Mötesvana?
I måndags var det sista mötet i skolrådet och vi skulle planera årsmötet när de nya representanterna ska påbörja sitt arbete. Det är en sak jag inte kommer att ställa upp på igen - det har varit ett jobbigt år på skolfronten. Däremot har jag inte haft några problem med att vara vice ordförande och i måndags satt jag ordförande.
Under mötet så tog en av ledamötena upp att han skulle vilja att det fanns någon förklaring eller instruktion om mötesteknik och vad det innebär att vara ordförande eller sekreterare. Han sa att han aldrig tidigare suttit i ett råd eller liknande och han har varit osäker på vad som är OK eller inte när man deltar i ett möte. Självklart så ska vi ha någon form av beskrivning för att underlätta för deltagarna.
Men jag måste skamset erkänna att jag blev ganska förvånad. Jag har nog förutsatt att i stort sett alla svenskar i 30-50 årsåldern har någon gång deltagit i möten eller suttit med i någon förening. Sverige kryllar ju av ideella föreningar och svenskarna tillhör väl fortfarande de mest föreningsaktiva människorna. Jag satt i min första styrelse i Röda Korset när jag gick i gymnasiet, och sen har det bara forsatt. Jag har också ett yrke som innebär möten, möten och åter möten. Förra veckan så klämde jag in fem möten på en dag. Jag har otaliga gånger lett möten, tagit anteckningar eller bara varit deltagare och yttrat mig. Så jag kanske inte är den rätta att bedöma detta. Men också runt omkring mig så tycker jag att folk är aktiva i barnens sportföreningar, scouter, ideella organsiationer, bostadsrättsföreningar osv osv. Vad tror ni - är de flesta svenskar mötesvana eller är det en myt?
Det kanske är så att det är samma människor som sitter på alla möten, s k mötesmänniskor. Och jo då, visst är jag en sån.
Comment by Amanda — September 19, 2009 @ 7:53 pm
Ett annat problem är att många kanske är mötes- och föreningsvana men de har skaffat hela sin vana från en enda förening eller föreningskultur. Kan bli väldigt stora kulturkrockar. Jag har som du förvånats över att träffa på mötesovana människor just i skolans värld.
Comment by Annaa M — September 19, 2009 @ 11:15 pm
Jag tror också på att det är samma människor som sitter i alla möten. Och ett styrelsemöte skiljer sig väl från vanliga jobbmöten?
Comment by N — September 20, 2009 @ 8:59 am
Under studietiden satt jag med i centralstyrelsen för en större förening. Vi hystade omkring en del pengar och några anställda så då var det viktigt att allt blev rätt. Då ordnades utbildning i hur man leder föreningar och möten och det var inte fel, rätt intressant faktiskt. För det finns ju formalia som bör följas förutom att erfarenhet ger vana. Det som handlar om att kunna göra bra sammanfattningar av debatter och kunna styra dem vidare på ett konstruktivt sätt är nog väldigt erfarenhetsbaserat.
Jag tror att svenskar är ovanligt föreningskunniga, många är engagerade i idrottsföreningar och hembygdsföreningar och liknande.
Comment by Inga M — September 20, 2009 @ 9:27 am
Jo, det är nog så att det är samma personer som sitter i styrelser. Men om 90% av svenska folket är med i en ideell förening, som jag läste någonstans, så trodde jag nog att fler någon gång hade engagerat sig lite mer så att man i alla fall varit med på ett medlemsmöte där man ser hur andra agerar. Fast det kan ju ändå bli en kulturkrock förstås.
N - jag har ett jobb där vi har två olika typer av möten. Vi har ett antal råd/styrelser med valda ordföranden, sekreterare etc som fungerar på samma sätt som en förening. Däremellan har vi “vanliga jobbmöten”. Jag har också (i jobbet) gått en sådan utbildning som Inga nämner och det var nyttigt på många sätt.
Comment by blottenblogg — September 20, 2009 @ 9:47 am