BLott en blogg…?

Visst har ni redan sett Susan Boyle från Britain’s got talent?

Jag kan se klippet om och om igen. Fördomar som kommer på skam och borde vara en tankeställare. Men framförallt hennes röst som ger mig gåshud.

Annat än det svenska dravlet som resten av familjen sitter klistrade framför på fredagar…

Som ni märkt så är det låg aktivitet här. Har som så många andra funderat över anledningen till och vitsen med att jag bloggar. Har inte riktigt landat i de funderingarna ännu. I princip finns det många saker jag skulle kunna tänka mig att skriva om, men den typen av mer tankeväckande inlägg tar mer tid. Tid som jag just nu inte har. Läsarskaran är ju inte heller så stor.

Framförallt tar jobbet tid. Så ska det ju vara, men det tar också delar av den energi som jag kunde ha till min fritid. Just nu har jag haft många arbetsuppgifter som egentligen är i utkanten av vad jag känner att jag "borde" göra. Samtidigt måste någon göra det… Men jag har också försummat andra arbetsuppgifter pga detta.

Sen har skolan tagit tid. Det är dotterns klass som det stormar i. Det är tydligen en grupp killar i klassen som har särskilda behov vilket varken skolans ledning eller läraren hanterat rätt, vilket fått dramatiska effekter för både dessa barn och resten av klassen. Det hela har eskalerat till en debatt i lokaltidningen där inläggen legat på mycket olika nivåer. En del av oss föräldrar har varit ovetande om en del av problemen. Dessutom är klassen nu inne i en "vikariesväng" eftersom den nya läraren varit mycket sjuk. Detta har orsakat en enorm debatt via mejl bland klassens föräldrar. Dessutom är skolrådet rätt energikrävande.

Annars har min vecka sett ut så här utanför jobbet:
Måndag: Skolråd på kvällen. Jobbigt innan, under och efter!
Tisdag: Glasfusing på kvällen. Roligt och energigivande!
Onsdag: Grejade med en hemsida jag håller på att göra.
Torsdag: Jag och maken var på Jill Johnsonkonsert. Hon var fantastisk! Jag fick biljetterna i födelsedagspresent. Kvällen var mycket njutbar.
Fredag: En vända på stan (i butiker med konkursutförsäljning). Firade barnens farmors födelsedag och såg på Let´s Dance.
Lördag: Tre kilometer skidåkning på förmiddagen med familjen. Frisören och fika med en arbetskamrat på eftermiddagen.
Söndag: Promenad med vänner på förmiddagen. Storhandling, både födelsedagspresenter och mat, i köpcentrat på eftermiddagen.
Desutom har jag alltså hållt på med en ny hemsida (återkommer om det), börjat göra ny fotolåda, umgåtts med familjen osv…

Och nu stundar redan en ny arbetsvecka!

Familjen var bänkad igår framför evenemanget.

6-åringen somnade när alla låtar spelats, och ville inte rösta. Han har inte gillat någon låt riktigt sen han föll för The Arks vinnarlåt för två år sedan. Men när han kom in till oss vid halv sex i morse var det första han frågade "Mamma, vem vann?".

9-åringen ville heller inte rösta. Den enda hon verkligen gillade i år var Amy Diamond och ända sedan Amy inte direktkvalificerade sig så har hon varit småsur över det.

Vi vuxna röstade faktiskt på samma låtar. Dels "Snälla snälla" med Caroline af Ugglas och dels "You’re my world" med Emilia. Den första låten för att den är så innerlig och går direkt in i hjärtat. Den andra för att den är så glad och svängig.

Vann rätt låt? Tja, kanske. Man kan ju notera att juryrösterna var väldigt spridda, tolvorna ströades över hela fältet. Och allra mest markant var väl att folkets röster skiljer sig så från juryrösterna. Jag tror inte det är någon idé att spekulera i hur det går internationellt. Sådana spekulationer brukar ju slå fel varje år ändå!

Slutrapporterat för i år!

Jodå, vi tittade. Och röstade lite här och var, fast inte hela tiden. 6-åringen ville inte rösta alls. 9-åringen var jättebesviken att Amy Diamond inte gick vidare. Jag var missnöjd med att BWO inte gick vidare. Både jag och maken tokröstade på Caroline af Ugglas och var förstås nöjda med resultatet. Det är f.ö. en låt som delade familjen. Vi älskar den, medan barnens farmor och 9-åringen ogillar den.

Vi såg förresten Deltävling 4 förra veckan men det var liksom inget att skriva om. Det fanns ju inget att rösta på…

Så där, rapport avlagd. Nästa vecka är det final, men i år finns dottern och jag inte på plats som förra året.

Nu ska vi iväg och simma som är veckans aktivitet. Tyvärr har vintervädret blivit för mycket slask för att skidåkning eller skridskor ska fungera.

Efter nioårskalaset så såg vi förstås deltävling 3.

9-åringen röstade på Molly Sandén och 6-åringen på EMD. De var förstås nöjda!

Vi vuxna velade en del men röstade sen på Rigo, Maja och BWO förstås. Ingen som var självklar tyckte vi.

9-åringen gillade inte Velvet "Alldeles för tjejigt, för mycket rosa om du förstår vad jag menar mamma. Och hon borde faktiskt haft kjol på sig, eller hur mamma?".

Petra Mede tycker jag blir bättre, men bäst är hon när hon får improvisera och inte läsa förtryckta texter!

Jodå, även deltävling 2 av Melodifestivalen såg vi.

8-åringen valde, inte helt förvånande, Amy Diamond. Hon gillar henne sen förra årets festival.
Pappan valde Jennifer Brown.
Mamman och 6-åringen passade. 6-åringen sa "kanske han" om Måns men ville inte rösta.

Jag tyckte några var OK, men inte tillräckligt för att rösta. Det var liksom slätstruket. Den enda jag kommer ihåg efteråt är Hope and Glory. Därmed inte sagt att jag egentligen tyckte den var bra, men refrängen fastnade. Hade man kunnat rösta på pausbidraget hade den fått flera röster härifrån

Jodå, klart vi såg Deltävling 1 av Melodifestivalen

8-åringen gillade Shirley Clamp och Marie Serneholt. Hon var sur som ättika över resultatet.
6-åringen gillade Jonathan Fagerlund. Men han somnade någonstans i låt nummer 6.
Föräldrarna var eniga och tyckte Emilia var bäst. Och näst bäst Caroline af Ugglas (fast jag gillar henne så måste jag blunda och lyssna, jag klarar inte av att titta på hennes scenframtädanden…).

Petra Mede fick godkänt. Men vad var det med alla klänningsbyten? Helt absurt och onödigt.

Det nya röstningssystemet gick ju bara ut på att lura av folk mer pengar. Och duellerna lockade till att rösta MOT någon, i stället för för någon.

Hinner inte med mig själv riktigt just nu. Har ingen energi för bloggen.

Har varit på tjänsteresa över dagen i dag. Fyra och en halv timmes resa, två timmars möte. Men vi kunde i alla fall ta tåget! Vaknade 4.30 i morse och kunde inte somna om. Sov inte på tåget heller. Kanske jag somnar ovaggad i kväll?

På jobbet är det diverse konflikter, än så länge har jag kunnat hålla mig utanför dem. Peppar peppar. Men många är stressade. På kvällarna den här veckan har jag varit på föräldraråd på måndagen, skjutsat till kör på tisdag, åkt med till kör på onsdag, ska skjutsa till scouterna på torsdag. Helgen är hittills obokad och det ser jag fram mot. Fast på lördag bokar vi oss förstås framför TVn och ser melodifestivalen

Igår var det onsdag. En alldeles vanlig onsdag. Fast också ganska ovanlig.

På morgonen fick jag frukost med färskpressad apelsin, te och mackor på sängen. Och skönsång av min favorittrio till det.

På kvällen var hela familjen på restaurang. Barnen uppförde sig exemplariskt och maten var suveränt god. Sånt kan jag vänja mig vid!

Jag fick en hel del telefonsamtal, mejl och SMS från släkt och vänner. Dessutom så fick jag presenter. Många, fina och t.o.m. kaloririka. Det borde väl vara obligatoriskt att mamma får presenter alla onsdagar? Största presenten från maken var biljetter till konsert med den här artisten.

Så nu har jag dessutom mer att se fram mot. Fast det ska visst äga rum en alldeles ovanlig torsdag.

Ja, nu är äventyret över för det här året då, och med ett sorgligt svenskt resultat. Familjen var bänkade framför händelsen och här är kvällens summering.

Båda barnen gick omkring och sjöng Hero hela dagen.
5-åringen dansade till Storbritanniens låt och somnade i låt nummer 13.
8-åringen tyckte den polska sångerskan var vacker och somnade i låt nummer 16.
Föräldrarna höll ut till slutet och röstade oberoende av varandra på Norge och Ukraina (och mamman slängde till en röst på Danmark).
Röstningen blev lika deprimerande som de senaste åren. Men så kom Björn Gustafsson. Vi skrattade så tårarna rann, förvissade om att ingen utanför Sverige fattade någonting. Att han vågade! Genialt! Och det räddade kvällen.

Jag hade inga förhoppningar om svensk vinst men tyckte numret var tillräckligt proffsigt för en topp tio placering. Inget direkt fel på Rysslands låt men själv hade jag helst sett Norge som vinnare. Och det inte bara av grannlandssolidaritet