BLott en blogg…?

Ledig. Lust att blogga. Blogsomes server nere i två dygn. Irriterande!

Annars njuter jag av ledigheten. Pysslar, tvättar, städar och pärlar.

Men nu ska vi ut och resa lite (i Sverige).

Och arbetskamraten har skickat ett mejl som sa "Förlåt"…

Idag börjar höstlovet och i år ska vi faktiskt vara lediga! Jag tar ut föräldradagar vi har kvar, maken jobbar några dagar och tar sen ut sparade semesterdagar. Väldigt välbehövligt. Jag ser fram mot det! Sen gäller det att jag kan utnyttja det och varva ner. Vi ska först slappa och sen ge oss ut på en liten resa har vi tänkt.

I går var det faktiskt en pestdag på jobbet. Först beskedet om vår arbetskamrat. Sen hela förmiddagen åt en besvärlig kund. Fast det löste sig i samförstånd efter ett antal mejl och samtal. Sen en mejlkonversation med en person i organisationen som jag både här och här skrivit om förut. En riktig energitjuv. Det avslutades med ett riktigt obehagligt mejl som jag blev så arg och ledsen över att jag pratade både med min och hans chef. Men nu ska jag ha ledigt en vecka och då är det frågan om jag kan släpppa detta (och inte läsa mejl…!). Men jag måste det för mig och barnen. Så här i efterhand så undrar jag varför jag låter mig triggas av honom. Om och om igen uppenbarligen, med tanke på tidigare blogginlägg… Att jag inte bara kan skaka av mig det. Jag är inte den enda han har den effekten på.

Idag står veckoaktivitet och mathandling på schemat. Som vädret ser ut så blir det antagligen simning som aktivitet. Sen hoppas jag på en skön lördag!

Livet är bräckligt.

Fick idag besked att en arbetskamrat har en allvarlig form av cancer. För några år sedan dog hans fru i cancer. De har en 11-årig dotter. Släktfejder gör att supportsystemet för dottern inte är så stort.

Plötsligt känns mina egna nuvarande problem futtiga.

Sitter här med tårar i ögonen och undrar hur vi bäst ska stötta arbetskamraten. Och hans dotter.

På Skolverket jobbar man nu för fullt med den nya skolan som införs fr.o.m. 2011.

I det arbetet har man nu på gymnasienivå kommit så långt att man publicerat examensmål och struktur för allmänheten att tycka till om. Alla programmen finns här.  Möjlighet att tycka till i diskussionsforumet kopplat till varje program.

Själv har jag redan haft möjligheten att tycka till om två av programmen (på gymnasieskolan) och fem av ämnena (genom hela skolsystemet), och kommer att få ännu fler möjligheter i processen.

Måndagar är speciella. Barnen går på judo då, och det skulle nästan förtjäna ett alldeles eget inlägg… Men det innebär i alla fall att jag på måndagar går redan 15.30 från jobbet och vi är sen inte hemma förrän kl 19. Intensivt!

I morgon ska vi dessutom klämma in ett utvecklingssamtal för dottern på skolan innan dess. Ska bli intressant, eftersom det är första gången med den här läraren.

I min kalender stod dessutom en tjänsteresa, villket hade inneburit uppstigning kl 5, tåget kl 6 och sen tilllbaka strax efter kl 14. Jag kände i fredags att det faktiskt inte skulle vara hållbart, varken ur jobbsynpunkt eller privat, att klämma in den där resan. Så jag avbokade det. Just nu känns det bra. Morgondagen är jobbig ändå, och den senaste veckan har varit väldigt stressig.

Men ännu är det några timmar kvar på helgen i alla fall… Gäller att ta tillvara dem bra!

PS I går så lyckades jag byta en trasig jacka igen. I den första affären fick jag veta att hållbarhet på blixtlås i jackor är 3 månader max, och den inte skulle gå att byta. I den andra affären fick jag en ny trots att samma regel "egentligen" gällde. Jag tycker det är helt barockt att hållbarheten på plagget (för jag har provat att själv byta blixtlås på en vinterjacka och även om jag lyckades gör jag aldrig om det!) blir 3 månader eftersom blixtlåset inte räknas hålla längre. Eller har jag orimliga krav?

Idag på lunchen så hade vi en ganska intressant diskussion om att pruta och förhandla. Jag tillhör dem som verkligen avskyr att pruta. Jag tycker t.o.m. att det är obehagligt att vara med när någon prutar. Däremot har jag den senaste tiden vid flera tillfällen lyckats få affärer att ta tillbaka kläder som gått sönder (framförallt i blixtlås) efter en mycket kort tid. Jag har mycket lättare att vara påstridig när jag känner mig förorättad och övertygad om att jag har rätt. En helt annan drivkraft än den som får någon att pruta. En av mina arbetskollegor hävdade att det inte finns något mer övertygande än en besviken kvinna…

När vi kom tillbaka efter lunchen försökte jag för sjuttioelfte gången nå barnmottagningen. Barnen har fått papper från skolan om vaccination som ska vara inne på måndag. Eftersom sonen är äggallergiker så vill skolan att vi ska kolla med hans läkare innan. Problemet är att det inte går att få tag på läkaren, eftersom jag aldrig kommer fram till barnmottagningen! De har ingen telefonsvarare eller mejladress, utan meddelar bara "vi har ingen telefontid kvar, återkom i morgon".  Idag så ringde jag växeln istället och förklarade mitt ärende. Hon upprepade instruktionerna från barnmottagningen. De är så nerringda om frågor om svininfluensan att växeln inte får koppla någon vidare dit! Till slut så kom hon på att hon kunde koppla mig till läkarens sekreterare. Redan det ett frånsteg från rutinerna! Så fick jag prata med sekreteraren som genast meddelade att hon hade tydliga instruktioner om att man måste tala med sköterskorna direkt och jag måste ställa mig i telefonkö. Som ju inte skulle gå! Men sen plötsligt så la hon in mig på sköterskornas lista på de som de skulle ringa. Bara huxflux. Jag måste ha sagt något som gick fram? En halvtimme senare så ringer den mycket proffsiga allergisköterskan och efter några frågor så får jag ett klart besked att sonen kan vaccineras. Efteråt känner jag mig alldeles matt av adrenalinkicken, och även lite förbluffad över att jag lyckades! Tänk vilken fördel man har av att vara fostrad att argumentera!

- Vad får man om man korsar en mask och en orm?
- Vet inte.
- En masssssk (väsande s).

- Vad får man om man korsar en ekorre och en blomma?
- Vet inte.
- Inte jag heller!

- Vad får man om man korsar en högtid och en rumpa?
- Vet inte.
- En julskinka.

Ibland är det underhållande att skjutsa nioåringar till kören

Jag är en kvällsmänniska, ingen tvekan om det. Kan stanna uppe sent på kvällen. Alldeles för sent på vardagkvällar. Jag kan sova som en hel tonåring om jag får chansen. Ställer väckarklockan t.o.m. på helgerna för att hela dan inte ska försvinna.

I morse gick jag upp 5.15. Sen tågresa 1,5 timme. Så bil 1 timme. Möte 3 timmar. Bil 1 timme. Tåg 1,5 timme.

Jag är fortfarande inte människa. Och jag som älskar fredagkvällar. Men nu är jag redo att lägga mig.

Nu har FN publicerat en rapport om de positiva effekterna av migration. Själv säger jag "äntligen". För mig är det här en positiv nyhet i det flöde av negativa nyheter som vi överöses av. Det här väcker givetvis känslor, och rapporten har redan kritiserats, i synnerhet på webben. Jag hoppas i alla fall att den kan användas sakligt av politikerna och andra som aktivt utformar migrationspolitik. Att den ska påverka gemene mans åsikter är nog att hoppas för mycket, det sker inte bara genom en rapport. Men man kan ju hoppas

Jag måste erkänna att jag är kluven till det här med dubbdäcksförbud. Jag inser att det kan vara mycket partiklar i luften på de mest trafikerade gatorna i de största städerna. Men jag tycker en del är oklart. Blir det vissa gator som har dubbdäcksförbud? Eller städer? Kommuner? Och vad händer då om man reser genom Sverige vintertid. Måste man byta vid kommungränsen…?

När vi flyttade hit så kom vi från Uppsala. Där körde vi med dubbfria vinterdäck och det fungerade utmärkt. Men redan första vintern här fick vi problem. Vi kom inte upp för backarna i stan på vintern. Hjulen bara spann. Sen övergick vi till dubbdäck och nu har vi inga problem. Varken i stan eller utanför. Jag kan se en tydlig skillnad var man befinner sig i vårt avlånga land. Och just nu känns det som om debatten är väldigt sydligt fokuserad… Medan det är här i norr som många faktiskt är beroende av bilen, eftersom de allmänna kommunikationerna inte fungerar. Det går inte bussar ut på landsorten.

Varför gör man inte som i USA och en del andra länder där man har stora parkeringar i utkanterna av de stora städerna, vid tunnelbane- och tågstationer. Där parkerar folk utanför stan och tar allmänna kommunikationer in i centrum. Det innebär förstås inte givet att trafiken minskar till en rimlig nivå men det vore ett första steg att minska partiklarna. Eller missar jag något väsentligt i dubbdäcksdebatten nu?