Idag var vi på utvecklingssamtal för den 6-årige sonen. I går kväll pratade vi om vad vi skulle ta upp, och vi konstaterade snabbt att vi hamnat i samma fälla som många föräldrar med mer än ett barn. Vi har inte alls lika god koll på hur han ligger till kunskapsmässigt som vi har/har haft med dottern. Läraren som här de har samtalen i förskoleklass (samma som med dottern) är i grunden en positiv person med ett genuint engagemang i barnen. Så man kommer alltid ut med en positiv känsla. Vi fick i alla fall veta att sonen har en mycket god taluppfattning och har uppnått målen för förskoleklass med råge i matematik. I svenska har han också nått målen, har mycket god ordförståelse och är på väg att knäcka läskoden. Hans sena motorik märks, men han har utvecklats mycket och är med på allt i idrotten. Positivt är också att de inte alls märkt av det beteende han visat inför oss i diverse "skolor" (skidor, simning etc) utan han har med gott mod deltagit i fysiska aktiviteter. Det enda som de kunde säga är att han behöver utveckla sin självkänsla, han underskattar sig själv. Sist, men inte minst, så är han med socialt i klassen, och har sina kompisar.
Så det var en bra avslutning på dagen. Jag har annars faktiskt ringt vårdcentralen och fått tid för att kolla upp några saker. I dag på jobbet så klantade jag till en viktig sak, eftersom jag helt enkelt inte kom ihåg några basala fakta. Mitt misstag går att rätta till, det kommer bara att ta extra tid, och ingen människa blir lidande, men det kändes ändå alls inte bra. Men nu är det två arbetsdagar kvar, och sedan sex lediga dagar!
