Alla helgona, Halloween och barnens funderingar
Det var mycket Halloweenpyssel i början av veckan. Vi skar pumpa, gjorde fladdermöss, häxor och zoombies. Och köpte ett helt kilo godis (gratis om man köpte mat för 400 kronor!). Mest var det 7-åringen som drev på, då de gjort mycket sådant i skolan innan lovet. Vad Halloween egentligen är hade de en vag uppfattning om.
Mot slutet av veckan blev det mer Alla Helgona och funderingar kring det. I går var vi på kyrkogården och tände ljus på släktingars gravar i den stad där jag växte upp. Helt nytt för barnen eftersom vi inte har någon grav att gå till i hemstaden.
De har funderat en del på ålder och död de senaste dagarna.
9-åringen fällde kommentaren häromdagen att ju äldre man blir desto surare blir man. Vi protesterade högljutt förstås.
7-åringen menar att när man blir 100 år då måste man ha käpp och så blir man alldeles krokig.
Dessutom så har syskonen kommit överens om att de ska se till att den andra blir begraven ordentligt. Fast 7-åringen hotade visst att bli spöke tror jag. Men jag håller mest för öronen när barnen sinsemellan börjar diskutera "när jag dör". Själva har de en mer självklar inställning till det.
Fast det är ju så. Att man blir surare ju äldre man blir. Jag brukar titta på äldre människor när jag går ute. De flesta ser verkligen inte muntra ut. Sen har jag tänkt att de ser väldigt rädda ut också. Efter det har jag tänkt att det är bäst att räta på ryggen, och att jag själv verkligen inte behöver vara varken rädd eller sur.
Comment by Amanda — November 2, 2009 @ 11:52 am