BLott en blogg…?

Den här helgen finns i alla fall ett konkret bevis på att jag gjort något.  Och kul var det också!
Tre hängen i finsilver. Klicka på bilden så blir den större!

Idag fick 9-åringen sin första läxa sedan februari. Dessutom i matematik. Som hon har längtat! Hon var superglad.

7-åringen hade sin andra matteläxa veckan som gick. Det har flutit på bra hittills. Nästa vecka får han sin livs första läsläxa. Ska bli spännande för oss alla, med tanke på att han inte kan läsa. Men som läraren lagt upp det så ska det fungera ändå.

Läxor är en het potatis bland föräldrarna i dotterns klass. Argumenten virvlar för och emot. Ilsket och upprört. Själv så är jag för läxor av flera skäl. Men till syvende och sist tycker jag det är lärarens beslut. Det är hon som är pedagogen i klassen och det är hon som ska besluta detta. Så nu hoppas jag det inte blir någon infekterad debatt och elaka mejl. Igen.

Men framförallt - nu är det helg! Och jag ska gå en rolig kurs i silverlera hela helgen

De närmsta tre dagarna ska jag resa ungefär 130 mil totalt sett i jobbet.

Måndag: Knappa 40 mil. Avresa strax före kl 8, hemkomst kl 19. Tåg.
Tisdag: Runt 20 mil. Avresa kl 10, hemkomst kl 19. Bil dit, buss hem.
Onsdag: Drygt 70 mil. Avresa kl 6, hemkomst kl 20. Tåg.

Gissa om jag kommer att vara döless på onsdag kväll…? På torsdag kommer det nog att kännas rätt bra att gå till jobbet "som vanligt" Hoppas jag…

I måndags var det sista mötet i skolrådet och vi skulle planera årsmötet när de nya representanterna ska påbörja sitt arbete. Det är en sak jag inte kommer att ställa upp på igen - det har varit ett jobbigt år på skolfronten. Däremot har jag inte haft några problem med att vara vice ordförande och i måndags satt jag ordförande.

Under mötet så tog en av ledamötena upp att han skulle vilja att det fanns någon förklaring eller instruktion om mötesteknik och vad det innebär att vara ordförande eller sekreterare. Han sa att han aldrig tidigare suttit i ett råd eller liknande och han har varit osäker på vad som är OK eller inte när man deltar i ett möte. Självklart så ska vi ha någon form av beskrivning för att underlätta för deltagarna.

Men jag måste skamset erkänna att jag blev ganska förvånad. Jag har nog förutsatt att i stort sett alla svenskar i 30-50 årsåldern har någon gång deltagit i möten eller suttit med i någon förening. Sverige kryllar ju av ideella föreningar och svenskarna tillhör väl fortfarande de mest föreningsaktiva människorna. Jag satt i min första styrelse i Röda Korset när jag gick i gymnasiet, och sen har det bara forsatt. Jag har också ett yrke som innebär möten, möten och åter möten. Förra veckan så klämde jag in fem möten på en dag. Jag har otaliga gånger lett möten, tagit anteckningar eller bara varit deltagare och yttrat mig. Så jag kanske inte är den rätta att bedöma detta. Men också runt omkring mig så tycker jag att folk är aktiva i barnens sportföreningar, scouter, ideella organsiationer, bostadsrättsföreningar osv osv. Vad tror ni - är de flesta svenskar mötesvana eller är det en myt?

En kamratstödjare:

• bryr sig om andra
• törs säga ifrån
• är en schysst kompis
• är en person man kan lita på
• är ödmjuk
• törs stå för sin åsikt

I dotterns klass har det valts kamratstödjare. Var och en skulle rösta på en tjej och en kille. Dottern blev vald! Krasst skulle man ju kunna säga att konkurrensen inte är stenhård med bara fyra tjejer i klassen, men jag vet att för en del av killarna så var hon det självklara valet. Hon var i alla fall med rätta stolt. Och vi också. I synnerhet om man läser kriterierna ovan. Det hade dottern gjort för hon konstaterade att hon egentligen inte tyckte någon i klassen uppfyllde alla kriterierna men hon röstade i alla fall.

Hon har blivit vald till elevrådsrepresentant (tillsammans med samma kille som nu också blev vald till kamratstödjare!) två år i rad, men i år har hon sagt ifrån att det vill hon absolut inte vara. Jag tror hon tyckte elevrådsmötena var både tråkiga och jobbiga… Det här uppdraget är hon i alla fall lite nyfiken på.

Kanske någon kommer ihåg att vi började cykelöva med sonen i april? I slutet av juli hade han med troget övande lärt sig cykla, om än fortfarande lätt vingligt ibland. Vi fortsatte ju hela våren med våra familjeaktiviteter på helgen och nu när vi tagit upp det igen till hösten så ingår även familjeutflykter på cykel.

Förra veckan cyklade vi tilll en park där vi spelade kubb tillsammans. I dag så blev det bara jag och barnen som gav oss av på en cykeltur och det måste jag säga satte mammanerverna i gungning. 9-åringen, som fick ny större cykel i somras, kan cykla bra men har lite dåligt självförtroende och är lite rädd att cykla i trafik. 7-åringen, som fortfarande vinglar en del, har bättre självförtroende och vill cykla som storasyster.

Idag så cyklade vi en runda som vanligtvis inte är så trafikerad men som idag, pga fotbollsmatcher och vackert väder, hade en del trafik. 9-åringen fick cykla först, sen 7-åringen och sen jag. Det innebar att jag fick lita rätt mycket på 9-åringen och hennes cykelförmåga. Och också lita på att 7-åringen skulle cykla med någorlunda trafikvett. Allt gick utmärkt och vi var rätt nöjda när vi kom hem. Vädret var helt underbart för en familjeutflykt på cykel.

Den sista backen hem är rejält brant. Jag cyklade först ner med 9-åringen, som tycker sånt är otäckt. Sen gick jag upp och sprang bredvid 7-åringen som absolut ville cykla själv nerför. Efteråt undrade han varför jag var så rädd när han skulle cykla ner… Jag sa att det beror på att hans cykel inte har så bra bromsar, vilket också var sant. Fast lite mammanerver var det ju också…

Just hemkommen från ett föräldramöte i sonens klass kan jag bara säga: Så här ska det vara!

En lärare som, efter 22 år i skolan, är full av idéer, brinner för barnens lärande, vågar prova på nya pedagogiska grepp, talar om struktur, mål och vägen till målen, och som verkligen vill barnens bästa.

Nej, det här tror jag kan bli riktigt bra!

Synd bara att hon inte kan klona sig och gå in i dotterns klass också… Det är det här de hade behövt. Från början!

Samtal i dag när vi kom hem:
Jag till 7-åringen: - Varför är din ryggsäck stängd?
7-åringen: - Jag letade efter glasögonen men de låg inte där.
9-åringen: - När tänkte du använda glasögonen?
7-åringen: - Jag tänkte se om jag kunde läsa om jag hade glasögonen, men vet du mamma även utan dem så kunde jag läsa "mus", "ost" och "sol".

Till saken hör att han har glasögonen på prov för att "avlasta ögonen", inte för att han ser suddigt. Han kan mycket väl urskilja text. När vi har sagt att han ska använda glasögonen när han läser så har han förstått det som att han skulle kunna läsa om han tog på sig glasögonen. Tänk om det var så enkelt att lära sig läsa…

Varje kväll läser vi högt för barnen. Oftast turas vi om, varannan kväll. Får vi vuxna välja så blir det "kapitelböcker". I går läste jag sista kapitlet i "Det blåser på månen". Trettionio kapitel, så jag och barnen har hållit på ett tag. Boken är från 1946, men både jag och barnen har verkligen njutit av den. Språket var lite ålderdomligt, men inte mer än att barnen förstod det. Jag antar att friheten, fantasin, barn som tänker och gör lite som de vill, kan ha varit ganska revolutionerande då. Men den håller än i dag. Och namnen är ju helt suveräna. Herr Högman, Herr Uppman, Herr Nerman, Guido Gitarr, Fröken Tjatlund, Fru Häxelin och många många fler. Rekommenderas varmt för alla med fantasi!

Ska man blogga när man är negativ, eller ska en blogg förmedla en mer ytlig bild? Det där tyckte jag var så svårt redan tidigare, och en av anledningarna till att jag pausade. Inte så att jag är deppig just nu men det är ganska besvärligt på jobbet av flera skäl. I går rykte jag ihop med min chef, som jag annars uppskattar och som jag brukar kunna prata med. Men igår så blev jag så besviken. Det gick bara inte att enas. Att min chef är så bra var också ett av skälen till att jag inte sökte ett nytt jobb som jag blev uppmanad att söka i början av sommaren. Så nu rullar funderingarna i huvudet… Igår hade jag inte ett enda möte inbokat. Nästa dag som är så är om tre veckor… När ska man hinna jobba? På riktigt alltså…