någon seriös forskning kvar, eller om det mesta är att betrakta som mer eller mindre udda födkrokar för forskarutbildade.
Jag håller med Dig att jag självklart har blivit lyckligare av att ha barn. Mitt liv skulle ha känts rätt så tomt utan dem, även om de inte bor kvar i närheten.
Sen undrar jag förstås hur det går i skolan med bekymren där. Men det kanske inte händer så mycket före föräldramötet.
Comment by Inga M — March 24, 2009 @ 6:02 am
Jag instämmer med dina ord fullt ut. Kanske hade jag varit lycklig även utan Simon men nu har lyckan liksom en annan dimension. Känns djupare och mer innerlig.
kram
Comment by Snäckan — March 24, 2009 @ 6:45 am
Jag håller med. Utan barnen vore det inte detsamma…
Kram
Comment by Stina — March 24, 2009 @ 7:29 am
Håller med er alla, det är som Snäckan säger, lyckan har fått en annan dimension…
Kram!
Comment by Sandra — March 24, 2009 @ 4:47 pm
Det var ju väldigt kort om forskningsresultaten så man vet inte riktigt vad det handlar om. Men inte har jag någon aning om huruvida jag skulle gått omkring olycklig resten av livet utan barn. Klart att livet inte skulle vara det samma utan barn, men man vet ju som sagt inte vad det skulle ha varit. Man får ju se upp också så man inte tar i för hårt, det är ju samma sak som att säga att människor inte kan vara lyckliga utan barn. Det är faktiskt fullt möjligt!
Comment by Annaa M — March 26, 2009 @ 10:55 pm
Jag kollade lite efter originalet. Hittade en sammanfattning och det verkar som om forskningen handlar om att man inte blir så lycklig som man tror innan. Hela rapporten måste man betala för och det kändes inte aktuellt…
Anna - Visst kan man vara lycklig utan barn. Jag var lycklig innan vi fick barn också, i synnerhet innan vi började försöka få barn. Det finns de som absolut är lyckligare utan barn! Alla blir inte saliga på samma tro. Det jag ville förmedla är att jag faktiskt känner lycka i vardagslivet. Det behöver inte vara “lycka över första leendet”, utan lycka över de små vardagssakerna.
Comment by blottenblogg — March 27, 2009 @ 10:33 pm