Acceptera föräldrarnas nya partner?
Idag skrivs det om styvföräldrar på aftonbladets sida Wendela.
Malin Wollin tycker att barn inte behöver acceptera föräldrars nya partner och skriver "Om mina föräldrar hade separerat hade jag ställt till med ett helvete.". Moget!
Daniel Pernikliski berättar om reaktionerna när han ska lägga sin styvdotter. Hon protesterar med att han inte är hennes riktiga pappa. I kommentarerna på bloggen så tycker man att det var väl rätt och riktigt, för det är mammans sak att uppfostra dottern.
Man måste inte tycka om sina styvföräldrar lika lite som man måste tycka om sina föräldrar. Men det jag tycker man kan kräva av barnen är att de behandlar den nya vuxne i familjen med samma respekt som man ska behandla vuxna utanför familjen. Och vice versa ska den nya partnern behandla barnen med respekt! Att barnet i affekt kan skrika något är en sak, men den grundläggande inställning måste vara respekt. Åt bägge hållen.
Jag har själv fått ta ställning till nya vuxna i min familj som barn och det har inte varit enkelt. Ibland har det tagit många år att tycka om personen. Men man kan inte bortse från att någon man älskar faktiskt valt den här andra personen… På gott och ont.
Klokt sagt! Jag instämmer till fullo med dig.
kram
Comment by Snäckan — August 27, 2009 @ 8:46 pm
Du är så klok! Vad Malin Wollin håller på med förstår jag inte. Om det inte är så att föräldern byter partner för femte gången. Då kan man ju bli lite trött.
Comment by Amanda — August 28, 2009 @ 1:35 pm
Ojdå! Du är tillbaks på “riktigt” det har jag inte uppfattat. Välkommen!!! Och vad trevlig att ha dig tillbaka.
Jag tror det viktigaste med nya styvföräldrar är att de är medvetna om att de ALDRIG kan bli en ny mamma eller pappa. Har man den inställningen så tror jag att det går bra, man får helt enkelt skapa en annan sorts relation.
Comment by Marie — August 28, 2009 @ 6:18 pm
Snäckan - tack!
Amanda - ja, om inte ens förälder tar det mer på allvar än så, så är det nog svårt.
Precis Marie. Det tror jag är viktigt, och det ingår också i respekten för barnen. Och tack:-)
Comment by blottenblogg — August 28, 2009 @ 6:49 pm
Håller med dig.
Jag har ju sämre erfarenheter av styvförälder, jag hade ju en som var klassisk styvmor och förläst sig på Askungen. Kort sagt, riktigt hemsk.
Så jag skulle lägga till att du har rätt men att det är alltid den vuxne som är den vuxne och har den yttersta ansvaret för relationen oavsett vad barnet gör. Barnet har inte valt, den vuxna har. Båda de vuxna har valt.
Comment by N — August 29, 2009 @ 8:23 pm
N - håller helt med. Har inte de vuxna respekt för barnet så är det en helt annan utgångspunkt. Det är alltid de vuxnas ansvar.
Comment by blottenblogg — August 29, 2009 @ 8:26 pm
Håller med fullt! Min situation är lite speciell då min styvpappa har blivit som min riktiga ( min pappa gick bort när jag var 16 år). Inte så att jag kallar honom “pappa” utan jag säger Hasse, men däremot säger jag “mina föräldrar”. Hasse har hängt med i 16-17 år nu, lika länge som jag hade med min pappa i himlen.
Kan tänka mig att det är svårare att acceptera en styvförälder om ens biologiska är vid liv, men jag tycker allt att man ska respektera varandra.
Kram!
Comment by Sandra — August 31, 2009 @ 3:26 pm