Det blåser på månen
Varje kväll läser vi högt för barnen. Oftast turas vi om, varannan kväll. Får vi vuxna välja så blir det "kapitelböcker". I går läste jag sista kapitlet i "Det blåser på månen". Trettionio kapitel, så jag och barnen har hållit på ett tag. Boken är från 1946, men både jag och barnen har verkligen njutit av den. Språket var lite ålderdomligt, men inte mer än att barnen förstod det. Jag antar att friheten, fantasin, barn som tänker och gör lite som de vill, kan ha varit ganska revolutionerande då. Men den håller än i dag. Och namnen är ju helt suveräna. Herr Högman, Herr Uppman, Herr Nerman, Guido Gitarr, Fröken Tjatlund, Fru Häxelin och många många fler. Rekommenderas varmt för alla med fantasi!
Oh ja, den är så bra. Har läst den och hört den på radioteatern för jättelänge sedan och har sett den på teatern med barnbarnen. Har du läst “Den långa flykten?”
Vissa äldre böcker går bra att läsa. Pappa Långben hittade jag utsorterad på biblioteket t ex. Barnen får ett bra ordförråd när man måste förklara och diskutera en del ord. Roligt!
Comment by Amanda — September 7, 2009 @ 11:28 am
Jag tror den gick som sommarlovsföljetång på radio 1978. Knappt en unge utomhus under sändningen. När jag läste boken för mina bar på 80-talet var halva kvarterets ungar hemma hos oss och lyssnade andäktigt. Och tuggade Mariekex. Nervösa av spänning.
Comment by frktjatlund — September 7, 2009 @ 7:04 pm
Amanda - visst har jag läst Den långa flykten! Den gillade jag. Man kan finna riktiga guldgruvor bland äldre böcker.
Fröken Tjatlund: Vilken återblick in i 80-talet! Tänk att det var såpass sent som -78 den gick på radio.
Comment by blottenblogg — September 8, 2009 @ 9:52 pm