BLott en blogg…?

Jovisst är det Italien och Florens jag ska resa till som flera av er gissade!

Tidigt på torsdag morgon så flyger jag dit med min mamma och lillebror. Resan är en födelsedagspresent till mamma.  På tisdag så reser vi hem igen. Väderprognoserna säger visst runt +25 grader… Har nästan glömt hur man klär sig när det är varmt

Nu bara längtar jag! Fast jag tror inte riktigt på det. Förrän vi landar där…

—————————-

PS Min arbetskamrat skickade mig ett väldigt ursäktande mejl där han bad om förlåtelse. Eftersom jag aldrig trodde han menade något illa egentligen, är vi nu på god fot med varandra. Och projektet är så gott som färdigt. Bara den sista touchen i morgon

Inte mycket bloggtid just nu.

Som vanligt har jag blivit "städtant" på jobbet, och får samla ihop spillrorna efter ett projekt som kräver samordning mellan enheter som fajtas. Och i sista stunden, för på onsdag ska det vara klart. Projektet blev mitt för en vecka sen. Så nu har jag jobbat och jobbat och jobbat i en vecka. Med goda förhoppningar om att ro det i land tills på onsdag.

Samtidigt har jag haft en rätt energikrävande mejlkonversation med en annan person. Han har startat fem olika ärenden på egen hand, saker som inte är hans sak att hantera. I ett mejl idag så menade han att om man inte svarat på ett mejl inom tre dygn så betydde det i svensk kultur att man höll med den som skrivit och personen som väckt frågan hade fria händer att agera. Mitt svar var mer än syrligt…  Men detta är ytterligare ett projekt att ro i land.

Men egentligen ska jag inte klaga. För om en vecka hoppas jag befinna mig här:

Så här efter första dagen på jobbet och på fritids så kanske det finns anledning att bli lite nostalgisk och minnas lite av den här sommaren. Efter vår resa till Norge som jag skrev om här så har vi varit runt lite i Sverige.

En vecka i Dalarna resulterade i följande bilder (för full storlek - klicka på bilden!):

Edsbyn. Fika på ett mycket bra café (Café Kägelholmen tror jag det hette).

Dalahästtillverkning i Nusnäs:

Konsert på Dalhalla. Har ni inte varit där är det en spektakulär upplevelse!

Heldag på Sommarland i Leksand. Mycket lyckat, i synnerhet för blivande 6-åringen.

Fika på Café Älvhöjden i Skattungbyn på vägen mellan Furudal och Orsa. Rekommenderas! De har också allergialternativ.

Besök i Styggforsen utanför Boda:

Kavalkad av sommarbilder från Dalarna:

Annat vi gjort i sommar:

Fikat förstås.

Varit ombord på Ostindiefararen Götheborg

Besökt Star Wars utställningen i Örnsköldsvik (ska försöka skriva separat inlägg om det!).

Besökt Höga Kustenbron. Vacker byggnadskonst och bredvid hotellet finns en fantastisk lekplats.

Det var bildkavalkaden för den här gången! Syns det att vi som vanligt frossat i att ta bilder…?

Vi har just återvänt från vår årliga sommarvistelse i södra Norge. För sjätte sommaren i rad besöker vi släkten där. För andra året i rad så åkte vi tåg (på ditresan avresa 7.20 ankomst 21.40 och på hemresan avresa 7.40 och ankomst 20.50). Barnen är fantastiskt trevliga medresenärer!

I Norge har vi gjort nästan allt det vi brukar. Vi har umgåtts med släkten, ätit frukost på altanen, badat hela familjen i sjön bredvid huset, lekt med hunden, plockat blåbär och röda vinbär i "hagen", spelat spel (Monopol, Sverigespelet, Risk, Ligretto och Star Wars), tillbringat en heldag i Dyreparken, ätit "lomper med brunost", ätit räkor och druckit vin, suttit på altanen till 1-2 tiden på natten och pratat med de vuxna, suttit till 2 på natten och spelat Ligretto med tonåringarna i huset, ätit äggfrukost på helgen, träffat släktingarnas släktingar. Maken har spelat volleyboll och Playstation och spel med tonåringarna. Jag har simmat i sjön sent på kvällen med tonåringarna, gått långa hundpromenader (med den äldste i huset), varit på stan (med 5-åringen), lagat svenska köttbullar och pratat en massa. Tonåringarna har varit med barnen så vi vuxna har också läst och löst korsord. Allt detta tillhör Norgebesöket. Och så har vi lagt till lite nya saker också!Det vi brukar göra som vi inte gjort i år är badtur till havet, åkt i deras båt, spelat vanliga kortspel och besökt shoppingcentret.

Det har varit en toppenvistelse som vanligt, trots varierande väder! Barnen har stortrivts men från det ögonblick vi kom hem så har de vistats i sina rum och lekt och lekt och lekt. I morgon tycker de att vi ska vara hemma. HELA dagen! Möjligen kan de övertygas till en badtur. Men bara möjligen säger 8-åringen.

Det finns förstås en hel del information om Svalbard på nätet och i böcker. Men här får ni ett axplock av vad vi inhämtade under resan. Jag kan också rekommendera "Svalbards historie" av Thor B Arlov.

Ögruppen heter Svalbard, som betyder ungefär "iskant", och den största ön heter Spitsbergen (Spetsbergen). Enligt Svalbardtraktaten från 1920 har Norge full suveränitet över Svalbard. Andra stater har dock rätt att bedriva ekonomisk verksamhet där, vilket bl.a. Ryssland utnyttjar. Allt ska godkännas av en "Sysselman" som är norska regeringens representant på Svalbard. Man får inte födas eller dö på Svalbard. Ingen kan uppbära pension, a-kassa, socialbidrag eller liknande, vilket innebär att alla som bor där är anställda eller är barn till anställda. Tre veckor innan man ska föda barn så får man åka till fastlandet. Begravningar kan inte ske på Svalbard, eftersom det är permafrost.

Alla hus är byggda på pålar, också beroende på permafrosten, som gör att om man bygger direkt på marken så värms den upp av huset och kan börja röra på sig (och skapa sättningar i huset). De senaste husen, t.ex. universitetscentret, är byggt så att snön blåser under den, dvs det kan inte bli snödrivor där. Luften är mycket torr och det är relativt lite nederbörd per år.

En tidigare huvudnäring var kolbrytningen men i dagsläget finns det två aktiva kolgruvor kvar. En i Longyearbyen och en i Barentsburg (som är en rysk bosättning). Både turismen och universitetet växer kraftigt och är numera huvudnäringarna. Forskningen kring Svalbard och Arktis är en växande verksamhet. Tidigare i år så inrättade man ett frövalv där 4,5 miljoner fröer från hela världen förvaras i ett gigantiskt förvaringsrum, nerkylt av permafrosten. En förväntan (och orsaken att ryssarna fortfarande befinner sig på Svalbard) är att man ska kunna utvinna olja i området.

Det finns en rikligt djurliv på Svalbard, där kanske den mest spektakulära "innevånaren" är isbjörnen. Fram till 70-talet så var det tillåtet att jaga isbjörn, vilket gör att den generation isbjörnar som nu finns inte är lika rädda för människor och de har börjat dyka upp i bebyggda områden. Det senaste dödstillbudet var i mitten av 90-talet strax utanför Longyearbyen då två studenter blev attackerade av en isbjörn. Den senaste gången en isbjörn sågs i Longyearbyen var förra sommaren. I Pyramiden (som jag beskriver nedan) vandrade isbjörnar omkring en vecka innan vårt besök. En vanligare förekommande dödsorsak är att man går genom isen med sin skoter.

På Svalbard finns världens nordligaste av mycket, t.ex. bibliotek, flygplats, skola, kyrka, bank.

Detta var ett axplock… Nedan visar jag några bilder och beskriver lite kring vad jag visar.

Ljuset… Bilden nedan är utsikt från Longyearbyen vid midnatt.

Två bilder från Longyearbyen:

En ren i centrala Longyearbyen.

Båtutflykt på Isfjorden:

Typiska klippformationer:

På båten stannade vi 500 meter från en glaciärkant och åt lunch. Inget dåligt lunchställe…

"Pyramiden" grundades av svenskar och såldes till Ryssland. Från 1927 fram till 1998 så var Pyramiden en sovjetisk/rysk bosättning där man bröt kol. Det var ett samhälle med drygt 1000 invånare som var självförsörjande med boskap, växthus, badhus med två pooler, bostadshus, kulturhus, biograf osv. I dag är det fem personer som bor där, en guide och fyra arbetare som håller på att städa upp. Vi blev guidade runt där. Det var något tragiskt över det hela, med övergivna förfallna hus, som en spökstad. Här är "paradgatan" med Leninstatyn:

Det var några axplock från Svalbardresan!

Svalbard var ett annorlunda ställe. Första blogginlägget får handla om de starkaste intrycken:

• Ljuset. Det blir något underligt och overkligt över att ständigt se solen stå ganska högt på himlen. Kroppen tror att det är dag hela tiden, och det är svårt att komma till ro samtidigt som man är trött. Dygnsrytmen blir satt ur spel.
• Det karga landskapet. Med permafrosten så är det inte mycket som växer. Det finns mycket småväxter, men hela landskapet var mest grågrönt. Där det inte låg snö. Eller var svart av kol.
• Skolöst. På såväl hotell som restauranger tog man av sig skorna innan man gick in. En rest från det gamla gruvsamhället. Det är svårt att vara auktoritär i kostym när man tassar omkring i strumplästen eftersom man glömde att ta med sig inneskorna…
• Låg brottslighet. Enligt invånarna i Longyearbyen förekommer nästan ingen brottslighet. Ibland några ungdomar som blir stökiga. Men inte mycket annat. Det är klart att när det är ett relativt litet samhälle med god grannkontroll och dessutom är det omöjligt att snabbt ta sig därifrån eftersom all in- och utfart är noggrannt kontrollerad.
• Kylan och blåsten. Det var +2 - +6 grader när vi var där. Men en ständig blåst gjorde att vi var klädda i såväl vinterjacka som mössa och vantar. På båtutflykten var det vinterjacka, fleecetröja, långkalsonger, byxor och skidbyxor och det var verkligen inte för varmt!
• Livsvillkoren. I stort sett all mat importeras. Alla vet hur man hanterar ett gevär, hur man åker skoter och hur man skyddar sig mot både naturens nyckfullhet och rovdjuren. Utanför Longyearbyen beger man sig inte utan vapen om man är förståndig.

Nästa inlägg om Svalbard kommer att innehålla bilder också!

Man kan ju inte packa hela tiden, eller hur?

Igår var jag på tjejkväll. Vi var fyra tjejer (jo, det får man väl kalla sig även om man är över 40?) som först var på bio och sen tog en matbit på stan och surrade. Det var en bra kväll!

Vad såg vi då? Givetvis valde vi en "chicks movie". Och den givna just nu är ju "Sex and the city"! Biosalongen var nästan fylld. Av ett par hundra damer/kvinnor/tjejer. Totalt såg jag två män!

Jag har inte följt serien annat än i enstaka avsnitt. Tillräckligt för att känna till rollfigurerna, men jag hade nog haft större behållning av filmen om jag följt serien. Håller inte alls med om den manliga kritikern som tyckte filmen var fördummande. Det är amerikansk underhållning, något annat ska man inte förvänta sig. Men det handlar om kärlek och  starka kvinnor och så en hel del konsumtion förstås. Men om man inte tar den på blodigt allvar så var den underhållande (utan att vara årets bästa film på långa vägar).

Idag ska jag göra undan det sista på jobbet innan resan i morgon. Svalbard - here i come!

Kul att ni vågade gissa!

En av er hade rätt dessutom

Längre ner i instruktionerna står det:
"Hvis du skal bevege deg utenfor Longyearbyen anbefales du å ta med våpen. På organiserte turer vil turleder alltid stå for sikkerheten med våpen og annet nödvändig utstyr".
Låter inte det spännande?

Japp - det rätta svaret är Svalbard. Precis som Annaa hade gissat! Och nej, jag tänker inte bege mig ut i isbjörnsland på egen hand men däremot ska vi ut på en exkursion med guide.

Så nu återstår bara att lista ut hur jag ska få ner vinterjackan i handbagaget…

På fredag reser jag på tjänsteresa.

I instruktionerna vi fått inför resan står så här: "Under sommarsäsongen (juni-september) är det nödvändigt att ta med varma och vindtäta kläder, grova skor, samt mössa, halsduk och vantar. Vi har en snittemperatur på +6 grader om sommaren, men man får räka med temperaturer ned mot 0 grader."

Vart tror ni jag ska resa?

Innan vi fick barn så reste jag och maken rätt mycket både tillsammans och var och en för sig. Vi reste till Australien, USA, Frankrike, Storbritannien, Spanien, Tyskland, Grekland… osv. Jag var borta månader i sträck och jobbade på ställen som England, Tennessee, Kansas, Österrike och maken var långa perioder i New Jersey, Kalifornien, Nevada, Tyskland. Visst var det tråkigt att vara åtskilda, men med höga telefonräkningar (det här var före internets tid!) och senare mejl så funkade det OK. Som längst så jobbade vi på olika ställen utomlands i två år. 

Sen barnen kom har resandet minskat betydligt, framförallt i tid. Jag har varit i jobbet i Frankrike, Kanada, Danmark, Belgien, Utah och en del andra ställen men aldrig särskilt långa perioder. Maken har också rest, men ännu mindre än jag de senaste åren. Och för varje gång så tycker jag det blir tristare och tristare när han åker iväg. Om det beror på barnen, familjelivet eller bara åldern vet jag inte, men det blir väldigt tomt!

Nu är han borta en vecka, och förutom att det är trist så är jag förstås gräsligt avundsjuk eftersom han är i min favorithuvudstad! Han ska besöka bokhandeln Murder One, han ska gå på National Gallery, han ska äta afternoon tea, han ska dricka billig öl, han ska gå på musikal. Är det konstigt att man är lätt grön? Fast han har med sig adresser till tre pärlaffärer och Hamleys.

Nu kommer vi att ha det bra här hemma också är jag säker på och vi får trevligt besök, men lite tomt är det ändå i soffhörnet. Gräsänka = gräsligt