BLott en blogg…?

Ovanligt tidigt i år. I morgon tar maken terminens första VAB. Förkyld och lätt febrig 9-åring.

Lillebror började gråta vid tanken att "gå själv" till skolan i morgon. Försökte påpeka att hans kompisar ju är där.

Här finns en intressant artikel i Läkartidningen om influensan. Står en hel del om spridningar av tidigare influensor/pandemier. Likaså att hur illa det blir beror mycket på hur viruset sprids, och huruvida det kommer att mutera eller inte. Kanske inte helt lättläst, men alltså intressant! Artikeln är från maj i år, och en del har ju hänt sen dess.

Fick oväntat barnfritt två timmar på fredagkvällen. Barnen är hos kompisar och fredagsmyser.

Men vad ska man "passa på" att göra när barnen är borta? Inser att jag inte längre vet… Att sticka iväg hemifrån hade ingen av oss lust med. Men det mesta vi vill göra hemma kan vi faktiskt göra när barnen är hemma. Och det känns egentligen himla skönt! Att barnen är så stora och "självgående".

Trevlig helg!

Idag skrivs det om styvföräldrar på aftonbladets sida Wendela.

Malin Wollin tycker att barn inte behöver acceptera föräldrars nya partner och skriver "Om mina föräldrar hade separerat hade jag ställt till med ett helvete.". Moget!

Daniel Pernikliski berättar om reaktionerna när han ska lägga sin styvdotter. Hon protesterar med att han inte är hennes riktiga pappa. I kommentarerna på bloggen så tycker man att det var väl rätt och riktigt, för det är mammans sak att uppfostra dottern.

Man måste inte tycka om sina styvföräldrar lika lite som man måste tycka om sina föräldrar. Men det jag tycker man kan kräva av barnen är att de behandlar den nya vuxne i familjen med samma respekt som man ska behandla vuxna utanför familjen. Och vice versa ska den nya partnern behandla barnen med respekt! Att barnet i affekt kan skrika något är en sak, men den grundläggande inställning måste vara respekt. Åt bägge hållen.

Jag har själv fått ta ställning till nya vuxna i min familj som barn och det har inte varit enkelt. Ibland har det tagit många år att tycka om personen. Men man kan inte bortse från att någon man älskar faktiskt valt den här andra personen… På gott och ont.

I går, måndag, var det dags. Skolstart. Första dagen i första klass, för sonen som fyllde 7 år samma dag. En stor dag. Det kändes speciellt att stå där längst bak och kika på den blonda kalufsen och känna den där enorma stoltheten över att vara mamma till just honom.

Placeringen längst bak med bästa vännen kan vara både bra och mindre bra, men han var nöjd. Läraren har vi bara hört gott om innan och jag tror på henne som lärare för klassen och sonen.

Vid uppropet så passade läraren på att kontrollera att adresserna var rätt. När hon läst ett par namn började det susa bland föräldrarna och när listan var färdigläst så var det en hel del snack. Anledningen var att i den här ettan med 20 barn var det endast 7 som inte hade föräldrar som bodde på olika adresser! 13 av 20 är skilsmässobarn. Det kändes som en hög siffra. En snabb koll på listan i dotterns klass, där jag bättre vet vilka föräldrar som är skilda, gav att i den klassen så är det 7 av 16 som har skilda föräldrar.

Så har ännu ett år gått och du har blivit sju år!

En stor grabb, men ändå vår minsting. Du är vårt krammonster och du kallar dig själv för godisgrisen och matvraket. Du är spelevinken som är impulsiv, men du har också funderingar som får sinnet att hissna. Du räknar tal med huvudräkning som vi inte visste att du kunde. Du har dina kompisar som du skrattar med. Du älskar Star Wars och att spela spel, men lyssnar också gärna när vi läser högt. Du är ömsint och visar känslor och du älskar din familj över allt annat. Och vi älskar dig tillbaka.

Grattis på 7-årsdagen!

Ja, barnkalaset alltså. Tretton stycken barn i åldern 5-9, mest 7-åringar, invaderade huset i dag. Det var en sheriff (den blivande 7-åringen), en cowgirl (9-åringen), några clone-troopers, katt, assistent till sheriffen, riddare, spindelman osv osv som var på besök. Presenter, vilda jaktlekar runt huset, kakor och tårta, skattjakt och så en Scoobyfilm.

Vi står på benen, huset står kvar, endast en blessyr, och "nästan 7-åringen" verkar nöjd. Så det var helt OK.

Snuva, hosta, huvudvärk och feber. Har gått och jobbat med förkylning och nu blev det värre. I morgon ska vi ha 7-årskalas här. Håll lite tummar för att de andra i familjen håller sig friska och jag är bättre i morgon!

Idag fyller bloggen två år!

Kan ju inte riktigt säga att jag bloggat i två år, eftersom jag ju just haft en riktigt lång paus… Fyra månader!

Nåja, det finns funderingar på att börja skriva lite mer igen. Fast först måste jag hitta lite tid och hitta tillbaka till mina bloggvänner. Och hitta stilen och formen.

Tills dess: Grattis till min blogg