BLott en blogg…?

Den här veckan har som sagt var mest handlat om trötthet och deppighet för min del. Vardagen har gått i ultrarapid. Ute har vårvädret kommit och gått. Ena dagen sol och dripp dropp. Idag var det snö/hagel/regn i en salig blandning, och en temperatur kring noll. 9-åringens humör har varit minst sagt pendlande under veckan, med spydighet mot lillebror och gråtattacker för minsta motgång men också det vanliga skolskenet. Vi funderar på om det trots allt kan ha med skolan att göra, då ytterligare en lärare hon tyckt om går vidare till en annan skola. Så vi har legat lågt med förmaningar.

Eftersom det varit svårt att få ihop livspusslet för familjen så ställde vi in en del aktiviteter. På måndagen var det föräldramöte på skolan för dotterns klass och maken fick gå, jag orkade inte. Dessutom ville han gärna träffa de nya lärarna. Istället tog jag och barnen med en kompis till dottern hem. På tisdagen så var maken bortrest i jobbet till sent och jag orkade inte skjutsa till kören så jag och barnen tog en ledig kväll. Skönt! På onsdag kväll så jobbade jag och kom hem vid 21-tiden, så då tog resten av familjen ledigt och åkte inte på sonens kör. På torsdagen var maken borta men tog jag dottern till och från scouterna - det är ganska nära hemifrån oss. På fredagen satt jag hemma och jobbade och sen fick en kompis till sonen följa med hem.

I går på lördagen så gjorde vi saker hela familjen. På förmiddagen var vi på planetarievisning för barn. Kul! Massor utav kompisar till barnen där också. Sen var det lite ärenden på stan och veckohandling av mat. Sent på kvällen, vid halv nio, åkte vi iväg och tittade i teleskop utomhus. Vi såg kratrarna på månen och Saturnus. Också kul. Inte minst att barnen är så stora så man kan göra en sådan sak så sent på kvällen. "Lärorikt" sammanfattade 9-åringen (och för henne är det inte negativt).

Idag så skulle vi ha vår aktivitet, och kom på att vi skulle åka och bowla. Fast banorna var fullbokade så vi hamnade på ett lekland istället. Underliga saker det där. Barnen i full aktivitet, medan de flesta föräldrar sitter och fikar och pratar. Men det blev trevligt i alla fall. Familjeaktivitet och barnen fick röra på sig. Lite mindre ambitiöst än vanligt. Efteråt så åt vi lunch ute. På eftermiddagen har dottern haft en kompis här. Nu återstår bara söndagkvällen av den sköna helgen!

I morgon är det vardag igen med skola och jobb. Heldagsmöte på jobbet och skolråd på kvällen. Håhåjaja… Men kören är inställd den här veckan, liksom scouterna. Och jag ska på "häxträff" på torsdag kväll.

Normalt kanske jag inte brukar plocka upp vad ni kommenterar i separata inlägg, men den här gången gör jag det.

Först och främst vill jag tacka er alla som skrev under inlägget 700=0?.

Egentligen ogillar jag att beklaga mig över att det inte är några som kommenterar. Samtidigt börjar jag mer och mer förstå varför bloggare gör så. För mig är det en tung period nu, och då ifrågasätter jag allt jag gör. Inklusive bloggandet. Då blir det extra tungt när man blir osäker på vilka som läser och varför ingen kommenterar. Börjar ifrågasätta om inläggen är fel, om man överträtt någon osynlig linje i bloggvärlden vad man får göra eller inte göra. Och då inser jag att era kommentarer/avtryck betyder rätt mycket!

Samtidigt vill jag att ni ska kunna läsa här utan att känna pressen att kommentera varje gång. För så gör jag också. Jag kan gå in på en blogg, se ett inlägg jag vill kommentera, men behöver fundera på. Eller så är jag på sådant humör att jag inte är kommunikativ. Och det måste ju mina läsare också få vara. Så det finns inget krav på att ni kommenterar varje gång! De flesta av er kommenterar ju ändå ganska frekvent.

I hjärnan så surrar det en massa inlägg. Om skolan (som flera frågat om), om jobbet, om vädret, om aktiviteter och kanske en och annan dagsaktuell händelse. Fast det är så svårt att få till det. Jag har den senaste tiden drabbats av en förlamande trötthet, som äter sig in i märg och ben. Allt går i slow motion, både tankar och kropp. Jag skulle kunna krypa ner och sova, sova, sova. Tyvärr drabbar det omgivningen, både hemma och på jobbet. Och påverkar mitt bloggande (och kommenterande…) förstås. Men mest av allt har jag helt tappat orken, på alla plan. Men mer om detta någon annan gång… Nu ska jag ta itu med söndagens göromål IRL också.